Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var också något sorts trolltyg. De hängde en sådan där maravase, som blir i träd, när de inte orkar växa ut riktigt, över hästarna. Det skulle skydda mot mara. Det har jag sett på många ställen.
Mara
"Marsuddar" togos från träden o skulle spikas opp över stalldörren som skydd för maran, så att denna ej gick på djuren. Likaså kunde man skjuta en rovfågel, uggla, skata eller kråka o sätta opp där, det var också skyddsmedel. De trodde, att det var felskapta människor, som var mara, t.ex. karar, som det ej växte skägg på.
Maran
Maran kommer på en när en ligger 'veåpen' (på rygg) Hon är raggig som en katt. Hon klämmer sig fast å vill kväva en. Bara en kan vända sig aldrig så litet så blir hon borta. Om en annan ropade ens namn så släpp- te hon också taget. Det hörs aldrig till nu att 'ma- ra' rider någon
Maran
Mara' var som en katt. Jag har haft den flera gång- er och det har precis varit som om en svart katt skulle ha hoppat upp på bröstet på mig och se'n har det va- rit omöjligt att röra led. I stallet satte de upp liar för att ta maran på och i lagården hängde de upp "markoster" – trinne baller som växte på grenarna.
Mara
Mara, den har jag haft ont av. Den kommer medan man ligger, och då arbetar en, så en blir så svett. Dä ä nog i blo'n i människa'. På ett ställe hitta' de på och hängde en lie på häs- ten. Det var stalldrängen, som gjorde det. Men om mor- ron låg drängen i spiltet och var kluven. Marvasar tog de i träna och hängde över kräka.
Maran
Det var en gubbe från Skredsvik. Han sa om en kvinna: "Hon går omkring och är mara." Jag skrattade, men då blev gubben riktigt ond, för han trodde det verkligen. Den där kvinnan såg inte trevlig ut heller, hon hade en stor kroknäsa. Men det tycker jag då, att hon skulle allt ha ett fasligt besvär, om hon skulle gå omkring och vara mara på nätterna.
Vårhalvåret
Jag såg i Tanum en piga, som sprang Gregorius den 12 mars för att hon skulle få beröm. Hon sprang barfota en liten bit, tjugo eller tretti meter rakt fram och vände om in. Det var på dagen. Jag var en pojk då, så det är över 70 år sen. (Vet ej meningen med loppet)
Mara
Somma trodde att mara var någon ande. En som hette Alfred Nej var orolig i sömnen. Han sa', att maran red honom. Men till slut tog han sina stövlar och slängde i dörren och sa': "Nu har du slutat här." Och se'n var han bra. För att skydda kreatur mot maran la' de en lie eller skära över dörren.
En kvinna plågar människor eller djur som mara.
En död est kom i land på Sälö. Kalle Backmans far drog de röda rysstövlarna av den döde och tog dem. Backmans hustru (GästStava) gick med stövlarna. Hon var sedan mara på Dalkarö Matts Sjölunds (sin brors) kräk. De kände igen henne på de röda stövlarna.
Vårhalvåret
Mars mä sitt skägg lockar barna utför vägg, april mä sitt skinn piskar barna in. Det var 1 mars, som tranan bar ljus i säng. Petter katt kastar den hete stenen i sjön. Kyndelsmäss – då hade jungfru Maria kastat två i vattnet, så det skar sej och var bra att tvätta i. Då går det bra att skölja. 1 maj skulle de ha ägg och särskilt slags bröd, en vårkaka, som bakats om jul. Det var många bilder på den: får, kor och hästar i utkanten på kakan. Den skulle djuren ha, då de började vårbruket. Ingen rituell barfotaspringning har förekommit här. / Kristi himmelfärdsdag vid vad tid den än inträffar skulle ungdomen ut och vandra i skogen för att se rävhonan med hennes ungar. Räven tar ut sina ungar första gången den morgonen.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barna ut till vägg, april med sin huva kör barna in i gruva. Det kunde vara varmt i mars, men sen blev det mycket kallare i april igen. Det skulle vara så, att efter Varferdan skulle inget ljus tändas. "Trana bär ljus i säng." Inte tal om luslas- set eller att tranan hackar en i fötterna. 1 april narrade de varandra förr mer än nu. "April narr!" Nej, inte den 30 april. Lin såddes mycket, det skulle sås ungefär den 25 maj, det senaste, Urbanus. De ha inte sprungit barfota på Gregorius. / Ture och Tyko, fiskarna var rädda för dem. De hade svårt att komma förbi Lindesnäs då. Har de inte god vind, kommer de inte över det. Det var alltid nordostlig vind då. Nej, de dagarna var inte sådagar för havren; den var redan sådd då. Den sådde vi alltid bittida. Sexradigt korn sådde vi, när det blivit någor- lunda värme.
En kvinna botas från sin margång genom att jordfästas av prästen.
En elak gumma brukade varje natt »gå i mar». När hon skulle utöva sin onda trolldom, kröp hon under ett stort baktråg. Här föll hon i en dödslik sömn och låg liksom avsvimmad i ett par timmars tid, varunder hennes själ strövade omkring och plågade kreaturen. Gumman hade tvenne söner, vilka icke tyckte om hennes konster, utan på allt sätt sökte förmå henne att upphöra med margången. Ingenting hjälpte dock. Slutligen gingo sönerna till prästen och omtalade för honom sin moders ondska. Prästen gav dem då det rådet, att de skulle förfärdiga en likkista samt, så snart gumman gick i mar, lägga henne i kistan och bära den till prästen. Sönerna gjorde, som prästen sagt, och hämtade kistan med den sovande gumman till honom. Han jordfäste nu kvinnan, varefter hon upphörde med sin elaka konst.
Vår- och hösthalvåret
När Erik ger ax så ger Olof kaka. Vid "Oschmässtia" var det "brörnö". Då hade man hunnit äta upp det gamla spann- målet, å så fick en vänta på det nya. Sådant som vädret är 40 martyrer, sådant väder har en att vänta i 40 dagar därefter. "Hönöd", "forbrest" kunde det bli re- dan i mars.