Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
I min ungdom hörde jag berättas av gamla människor, att det hade funnits troll vid en plats, som heter ”smörgraven”. Trollen kom till gårdarna och lånade smörkärnan och andra saker. Det var en lång sä- gen om trollen i smörgraven, men jag kan inte erinra mig den nu.
Jättar
Det finns en bergskedja i Glava som bär namnet ”Jätteberga”. I berget finns ett djupt hål, som man fruktade. Det hade bott jät- tar där i forntiden. Jag hörde talas om, att jättar och troll brukade gå intill människoboningar och låna ett och annat. Då de ville låna kär- nan sade de: ”får ja’ låne ’lekkestecka’ å slå dummevecka mi.” De brukade komma fram till kvällen. De skulle vara klädda i guld och silver, sades det. De gamle undra- de mycket på varifrån trollen fick sådant.
Troll
I Lekvads berg i Örby bodde troll förr. Där är en gång långt in i berget, och jag har varit inne där. En gång hade ett troll tagit en häst från Lindbom i Lekvad. "Fly mej hästen ögon- blickligen, annars ger jag dej ett skott!" sa Lindbom till trollet. "Jag har så många på min sida, så jag är inte rädd för dej," sa' trollet. "Vad heter du?" frågade trollet. "Det angår dej inte", sa' Lindbom. "Det är min häst", sa' Lindbom och tog hästen. En gång, när Lindbom var ute och körde med den hästen, ropade trollet: "Det är min häst!" Då sa' Lindbom: "Köss du hästen i ändan!" En gång ropade ett troll till en ryttare: "Rid inte på vägen den gröne, utan på åkern den sköne!" (Lovisa kan ej mer av Ljungby korn-sägnen) / Trollen tog barn, innan de var döpta, och la' sina igen - det blev bortbytingar av dem. Det gick inte att få dem till att byta om igen. Åskan har slagit ihjäl alla troll.
Troll
Här bodde en de kallade Åstens-Börje och han berättade ett äventyr för mig. Han hade varit till kvarn en natt och så vilade han vid Gallås på hemvägen. Då hörde han hur trollungarna var sultna och skrek efter mat, men då sa mora: "Lugna er I bara, I ska nog få mat för Börje har vart i kvarnen och när han kommer hem så ska hustrua baka och så trillar hon ikull. Då svär Börje och så får vi alltihop." "Men när Börje var hemkommen och det gick som trollkäringa hade sagt så bad Börje Gud välsigna't och så fick trollen ingenting. En tös från Surteby prästgård var tagen av trollen i Gallås. En julafton gav sig en dräng dit och då var berget så upplyst och stod på guldpelare. Så korn den här fröken och gav drängen drick, men det slog han ut och det var så skarpt så det svedde hästen. Sedan red han hem över åkrarna, men trollen var efter och tog av halve hästen innan han kom över muren till kyrkogården.
Troll
Far och mor berättade allt så mycket som en fick sitta och höra på. Jag kommer ihåg "valls dä va mä en som geck å laga en jaschgål." Medan han höll på med gärdesgår- den, så kom ett kvinnfolk fram till honom. Han tänkte inte något ont på utan skrek: "Jaså, fästmöa mi kom- mer nu." "Dä ska du ha tack för," svarade hon. Men se'n så kom han att tänka på att det var ett troll som han hade sagt så till. Karlen gick hem om kvällen Men han var inte god till att gå och lägga sig. Rätt som det var så sprang han ut naken, och han blev borta. De leta- de efter honom över allt men ingen kunde få reda på honom. Då bad de prästen att de skulle få ringa i kyrk- klockorna, för nu trodde de att trollen hade tagit ho- nom. Men det dröjde inte länge efter förrän folk fick se honom. Men då var han så konstig. När han ha- de varit hemma några dagar, så talade han om att han / hade varit när trollen i Hedberget och haft det så bra. De skulle ha så fint. Det var guld och silver allt de hade. Mat hade han fått. Det var så många troll i bergen. Och det var kvinnfolk och karlar. Kvinnfol- ken hade haft honom att "göre onger" åt sig. Han trodde sig inte att neka, utan han var tvungen att göra som de ville. Han blev aldrig riktigt som folk sedan. Han ville inte vara ihop med folk. Och aldrig ville han höra talas om trollen. När han talade om dem, så sade han, att de hade rompe.
Troll.
Troll, det såg min mamma. Hon stod ett stycke ifrån och såg ett fruntimmer vid Debjer; det var ett troll. Och en gång var hon och flera ungdomar och plockade nötter på Debjer. Hon hade ett huvudkläde, som hon var rädder om, och därför hade hon vrångsida utåt. Så satte sej hon och de andra och knäckte nötter, och då tog hon av sej huvudklä´t och la´det på knäna. När hon sen skulle ta det på sej igen, så var det rätte. Det fick inte lov att var vränge. Mamma talte om, att det kom ett troll ut ur Debjer med en bakegressla, som var sönder, och bad en karl, att han skulle laga den. Det gjorde han, och när han kom igen med den, fick han en finer kaka utav trollet. En bröllopsfest körde förbi Debjer. Då ropte det ur berget: "Där kör min andra hustru !" En bortbyting kunde göra sej stor och liten. De hade en sådan / på Kärret. Han var stark. Han drog ett par spetor ur hasera, och då kunde han köra in ett lass hö på ett grand. En gång bryggade de och öste dricka i ett äggaskal. Då sa´ bortbytingen: "Ja å´t så nära inte 1), så får la jag gå." Och så gav han sig iväg därifrån. Nu finns det inga troll mer. Det är åskan, som har slagit i- hjäl dem. 1) så nära slut. (intill !)
Svartkonst
Ett ben fick inte ligga kvar på kyrkogården. Det var alltid någon som behövde det. "Döingeben" begagnade de när de skulle trolla å när de skulle bota sig. De som skulle ha dem, stal bort dem från kyrkogården på natten.
Trollen
Upptecknarens mor har berättat att hen- nes mor omtalade att det förr var brukligt när någon sak hade kommit bort att säga: Det kommer igen för det ha trollen tatt till att leka för sina barn med.
Svartkonst
Ett säkert skyddsmedel mot alla slags trollkonster både från riktiga troll och andra människor var att ha en häst- sko uppspikad över dörren. Men det skall vara en gam- mal hästsko, som en själv har hittat på en väg.
Troll
På gården Åsered i Gunnarp ligger ett brant och an- skrämligt berg, som heter Trolleberg. Det namnet har det fått, därför att i det berget bodde troll i gamla tider.
Trollkärringar
Det kom norrbaggakärringar långt uppe från landet, vilka kunde trolla och göra va de de ville, de kunde sätta bort sjukdomar, sända ut lappskott, göra mjölkharar och mycket mera trollkonster.
Fäbodliv
När man kom till fäboden första gången för året, skulle man kasta ut en slant genom dörren och hälsa goddag. Det var för att inte "trollen" skulle få makt med en. Man fick lära sig detta av gammalt folk.
Bergväsen.
Bergdusa sjöng så grant. "Dä va tocken klang i rösta," brukade mor säga när hon talade om troll och otyg. Bergsmor (?) pecke i bergen om kvällarna.