Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Julen Julen Julen Julen mor har städat hela dan
Nyår
Om en karl var den första som besökte huset på nyår så blev det ett lyckosamt år men kom ett fruntimmer så blev det ett olycksår. När alla helgdagarna var undanstökade på julen så vän- tade man att någon karl skulle komma som inte besökt stugan under julen. Den kallades för "kålle". Nu kommer min "kålle" sade den som satt å spann. Om mannen var liten till växten, så blev det litet med ull, lin o. dyl. men var han stor så blev det mycket. Om en "kålle" kom medan någon var i ladugården, så var det "kokål". Var då karlen stor, så blev det stora kalvar det året. Kom en främmande medan någon högg ved, så var det "vékål" som kom o.s.v. Maja i Kampängen tog fram mat å brännvin å fägnade med, om det var en stor "kålle som kom. Liten "kålle" fick ingen fägnad.
Trettondag jul (stjängossar inte här men i Stala), Knut (julhalmen ut, slut på kalasen)
Trettonda jul gick de med stjärna, men det var inte här. Men i Stala gick de mycket, i Härlycke å Norra Hjälmvik å därinåt. Knut, då bar de ut julehalmen, när det var bruk att de ha- de sådan. Det hade varit kalas mest varje eftermiddag allt- ifrån annanda jul. Å när de var slut sa far: - Nu ä ja som e trasa. Nu ä ja le på´t. Nu behöver ja e vegga å rekreera mej på. Far gilla inte den där falia supinga som var på kalsen på den tiden. De skulle ju vara stupfulla allihop, å på morran kvickna de till såpass, att de kunde gå å börja på nästa kalas på eftermiddagen. Å ungdomarna la ihop till sina balar å söp å slogs - å lessamheter.
Skörd och tröskning
Det var brukligt att bonden lade en butelj brännvin i den första neken, som lades ned i ladan. Den skulle lig- ga där för att de som tröskade säden skulle vara flitiga, för när de tog den sista neken, så fick de också ta brännvi- net å göra sig glada av det. Säden skulle vara tröskad till jul. De ville ogärna ha någon otröskad säd liggande över jul. De hade så myc- ket annat arbete att ta itu med efter julen, å så blev råttorna så svåra på säden när det led fram på vin- tern, så om en väntade att tröska, så fick en inte an- nat än "rôtteskrä", att tröska. När de hade tröskat färdigt, så skulle de in å ha en riktig "löktesup" å så fick de vit gröt till kvällen - löktegröt. Det var vanligt att karlarna gick upp i otta och började tröska. Det gick lättare att tröska tidigt på morgonen. / Så höll de på att tröska till dess det blev dagen. Då sluta de och tog sig för andra arbeten, såsom vedanskaffning och ved- huggning. Så skulle de ha "törved" att lysa sig med på lo- gen för det fanns inte annat att lysa sig med, för ljus var in- te många som hade råd med att lysa sig på logen. "Lovisa" lärde de varandra. Och det var att det första den ovana "tröskern" fick lära sig det. Han klämdes om halsen med slagan. Det tyckte de var så roligt att ha sådana "kônster" för sig.
Annandag jul
Tidigt på morgonen annandag jul fick en besök av sång- are, som hade ljusa stjärnan med. Det kunde vara sex å sju karlar i en skock. De gick omkring i stugorna å sjöng "Staffansvisan" ända till dess det blev dager, å då kunde en hitta på dem både här å där, för de ha- de supit sig fulla, så att de blev liggande. I de mindre bemedlade hemmen hade de mycket brännvin till julen. Å dessa som gick å "sang för dörr" blev trakterade med både mat å brännvin. Detta bruket höll på tills en jul, som de hade gått fram till Sjövik och sjungit. Då kom spektoren ut å var ond å frågade om de inte ha- de mat utan behövde gå i stugorna å tigga. Efter den julen var det ingen som gick ut å sjöng. För det var inte för annat än brännvin å mat de sjöng. "Julkalasen" å "julbalarna" började annandag jul. / Sedan höll kalasen på ända till tjugne. Till julbalar- na tiggde de ihop det de skulle ha i gårdarna. "Jul- kalas" höll var och en och bjöd grannar och vänner till sig. Från juldagen till Tjugondag Knut fick drängar och pi- gor god mat, men sedan blev maten sämre och magra- re. Tjugondag Knut körde jula ut.
Vårhalvåret
Kyndelsmässe, det är lillajul. Det var barnens och tjänstefolkets jul. Allt tjänstefolk fick julakakor till jul förr. Det skulle de gömma dem till lilla jul, så skulle de fram då. Den äldste skulle ta fram sin kaka först och spendera ut till allihopa; sen skulle det gå i ålder och sist skulle barnen ta fram sina. Det minnes jag nere, våra gjorde så. Så många solskensdar som det är i advent, så många yrdar blir det i fastan. Mattesmässe knusar, kallte de det. Det blir yredar då. Mattias, det är i februari. Och det slår då inte fel heller, utan de skall komma då. Det vet jag alltid man sa, när solen sken mycket i advent. "Nu får vi yredar i fastan med". "När Mars kommer med sitt skägg och narrar barnen till sol och vägg, då kommer April med sin huva och narra barnen till att sitta i sin gruva". Det är inte bra, kanveta, när det är varmt i mars, då får vi igen det i april: då blir det kallt. Om Kristi himmelsfärdsdag skulle de gå och fiska. Det är första metedagen. Det var väl alltid vanligt förr. Men det ville våra aldrig vid, för de sa det var synd. "När Erik ger ax, ger Olof kaka". D.v.s. när rågen har gått upp i ax om Erik, blir det bittida mogen råg.
Julafton
Man stökade inte på bestämda dagar före jul, men det skulle grynas o slaktas o bakas, o allting skulle vara färdigt till julaftons middag. Julhalm minns jag inte, men de risa golvet med granris o det låg på till tredjedagen. De hade bjälkar i taket förr, o där hängde spett med bröd, hela taken fulla. Till jul baka- des också vörtlimpor. De bryggde julöl, o då tog de undan vört o baka vörtlimpor o la' ner dessa i korgsängar sedan. / Sen lades det opp brödhö- gar åt var o en till jul, en fin- siktad kaka, limpa o "julbock". Julbockarna klippte de opp o rulla i hörnen. (illustration) På bättre ställen var det smörbakelser också. Ost skulle det också vara till jul. När min mor gjorde ost, så la' hon ner den i humle, o så gjorde de i Vall i Visnum också, där jag tjänte. I min barndom skulle en limpa, en kaka, osten o ljus stå kvar på bordet över hela jul- helgen. Åtminstone över första helgen, de tog kanske bort det / sedan, ty det torkade. De kasta över en servett eller handduk om nätterna. På julaftons förmiddag ko- kades "***sôgel" (sovel), gröt, fisk och kål. Djuren fick foder på jul- kvällen, hö o något bröd, o så tala de om för dem att det var jul. Om de hade julklappar, så kunde någon klä ut sig till "julbock" o dela ut dessa. Den, som först kom hem från kyrkan på julmorron, fick först inbärgat sedan om sommaren. Lutfisk, gröt o ***sôgel (sovel) var det på julafton o alla "aftnar" vid helgerna. Och så åt alla vid ett bord då, husbondfolk o tjänare.
Elofsbyn i Desember 1919
Hur jul firas föritiden, Vilket beretas af Elina Svensdotter som i sin barndom såg en mycken het af Desa seder och bruk hon var föd år 1844 men även beretar en del efter sin fader Sven Svensson i Elofsbyn, som var föd 1806 död 1889. Han lefde och var bosat här, som nu bebos af Dottern Elina Svensdotter, Plassen är belägen i hemmanet Elofsbyn i Töcksmarkssocken Nordmarkshärad af Wärmlandslän. (Posttadres är Töcksfors) Berätelsen lyder sålunda klokan 3 på lisotas mårgon skulle julesuga slacktas, Sedan skulle skona som till hörde huses folk smöras. Allt till jul skulle vara färdigt 3 dagar före jul, äfven veden skulle då vara hugen. Och Då kåm fästingarna körandes till gårdarna. Och då skulle Di ha säd i sina säckar samt kallas. Di hade grana säckar med röda och gröna dafser i säckbanda. tömmarna var snoda af nåt vit och grönt garn, hästecke var det ock så gröna dofser i alla 4 hörn. Och allt deta skulle fäste piga ha jort. den fest när fästingarne kåm till en gård, kåm huses töser utt för att se på stassen, för att di skulle lära att jöra desa saker när di blef fästepiger. Hästrana skulle klifsas 3 dagar före jul tidigt på atta. Deta för de att di inte sulle få nisse i stalet. Om julafton skulle man bära in så mycken ved, att man hade över juldagen, och äfven skulle man intaga köt och allt vad man skulle ha tur boden, för om man gjick till skullet eller till boden om juledagen då skulle det stopa varken ved, eller mat.
Lucia och husligt arbete
På hösten efter sedan de hade fått in skörden hade de mycket arbete inomhus, där var det så mycket som skulle vara gjort före jul. De fick börja med detsamma och ställa i ordning med vadmalsväv så att den blev färdig så pass snart att skräddarna kunde få komma och sy före Lusse. Då på hösten skulle linet göras i ordning också och ljus skulle stöpas till julen. Så slaktade de undan alla djur som de inte kunde ha över julen och utav hudarna garvade de läder. Det där var mest manfolkets göra. Dessutom hade de all trösken att göra undan före julen och det tog lång tid när de skulle slå med slaga och slå av vart enda strå. Allt sådant där arbete ville de ha färdigt till Lusse för då var det liksom en helgdag. Då var de uppe i ottan och fick en sup var med detsamma och sedan var de ute och tröskade ett tag och sedan kom de och fick mat igen. De skulle ha sju frukostar den dagen. På herrskapsställen hade de allt Luciabrudar som gick omkring med ljus på huvudet och bjöd både herrskapet och tjänstefolket kaffe på sängen men hos bönderna i allmänhet gjorde de inte så för där begagnade de inte kaffe utan där fick det vara brännvin istället. På förmiddagen på Lusse slaktade de julgrisen, den andra slakten var gjord förut liksom allt annat som de kunde göra ifrån sig. Nog var det stökigt emellan Lusse och jul också, men det var det riktiga julstöket som de hölls med då. Allt julbrödet bakade de då och brände julbrännvinet och bryggde julölet. Malten hade gubbarna gjort i ordning förut och humle hade de vid varje gård. Brännvinet brukade också gubbarna få ställa med själva. Tunnbrödsbaket var gjort före Lusse. Det varade i flera dagar och då bakade de för hela vintern. Det var hål i kakorna och så träddes de upp på stänger i taket och där fick de hänga. Det brukade vara hela taket fullt av tunnbröd och paltbröd. Paltbröd bakade de ungefär samtidigt på samma gång som de slaktade. De tog blodet och hade rågmjöl och jäst i och fick en vanlig deg fastän den var blodfärgad. Sedan bakade de vanliga tjocka kakor av den och gjorde hål i och stekte tämligen lätt på dem. Sedan hängde de upp dem i taket och där tog de av dem vid behov. De kokade dem lösa i vatten innan de kunde använda dem och så åt de dem med flott till.
Lucia. Husligt arbete.
På hösten eftersedan de hade fått in skörden hade de mycket arbete inom- hus, för det var så mycket som skulle vara gjort före jul. De fick börja med detsamma och ställa iordning med vadmalsväv så att den blev färdig så pass snart, att skräddarna kunde få komma och sy före lusse. Då på hösten skulle linet göras i ordning också, och ljus skulle stöpas till julen. Så slaktade de undan alla djur, som de inte kunde ha över julen och utav hudarna garvade de läder. Det där var mest manfolkets göra. Dessutom hade all trösken att göra undan före julen och det tog lång tid när de skulle stå med slaga och slå av vart enda strå. Allt sådant där arbete ville de ha färdigt till Lusse, för då var det liksom en helgdag. Då var de uppe i ottan och fick en sup var med detsamma och sedan var de ute och tröskade ett tag och sedan kom de in och fick mat. De skulle ha sju frukostar den dagen. På herrskapställena hade de alltid Luciabrud, som gick omkring med ljus på huvudet och bjöd både herrskapet och tjänstefolket kaffe på sängen, men hos bönderna i allmänhet gjorde de inte så, för där begagnade de inte kaffe, utan där fick det vara brännvin i stället. På förmiddagen på Lusse slaktade de julgrisen. Den andra slakten / var gjord förut, liksom allt annat som de kunde göra ifrån sej. Nog var det stökigt emellan Lusse och jul också, men det var det riktiga julstöket, som de hölls med då. Allt julbrödet balade de då, och brände julbrännvinet och bryggde julölet. Malten hade gubbarna gjort i ordning förut och humle hade de vid varje gård. Brännvinet brukade också gubbarna få ställa med själva. Tunnbrödsbaket var gjort före Lusse. Det varade i flera dagar och då bakade de för hela vintern. Det var hål i kakorna och så träddes de opp på stänger i taket, och där fick de hänga. Det brukade vara hela taket fullt av tunnbröd och paltbröd. Paltbrödet bakade de ungefär samtidigt på samma gång som de slaktade. De tog blodet och hade rågmjöl och jäst i och fick en vanlig deg, fastän den var blodfärgad. Sedan bakade de vanliga tjocka kakor av den och gjorde hål i och stekte tämligen lätt på dem. Sedan hängde de upp dem i taket och där tog de av dem vid behov. De kokade dem lösa i vatten innan de kunde använda dem, och så åt de dem med flott till.
Lucia.
Mellan lusse och jul fick inte ungarna hålla sig ute. Det skulle vara farligt, för de kunde bli blin- da. Det var en käring, som gick på rote, som var så bestämd på detta. Ni får se vad det går, om ni släp- per ut ungarna, brukade hon säga. Men det var ju ingen som var så dum att ly på henne. Hon hade så mycket annat "skreppel".
Trettondedagen och tjugondag-Knut
Tjugondag-Knut plundrade vi julgra- nen. Det kallades att "rösta gran". Då band man för ögonen på barnen, och så fick en och en i tur och ordning gå fram och ta en sak i granen. Någon av de äldre passa på att klippa av tråden. "Tjugonda-Knut körer jula ut."
Skottning av gödsel annandag jul
Annandag jul bytte dräng- ar och pigor arbete, dräng- arna skottade lagår'n och pigorna stallet. Då var pigorna rädda för att ställa sig i onåd hos dräng- arna, i sådant fall kunde drängarna skotta in gödsel så att halva ladugården blev full.