Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skydd för ladugården
En del, men om det var här vet jag inte, borrade ett hål i la- gårdströskeln och hade ner ett ormhuvud, då var ladugården botad för all trolldom.
Jättar
Vid Prästfallet här i Nysund är ett berg, slätt som ett golv annars, men där är märken efter jättar- nas fötter o händer, o man ser var barnen setat. En jättekvinna där tog opp både en bonde o en harv o oxarna i sitt förkläde o gick för att visa jätten o sa: "Se sånne små kryp ja hittat!" "Ja, bär dem tebaka," sa jätten, "dä ä de som ska bruke jola ätter ***ôss." En jätte skulle bygge opp e körke, o prästen skulle gissa namnet på jätten, i annat / fall skulle jätten ha prästen, när körka blev färdig. Prästen gissa på många namn, men de var fel. Men så gick prästen förbi ett berg, o inne i berget hörde han jättegum- man sjunga för sitt barn. Hon sa': "Tyst, pappa Skalle komme hem i kväll mä Sante Ola ell!" Då gick prästen te körka o sa': "***Slô rätt på spira, Skalle!" Det var bara spiran kvar då att sätta dit. Men då blev jätten arg o sa': "Inte ä denne körka färdi o aldri blir ho!" Sen ramla han ner o slog ihjäl sig. De byggde sen, men det som byggdes om dagen revs ner om natten, så kyrkan blir aldrig färdig. Det var jättar som gick med två stora stenar o skulle slå ner kyrkan i Örebro. Stadsborna bad / en skomakare om hjälp, o han tog med sig ett helt knippe gamla skor o gick o mötte dem. De fråga då honom hur långt det var till Örebro. "Dä ä så långt så ja ha slete ut alle desse skora," sa' han. "Då ger vi hundan i det," sa' jättarna, la' ner stenarna o vände om. Stenarna blev liggande ett stycke utanför staden.
Troll
Vid Edet, ett torp här väster ut, var det något slags troll, det kom in små pojkar o dansa på golvet. Och om det var något särskilt, så väckte de folket där. Det var "påskkäringar" som bytte ko med en gumma, hon hade en svart ko som de så gärna ville ha. De lova henne en annan ko i utbyte o en bock på köpet. o pengar emellan ändå. "Ja, då får det gå," sa' hon. Och på mor- ron stod en grann ko i lagårn o en bock dessutom.
Troll
Jag hörde tal om "bytingar", trollen bytte barn med folket. De fick inte släcka elden i huset förrän barnen var döpta. Det var ett troll som stal en barnunge, o la' en annan i stället. De såg att den inte blev riktig, så de sopa "ommen" (bakugnen) med den t.o.m. Men då kom trollkvinnan med det rätta barnet o sa*: "Ja ha inte gjort så illa mä er som ni mä min."
Tomtar
Det var ett vattenflo vid Sinnerud här i Nysund, där det stod vatten jämt. Runt om detta kunde de få se tomtarna dansa, sa' de.
Tomtar
En tomte har jag mött en gång. Han var som en liten karl, något över en halv meter lång, gråklädd med röd mössa. Jag mötte honom ner emot Svarttjärn här, vägen mellan Västanbäck och vägkorset vid Skogskärr. Jag såg honom i månsken, så jag såg just inte hur han såg ut i ansiktet, men han gick som en människa. Men man var förbjuden att tala till sådant där, så det ville jag inte. Av gammal sägen skulle tomten höra till en gård, så han var väl från någon av gårdarna omkring här.
Tomtar
De hade för sig, att när de slutat tröska, skulle de göra logen så fin, för då skulle det bli tur. De hade tomtar då som drog till o från gårdarna, o dessa ville ha logarna fina. Tomten såg efter ladugården ocskå. Och på julkvällen bruka de sätta ut julgröt åt tomtarna. Tomtarna var vid kolmilorna i skogen också. Och på kvällarna måste de, som kolade, göra så fint vid milan, det skulle inte synas ett spår efter dem.
veckodagarna.
Varken torsdag eller fredag var bra dagar. Jag vet inte mycket om det. Men nog brukade de mest kär- na å baka på lördagen eller mitt i veckan. Bäst att slakta på en tisdag.
djur.
Det var så stora å täta skogar förr i tiden å då kunde vargarna hålla sig undan, men sedan folk börja- de på att hugga ned skogarna, så skydde vargen häri- från. Om skogarna ble lika stora som förr, så kommer han tillbaka. Vargen kom över hit från Finland. Å som- liga ville påstå att det var finnarna som hade haft vargen med sig hit. Det skulle vara hundar, men så var inte finnarna go te att hålla reda på dem, utan de blev förvildade å se'n blev det varg av dem. "Lekatten" var farlig, om en retade honom. Han hoppade upp å bet av pulsådern på en. Han hade giftiga tänder. Om skatan byggde i något träd alldeles intill boningshuset, så skulle en få tur i ladugården / med litet av varje. Om en rev ned boet, så fick en otur. "Lärlappen" sög blod. Så han var farlig, om en fick honom på sig. Han var som ett torrt skinn. Om en kunde smyga sig under det träd där göken satt å gol, så talade han om hur många år en skulle få gå ogift. Så många galande han gjorde medan en satt under trädet, så många år skul- le en få gå ogift. Göken slutan gala, när han får höra att folk börjar bryna lien å gör sig iord- ning till slåtteranden. Kornknarren kallades för "rôggnarka".
Djur.
Det var på ett ställe som de häll på å bli bet för tåsser. De gick in i ladugården å i gång- en å över allt. De bar bort dem åt skogen men de kom tillbaka ändå. Men då tog pojken å slog ihjäl så många han såg å bar bort. Men då blev det otur i ladugården. Den ena kon efter den andra dog. Det var ett gammelt skrep- pel att en inte skulle skade el. ofreda de djuren, för de hade inte något ont gjort.
Djur
Om göken kom å gol över en å en var på fasten mage, så tog han kraften ifrån en så att en inte dugde till något mer den sommaren. En blev som vesen i kroppen å inte orkade å in- te ville ta i.
himlakroppar.
På ny så skulle en ta ut lysedel, för det var riktigt. De väntade alltid till dess. Tog de fel så att de kom på "nean", så blev det inte bra. Å på ny skulle en passa på att slakta det som skulle slak- tas. Vet inte annat namn på den stjärnbilden än vinter- gatan. Somliga kunde spå på den, men det fick jag aldrig lära mig. Fläckarna på månen kallades för Adam å Eva. De gick å bar något föremål mellan sig. Ålderdomliga namn på stjärnor och stjärnbilder: sjustjärnorna, karlavagnen, de tre vice männen, norstjärnan, kvällsstjärnan.
naturfenomen.
I min tid har man allt för det mesta kallat åskan för åska, men jag mins några gamla som kalla- de henna för "tola". Det var "tolvär", "tola geck". Det har jag fått reda på nu sedan att det en kal- lade för "tolvigger" eller "åskvigger" var sådana där gamla stenyxor. Sådana fanns i jorden å de kunde komma upp i ytan när en höll på att röja å ansa åkern. Sådana tog en vara på å la- de inomhus. De var så märkvärdiga så en kunde inte låta dem ligga. "Norrsken, nollyse". Det skenet kom från de elskspru- tande bergen. Det hörde jag många tro på.