Transkriberad uppteckning

Lussenatt skulle bergatroll och sånt vara ute. Mor talte om, det var på en gård nere i Töllebäck (Istorp), som hette Bengtsgår- den - där brukade bergatrollen hälsa på om lusse. De kom flera stycken, och de var så stora, så de räckte från dörren till gaveln. Och de tog och åt, vad de hade där. De visste inte, vad de skulle göra, så att de skulle bli av med dem. Då gick bonden till de klo- ke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, de lärde honom, att han skulle skaffa sej ett lejon och binda vid bordet, där trol- len brukade kalasa. Ja, han skaffade sej ett lejon, och hade väl djurtämjare med. När då trollen kom nära bordet, började lejo- net ryta. Och då blev trollen förskräckta och gav sej iväg. När de då kom nästa lusse-natt, ställde de sej på kullen ovanför och ropade ner till bonden: "Nan, man, är kisa hemma ?" - "Ja," sa bonden, "hon är hemma och har tio ungar värre än hon själv." "Ja, då kommer vi här aldrig mer", sa trollen. Och sen fick de vara ifred. / Ute i Järlövsbo bodde bergatroll i ett berg. Där var ett par, som var nyligen gifta; och så var här så vulet, så de ville bergata bruden. Och de tog henne med. Men det var, var hon kommen ifrån brudgummen och blev hämtad till Järlövsbohög till bergatrollen. Då gick brudgummen till de kloke och frågade, vad han skulle ta sej till. Jo, sa den kloke till honom, julanatt skulle han rida till Jär- lövsbohög, "för då står Järlövsbohög på guldpelare, och då dansar trollen kring bruden". Ja, han skaffade sej en bra häst och red. Men så hade den kloke sagt ifrån, att han fick inte rida vägen utan på åkern tills han kom fram till kyrkan. (Veddige). Där skulle kyr- keporten stå öppen, och han skulle rida in på kyrkegården. Ja, han red. Så hade den kloke sagt med, att trollen skulle bjuda honom dricka, flera slag, vart med sin färg. Hade han tagit somlige slag, hade det blivit döden. Ett slag drack han. Det andra kastade han över axeln på sej, så det råkte hästen på länden, och där gick håret av. Sen skulle han laga, så han fick bruden fort i sadeln och rida, så fort han kunde fram till kyrkan. Ja, han fick tag i bruden och red. Så hörde han hur det ropade från ett annat berg, som också var troll i, att han skall rida "åkern den båle och inte vägen den håle, för då kommer Duvefot och tar´n." Och han red till / kyrkogården i Veddige och in där. Men då var trollen så nära, så de högg av hästen under honom.