Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara' red på dom. En skräddare vi hade sa': "Ja' ä så usel i da', för mara har reet mäk hela natta." Han trodde la rakt att dä va Skam. Ibland fick oxa' mara, så de kunde inte ta ut dom. Nej, jag vet inte något botemedel. (Åhman har ej hört talas om varulv eller manulv).
Mara
Kvinnfolk, som var elaka, gick som mara. Jag glömmer aldrig i alle mine dar, när hon kom åt mig en kväll jag hade gått och lagt mig. Jag trodde att det var min sista stund. Mara var som en gammal torr käring. Jag tyckte att hon tog tag om halsen på mig, sen såg jag henne inte mer, men då höll det på att bli slut med mig. Inte kunde jag röra på mig, inte andas och inte skrika. Till slut så släppte hon. Då var jag alldeles svett, som de skulle ha droge me; ur sjön. Sen fick jag lära mig av en gumma i Gunnerud, att en skulle lägga en sax på sängbotten, för då skulle hon inte orka komma upp i sängen. Efter den dagen så har jag aldrig känt till henne.
Växter.
Det var en slags ved som en kallade för "uggle- ved. Den var grön, å om höstnätterna så kun- de en få se att det lyste i den. Somliga hörde jag att de trodde att det var mara eller något annat ont i den veden som lyste.
Mara
Mara, det var ett fruntimmer, som antok kära (angrep karlar) om nätterna. Ett sånt fruntimmer, som inte var luden någonstäds, var mara. T.o.m. har jag känt det. Jag har riktigt haft tag i na. Det var som jag haft tag i en katt; det var något ludet.
Nyårsnyet.
Sådan väderleken var, när nyårs- nyet tändes, sådan skulle den bli under ytterligare tre nytändningar (således nytändningarna under febr., mars och april). Syntes inget spetsigt, bådade detta kyla, var det mera trubbigt i ändar- na, bådade det blidväder.
Maran
"Mara" red både människor å djur. Jag hade en svart "mârr" som stod "gôr svett" på morgnarna, när jag kom till stallet. Det var maran som red henne. Jag tog en "mar- bôske" å hängde över märren, men jag mins inte om det gjorde något. Hur maran såg ut vet jag inte, men jag vet att det var en del som hade för sig, att det skulle vara som en svart hund, som kom å klämde dem på bröstet. Jag hörde också sägas att kvinnfolk, som inte hade något hår under armarna, skulle gå som "mara". Det gick inte an att ställa skorna vid dörren för då gick hon i dem å kom upp i sängen. Det var en del som var illa utsatta för henne.
Vårhalvåret.
Ingen bestämd första vallgångsdag. Hörn sådde de på Rebecka. Bondbönorna satte de tidigt; de skulle ha tre blad Bönedag; nej, inte på Korsmässe. 1 maj firade de; de skulle supa då, dricka märg i bena. Det var den 25 mars, så skulle de sluta med "kvällsetera", inte tända upp lyse sedan. Hantverkare slutade att arbeta vid ljus då. Har ej hört uttrycket "bär ljus i säng". Korsmässe, då är det alltid kallt. 40 martyrer, är det frost då, den 9 mars, så blir det 40 frostnätter, innan den andre vintern börjar. Det har jag varit med om att vi fick doppa en julakaka i kaffet 1 maj. Det skulle vara styrka. Den var av vetebröd och hade legat på julbordet över julen.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg, april med sin röa luva lockar barnen in i gruva. - April kan vara skarpare än mars. Om solen skiner på Jakob, blir det en sträng vinter, men den blir inte långvarig.
Maran
Det var något som kom över en, när en låg och sov. Nu på länge har jag inte haft den. Tron var den att det var andra människor som gick mara. Med de kunde mota hen- ne, om de hängde en "markost" i lagården eller stallet, för hon var farlig på djuren. De stod "dyng svetta" på morgonen.
Mara
Sådana träd eller buskar, som äro förkrympta eller konstiga kallas för "marbōsker" el. "marträ". "Mara" var i dem. De tog sådana buskar eller kvistar å hängde upp i fähuset för att maran skulle ligga därifrån.
Månaderna
Mars och augusti håller Viktor i Baggerud för de dåligaste månaderna på året. Då går det inte an att operera. I de månaderna är det farligt att skära sig eller att bli sjuk. Det är inte stort hopp om att bli' frisk.
Maran
"Mara kom å re på bröste på en." Då "let" en så styggt. Det var som om en människa hade legat på bröstet. En blev kraftlös dagen efter, som en hade haft henne. "Nô oty va dä." Men en kunde inte få syn på henne.
Mara
Den kunde komma på kor och plåga dem; de blev så svetta. Då tog de på granar en klonk av granris och hängde över kon – marevase kallades den. Mara var inte en människa. Var som ett spöke. De kunde inte se na. Hon red bara på djur.