Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Troll
När vi var barn brukade mor skrämma oss för trollen. De kom fram om kvällen. De skulle vara flera i föl- je. Stygga och otäcka var de. De kunde ta oss barn. Om de fick fatt på något barn, så tog de det med in i ett berg. Se’n kom det aldrig ut ur ber- get. Trollen bodde i skogen och i kullarna. Di sköt så mycket, när kanalen (Göta kanal) byggdes, så att trollen blev rädda och försvann. Det bru- kade mor och far säga. Men var vi odygdiga, så kun- de de komma och ta oss.
Odens jakt.
Odens jakt hör vi här om vårkvällarna. Det är enkel- beckasinen, som har många fjädrar i stjärten, som åstad- kommer ett pipande ljud. De gamle trodde att Odens jakt var ute och förgjorde troll och illtyg. Här var en gubbe, som bodde på Aplabacken. Han var den som hade bäst reda på Odens jakt. Han hade sett Odens jakt flera gånger. En gång hade han (Oden) haft ett skogsrå, en annan gång ett troll och en tredje gång en varg kastad över manken på hästen.
Övrig klokskap. Svartkonst m.m.
För att skydda kreaturen mot troll och otyg brukade man förr måla ett kors på ladugårdsdörren och lägga en järnbit under tröskeln. Man brukade också hänga en avbruten lie i ladugår- den. -.- Mötte man en katt, skulle man spotta tre gånger. Var katten svart betydde det, att man skulle få spörja dödsfall, eller själv råka ut för det. -.- Skydd mot troll eller annat otyg var Fader vår eller någon annan bön, stål, som kastades emot det onda. -.- / Att spika en hästsko över dörren var lyckobringande. Den skul- le vara hittad.
Lucia. Farligt att arbeta lussenatten
Det var en mycket snål bonde som för sin snålhet hade fått öknamnet "Sniken". Han hade en piga som tvingades att väva på lussekvällen ända till långt fram på natten. När klockan led fram mot midnatt blev pigan sömnig och "dröllde te" (somna) en stund. När hon vakna stod hela huset i ljusan låga. Taljljuset som pigan hade att lysa sig med hade fallit ned och antänt. Det troddes att trollen ej tyckte om att man arbeta lussenatten och om man vävde då, så kommo trollen att bränna upp väven.
Trolldom
Tre män i Sveg övade trolldom. De togo på osynligt sätt hästar från andras kördon, de kunde göra sig själva osynliga samt övade trolldom i själva kyrkan. En av dem blev sjuk. Innan han dog, erkände han för prästen, vad han och kamraterna gjort. Prästen gick sedan till de andra och talade med dem för att förmå dem att upphöra med ofoget. Den ene tänkte då trolla på prästen, men denne förstod det och slog honom hastigt för munnen med handboken, och då blev det slut på förmågan att trolla.
Trolleri med djur
Vi hade en stenhuggare hemma i mitt föräldrahem en gång, han var från Bleking. Han sa' att det gick att trolla fast det var styggt. "Min far kan trolla", sa' han. När han skulle flytta från oss blev han aldrig färdig, och till sist gick han baklänges ut. Och efteråt blev kor- na så sjuka och all mjölk försvann. Jag hade trott också hela tiden att det skulle / bli något galet. Han talade om att man skulle ta hår från korna och ge kor på andra ställen så drogs mjölken till de korna. Men jag vet ej vilka som fick mjölken från våra kor.
Jättar och troll
På Dömestorp där gingo trollen och togo bröd, men på Grimelunda lånade de. På det senare stället sade de, att de skulle lämna tillbaka, när de bakat på Röda tuvan, därmed menade de Dömestorp. De hade inte lärt sig att göra kors på brödet där, och därför kunde trollen komma åt det. — Precis innan de klappade ner kakan, gjorde de i de gamla hemmen ett kors med handen. När mor satte in brödet i ugnen, sade hon alltid: "I Jesu namn."
Troll
Ute i Ljumme vid Svanesund, i Svartåsaberget, var det troll, och där är ett nyckelhål i berget. Det var en person, som gick förbi där, då hörde han en röst ur berget, som sa: "När du kommer till Ljumme så säj att Sivert föll i elden!" Han såg intet, men han sa detta, när han kom in. Då hördes ett väsen, det var trollhustrun, som skulle stjäla dricka men nu for iväg. Ett par stora järnhinkar blev kvar. Men sen kunde inte trollen bo kvar för Långelands "söbjäller" och Ljumme "katter".
Troll
Det finnes ett berg alldeles invid Vånga kyrka, i vilket troll fordom sägas ha funnits. En flicka, som en afton hade sin väg därförbi blev intagen i 'berget och man visste icke vart 'hon tagit vägen. Man sökte henne över allt, men utan resultat. Flickan var som. bortbiåst. Men så hände en söndagsmorgon att hon fått komma ut ur berget. I samma ögonblick började det ringa i kyrkan och därmed var förtrollningen bruten. Under det klockringningen pågick lyckades hon komma hem till den gård, där hon bodde och trollen hade icke mera makt med henne.
Troll
Vi bodde vid ett berg där det fanns troll. Mor talte alltid om det. Det var uppe vid Kinnahult och hon visste var ingången var. Det hördes att de skramlade med grissler och bakade. Mor talte om flera gånger att de bytte bort barn. De hade så brått att döpa sina barn för sen var det inte farligt. Hon berättade också att trollen ville stå faddrar för barn och då fick barnen så stora faddergåvor. Mor talte om mångahanda från berget, men jag minns inte mer.
Troll
Min svärmor och hennes förfäder bodde i Falskog. Då fanns det troll i Falskogsberget. Så var det en gammal piga, som hade tjänst hos trollen länge, fem eller sex år tror jag det var. Då skulle hon ha ut sin lön. Trollkäringen kom ut ur berget och sa: "Dä ä e lita döl däka, ho ska ha penga mä." Döl, det betyder la snäll. Och hon fick det. De hade pengar i en kittel, och det var inte värt att några andra kom nära den.
Troll
Det var en gubbe från Källgården som skulle till Skene med vävnad tidigt en morgon och så gick han förbi ett berg och då kom där ut ett ullnystan ur berget. Och det följde honom till Stampa. Det var åtminstone ett par kilometer. Nere i Förlanda hade trollen i Snärsås stulit en flicka och så skulle en rida till berget och ta ut henne. Men han skulle ha en häst som hade stått inne i stallet ett helt år så den var bra yster. Han fick med sig henne och red tills han kom till Förlanda kyrka och in på kyrkogården. Sedan var han räddad från trollen.