Transkriberad uppteckning

En elak gumma brukade varje natt »gå i mar». När hon skulle utöva sin onda trolldom, kröp hon under ett stort baktråg. Här föll hon i en dödslik sömn och låg liksom avsvimmad i ett par timmars tid, varunder hennes själ strövade omkring och plågade kreaturen. Gumman hade tvenne söner, vilka icke tyckte om hennes konster, utan på allt sätt sökte förmå henne att upphöra med margången. Ingenting hjälpte dock. Slutligen gingo sönerna till prästen och omtalade för honom sin moders ondska. Prästen gav dem då det rådet, att de skulle förfärdiga en likkista samt, så snart gumman gick i mar, lägga henne i kistan och bära den till prästen. Sönerna gjorde, som prästen sagt, och hämtade kistan med den sovande gumman till honom. Han jordfäste nu kvinnan, varefter hon upphörde med sin elaka konst.