Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Lucia och Tomas.
På lusse natt skulle Lussefärs släkt vara ute. Det var några onda andemakter. De fick inte brygga om Tomas. Det blev aldrig till någon välsignelse. Det kom trollen och tog.
Gasten
"Gasten" höll till i Djupedalen. Somliga sa, att det var troll som skrek. Men det skulle ha varit en jänta som hade grävt ned sitt barn där. Det skul- le vara detta som skrek.
Troll
En morgon hade trollen trätt så väldigt, och då sa en trollkäring: "Jag har levat sju och sjutti ekeskogar men aldrig varit med om ett sådant bus bass som i denne möre."
Mjölk frön andras kor.
En kvinna i Nuckö trollade åt sig mjölk och grädde från sju kor, i det hon sände en gosse till betesmarken och lät honom säga till korna: »Mjölk och smör!».
Troll.
Lussenatt skulle bergatroll och sånt vara ute. Mor talte om, det var på en gård nere i Töllebäck (Istorp), som hette Bengtsgår- den - där brukade bergatrollen hälsa på om lusse. De kom flera stycken, och de var så stora, så de räckte från dörren till gaveln. Och de tog och åt, vad de hade där. De visste inte, vad de skulle göra, så att de skulle bli av med dem. Då gick bonden till de klo- ke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, de lärde honom, att han skulle skaffa sej ett lejon och binda vid bordet, där trol- len brukade kalasa. Ja, han skaffade sej ett lejon, och hade väl djurtämjare med. När då trollen kom nära bordet, började lejo- net ryta. Och då blev trollen förskräckta och gav sej iväg. När de då kom nästa lusse-natt, ställde de sej på kullen ovanför och ropade ner till bonden: "Nan, man, är kisa hemma ?" - "Ja," sa bonden, "hon är hemma och har tio ungar värre än hon själv." "Ja, då kommer vi här aldrig mer", sa trollen. Och sen fick de vara ifred. / Ute i Järlövsbo bodde bergatroll i ett berg. Där var ett par, som var nyligen gifta; och så var här så vulet, så de ville bergata bruden. Och de tog henne med. Men det var, var hon kommen ifrån brudgummen och blev hämtad till Järlövsbohög till bergatrollen. Då gick brudgummen till de kloke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, sa den kloke till honom, julanatt skulle han rida till Jär- lövsbohög, "för då står Järlövsbohög på guldpelare, och då dansar trollen kring bruden". Ja, han skaffade sej en bra häst och red. Men så hade den kloke sagt ifrån, att han fick inte rida vägen utan på åkern tills han kom fram till kyrkan. (Veddige). Där skulle kyr- keporten stå öppen, och han skulle rida in på kyrkegården. Ja, han red. Så hade den kloke sagt med, att trollen skulle bjuda honom dricka, flera slag, vart med sin färg. Hade han tagit somlige slag, hade det blivit döden. Ett slag drack han. Det andra kastade han över axeln på sej, så det råkte hästen på länden, och där gick håret av. Sen skulle han laga, så han fick bruden fort i sadeln och rida, så fort han kunde fram till kyrkan. Ja, han fick tag i bruden och red. Så hörde han hur det ropade från ett annat berg, som också var troll i, att han skall rida "åkern den båle och inte vägen den håle, för då kommer Duvefot och tar´n." Och han red till / kyrkogården i Veddige och in där. Men då var trollen så nära, så de högg av hästen under honom.
Varulv
En hörde gamla tala om att tåssen skulle ha varit människa. Det var allt så med somliga djur, att en trodde att de var förvandlade. Det var troll som kunde förvandla människor till djur. Det var så många sagor om det. Och många trodde att dessa sagor var sanning. Men det fanns häxor. Di kunde trolla. Om de blev ond på en människa, så kunde de göra om henne, så att hon blev ett djur. Det skulle ha hänt så. Det blev en varg av den som blev förtrollad. Den kallades varulv. Om han fick höra namnet sitt, så gick vargskinnet av honom, och han blev människa igen. Jag vet ingen bestämd som blev förtrollad på detta viset.
Troll.
"Trôll" fanns det över allt. När jag var pojk, var jag så rädd att komma till stora stenar och träd som fallit omkull, för det hade jag hört att det skul- ld finnas troll på sådana platser. "Trôlla" skulle se ut som människor, men de var större och styggare. Jag mins så väl att det troddes att trollen kunde komma å byta till sig ungar. Den som trollet lämnade i stället, kallades för "bortby- ting." Det blev en "fante" av honom. Trollen ville ha av våra barn, för om de fick äta sådant kött, så skul- le de kunna bli som människor. Sådana sagor hör- de jag av gamla.
Bjäran
"Puke" kallades den "haren" som de trollade ihop. Det skulle vara en torsdagsnatt de skulle göra den. Då skulle trollkarlen eller käringen vara ensam på en loge mitt i natten. Då fick han den onde att hjäl- pa sig. Då skulle han ha strumpspetor med sig å ett garnnyste. När han trollade med detta så blev det en hare. Å han var som en hare. Han skul- le ta mjölken från grannarnas kor å bära hem till ägaren. Det skylldes på att den å den hade "puke". "Den har gjort puken", sades det. För den som tog liv av eller förstörde puken blev det inte lyckosamt för. Det var så farligt.
En gumma, som ville trolla på läkaren.
Gumman Marja i Korra, som – såsom förut omtalat – trollade på Hilmer i Furuberg, råkade i februari i år att bryta av det ena lårbenet. Man skickade då efter prov. läk. dr Rocen i Torsby. Gumman tyckte, att han tog för mycket betalt för resan, och blev ond på honom. Så snart smärtorna börjat ge med sig, bad hon sin gubbe att göra henne ett par kryckor, så att hon skulle kunna komma ut till en bäck och trolla på doktorn. Gumman är sängliggande än (maj 1932).
Troll
Bergatrollen kunde förbyta ungar och de gjorde så med. För att förhindra byte, skulle barnet när ingen var nära det ligga så nära åmmen, att värmen ständigt nådde barnet, det har funnits bortbytingar i Häggum men de blev aldrig så stora som annat folk. På Söakullen kom de på en, en gång. Det var så att trollen kunde ljuga, men om man frågade dem hur gamla de voro, så måste de tala sanning. Nu mistänkte de att det var ett troll, som ämnade sig på ont, och då frågade de hur gammal han var. Han sade då, att han som barn lekt med ekollonen till den stora ekskog som på den tiden växte i ängar- na.
Jättar och troll
I Veddige bodde en bonde, som hette Tore. Han var ofta ute och gick sent om kvällarna. En gång fick han höra ett troll i Koberg ropa till ett troll i ett annat berg och be att få låna den stora kitteln. "Va ska du mä den?" frågade det trollet. "Jag ska koka Tores långa ben, för han ä ute så sent om kvälla", svarade trollet i Koberg. Sen tordes den bonden aldrig gå ut om kvällarna.
Jättar och troll
Trollen i bergen skulle ha bröllop. De bjöd drängen, som tjänte på en gård, som hette Man. Han gick dit, och det var precis som hos vanligt folk. Där var lek och dans, och drängen åt av allt och fick inte ont av det. Sen skulle de gå genom alla gårdarna. Då de kom till Man, höll drängen sig efter. På gården mötte de pigan, som kom och hade mjölkat. Då de gick förbi'na, spotta alla i hennes mjölkbytta. Drängen kom sist, och han slog ut byttan. Trollen tyckte det var ett bra spektakel och fick roligt åt det.