Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Trollen på Bruareslätter.
En gång var en pojke och en tös, som vore ute och vaktade kreaturen, på den stora flata stenen, under vilken trollen bodde, och åto. Rätt som de sutto fingo de höra den allra härligaste musik under stenen.
Odens jakt
En del folk såg i syne och de kunde ibland se Odens jakt. Det dånade all- deles förskräckligt i vädret när den kom. Oden for efter trollen. Han var själva Skam eller hans tjänare.
Troll
Åskan slår efter trollen, säjer dom. Trollena ställer sej under granar för att få skydd. Det är därför det är så farligt att stå under granar, när åskan går.
Veckodagarna
Varken mor eller mormor spann garn efter middagen på torsdag. De ment att det var så farligt. De spann åt trollen. Ingen fick röra vid spinnrocken en torsdagskväll, så att han gick runt.
Sälar, fisk framtrollas.
På Runö levde en gammal bonde Kök Tomas, som trollade sälar i en brunn. Detta erfor pastorn, lät sätta honom i fängelse och därpå bränna honom i en tjärtunna.
Den underliga varelsen vid stranden.
För något sjuttio år sedan var en bondpojke Hemming från Finnholmen en afton med båt ut på sjön. Då såg han åt stranden en underlig varelse, som inte liknade folk och inte fä. Det var en sjöfru eller troll.
Djävulen
Det var mycket vanligt att folk tog på sig den högra skon först för att däri- genom skydda sig för trollen. Den vä- stra foten skulle djävulen ha större makt med. Mången menade på att det var hans fot.
Bortbyting
Det hade funnits bortbytingar före min tid. Då var inte Guds ord så mycket predikat, och då hade trol- len mera makt. Men jag hörde talas om en bortbyting, på ett stäl- le, som aldrig blev mätt. Han hade inte magmål, och han hade inte urskillning på vad han åt. Fåren och ödlor åt han som annan mat. Till slut blev han bor- ta i skogen, så di fick inte se honom mer. Benämning på bortbyting: Bortbyting, byting. Di var så rädda för att trollen skulle ta något barn och lägga dit av sina egna. Mor min var rädd för sådant också. Jättekäringar ville också ha barn, som var kristna. Hon tyckte att di var så fina.
Troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma gröta- skeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten. Virse Hatt stod på guldstöttor jule natt. Då folk gick till kyrkan, så dansade och sjöng det i berget. Trollen var framme på ett ställe i Virshult, men de blev skrämda av en stor hund. De kom tillbaka en gång och frågade, om kisse misse var kvar. Julafton stod Virse Hatt på Guldstöttor. Bönderna däromkring lånade kittlar av trollen, men de bar sig illa åt. Ungberget i Snöstorp stod också på guldstöttor.
Troll
Jag hade en syster som hade en svärfar. Han talte om han körde hemåt från stan en gång. Det var på natten. När han kom uppåt Ossjön - där var ett stort, fult berg - Så ropte det "Hårt". Det ropte tre gånger. Det skulle vara ett troll som ropte. Han svarte inte. Hade han svarat så hade de tagit honom. det var en som körde till sta´n. Hon hade fått ett barn och hon hade inte gått i kyrka. När hon kom ut till Vommedal, ropte det i berget: "Där ä en "###" (luden) käring" - "Nej," sa det andra, "hon har mannens strumpeband på sej." Då hade trollen ingen makt.
Bergatroll
Min mamma gick förbi Bäleberget en nyårsafton och då såg hon en liten gubbe som gick där i klipporna och släckte och tände elva ljus och snoppade dem. Det var en smed i Hol. Han hade varit hemma med sin bror i Hemsjö. När han gick förbi Bäle- berget fick han en örfil så han blev vansinnig. Min gamla mormor gick en gång från stan en kväll. Hon såg hur trollen från Bäleberget var ute och tog upp säd åt en bonde. De var trötta och när di arbetat så då sa de: "Nippa Tippa göra bånn." Det var fullt med troll. Den bonden hade varit snäll mot dem.
Trollkarlar och häxor
En gång var vi på begravning här i gården. Då var en gubbe väst från skogarna, som hette Henrik, med. Fal- ström å han satt å pratade. Då frågade Henrik om Falström trodde att det skulle kunna gå bra att göra en häst halt när en inte såg den. Jo, svarade Falström, men nog skall du ha något från kyrkan då. Det skulle vara 'skrap' av kyrk- klockorna å oblater. Henrik kunde trolla med det så att han fick vem häst han ville halt. När gubbarna skulle fara hem, så hade Henrik trollat på två häs- tar, så att de var halta.