Transkriberad uppteckning

Far och mor berättade allt så mycket som en fick sitta och höra på. Jag kommer ihåg "valls dä va mä en som geck å laga en jaschgål." Medan han höll på med gärdesgår- den, så kom ett kvinnfolk fram till honom. Han tänkte inte något ont på utan skrek: "Jaså, fästmöa mi kom- mer nu." "Dä ska du ha tack för," svarade hon. Men se'n så kom han att tänka på att det var ett troll som han hade sagt så till. Karlen gick hem om kvällen Men han var inte god till att gå och lägga sig. Rätt som det var så sprang han ut naken, och han blev borta. De leta- de efter honom över allt men ingen kunde få reda på honom. Då bad de prästen att de skulle få ringa i kyrk- klockorna, för nu trodde de att trollen hade tagit ho- nom. Men det dröjde inte länge efter förrän folk fick se honom. Men då var han så konstig. När han ha- de varit hemma några dagar, så talade han om att han / hade varit när trollen i Hedberget och haft det så bra. De skulle ha så fint. Det var guld och silver allt de hade. Mat hade han fått. Det var så många troll i bergen. Och det var kvinnfolk och karlar. Kvinnfol- ken hade haft honom att "göre onger" åt sig. Han trodde sig inte att neka, utan han var tvungen att göra som de ville. Han blev aldrig riktigt som folk sedan. Han ville inte vara ihop med folk. Och aldrig ville han höra talas om trollen. När han talade om dem, så sade han, att de hade rompe.