Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Läkekonst (Midsommar)
På ett ställe i Botilsäter var gumman ute och drog ett lakan i gräset vid en ### om midsommarnatten. Ung## som kom från midsommar### såg henne. Hon vred daggen ur lakanet i en bytta med lock på. Hon tog daggen för att bota ett sjukt barn, som de hade på det stället. De tvättade barnet med den daggen. Den daggen skulle torka in i kroppen. Så det gick inte an att ta en handduk och torka barnet efter tvätt- ningen. Detta hade min mamma sett. Det var allt flera som tog tillvara den daggen. För den skulle va- ra bra för sjukdom, både för människor och djur. Och jag vet att en del gummor tog växter den nat- ten för att ha till medicin. Somliga växter tog de strax före midsommar , somliga under midsommar och som- liga strax efter midsommar
Vårhalvåret (Tideräkning)
Halvlen (***Haɽlen) mars bär trana ljus i säng. Valborg ville (velle) se barna barfötta. Ja, lagger mäk pa halva (***Haɽva) mars och går upp på ljusan da. När bäckarna till Östen börja brusa, då var våren kommen, då skulle man sta och höra bäcka- bruset, det brukade vara en vecka. Om maera har tjäle 1. maj ska de bli ett svårt år. Såatia börjar när björklöva är som musöron När häggen blommar då savar tösera, å när ene- buska ruker, ä de till och med farligt att krypa över dem. April snö ä likabra som färagö. Maj våt och kall fyller hölada all. Före midsommar kan de aldrig komma för mycket regn. / Johansson Flistad Tideräkning 2. När haren (Haern) brunskar, kommer inte mar- ka att ble vit mer den vintern. Detta om den svenske haern som de tyske har motat till berget och skogar- na, han vill ha slätta själv. Den är alltid gråbrun. När kreaturen fäller om våren så gör de sig i ordning till skogsresa. När vargen tjöt blev det sträng vinter. " räven yla " " " ". Lilla (Lella) jula börja ve lusse, men vad som än lever i minnet hos de gamle är bara, att folk och fä skulle ha sej ett skrovmål den dan. På kråknedant skulle gösdeln ut. Bättre på snö än på barmark. Det var en fogel de kalla för Skvalen (***skvaɽen), det var korpen, han skrek te regn (***skvaɽas) ***skvaɽlas). När käringarna hade fått tag i något förtal, då hade de hört det på ***skvaɽen. Järnnättera börja 1. juni Di var tre och svårast för potateblasten. / Johansson Flistad Tideräkning 3. Siste dan på sommarn va den 13/10. Brittsommar ä dä samma som potatesommarn och inföll efter remontsmarkanden (***remωŋsmarten) i slutet av september. Om Herr Stubbe bär hatt, ligger snön te vaffer- dasnatt. Julafton kallas dopparedan. Barna började räkna långt i förväg "I da ä dä dan före dan, före dan etc före dopparedaen i Gruta". Julnatten kom de döe och hälsade på då skulle det finnas mat framsatt och en sängplats. Staffan med stjärnan red de anndagsmorgon och 13. dajkväll. Om det är lenväder om 13de har en vårvinter att vänta. Knutsdan skulle alla julgransröste vara över, det va skamligt å ha röste efter knut. Knutsdan hade den äldre ungdomen Knutsbal (skramlebal) Frivecka kallades för minnevecka eller pighelg, det var sista veckan i okt. / Johansson Flistad Tideräkning. På skottårsdagen hade tösera bal. Den balen bjudde de upp till alla danserna. Första söndan i maj kallades för Göksöndan, då skulle man ut och höra göken och räkna "gockant". Andre söndagen i maj kallades för blomstersönda- gen, då skulle man ut i markerna och se hur bära- träa blomma. Husbonden gick den söndan gärna kring sin gård Om midsommar plockades Johannesgräs till kransar i majstången och så var det urblåsta ägg. Den första blåsippa man hitta skulle manäta upp, då blev man inte vårsken. Om det regnar 7sovare dan kommer rågen att gro. Olsmässekroken var mager innan bönderna fått in säden och tröskat. När det var torka sade de: Nu ä Olsmässekroken bövlier.
Utan titel
Munkestenskällan besöktes aldrig förr i tid av allmogen annat än vid midsommaren. Men att turister någon gång besökte den då som nu är sjelvfallet. Det hände någon gång att sommargäster från närliggande städer gick dit under sommaren för att dricka hälsa av källans vatten. Om man använde någon särskild seremoni då man i fars och farfars tid drack ur källan kan jag ej säga. I min barndom fanns ibland en liten ränna av bläckplåt ibland endast en burk. under denna ränna hölt man ett glas ell. kaffekopp och drack midsommarnatten så mycket man förmådde ibland flera gånger under nattens lopp. Fanns inget käril dracks ur sjelva handen. Dessemellan gjordes ringlekar på gräsplanen nedanför och andra upptåg. I min barndom hade de mera långväga slutat att åka dit om midsommar. Der kunde synas ett och annat åkdon. Det var mäst gångare från de närliggande socknars ungdom men även gamligar för gammal vana. Då avsmakades källan på kvällen. Män de flesta ställde färden sedan till Munkestens gästis. Der Öl, vin och läskedrycker serverades hela natten. Före min tid såldes der även bränvin! Dansen tråddes flitigt i ett av rummen i första våningen med en bonde spelman som förde felan. I andra våningen satt en del av ortens pampar och spankulerande derifrån kunde höras sånger ur Frithiofs saga Belmans bitar etc. Ibland stog dansen på logen. Det tråkigaste var med dessa tillställningar att medhavda lomflaskor och Ölet på stället gjorde att männen blev rusiga och då kom bersärka blodet i svallning. Då skulle närbor och flabor pröva sina krafter fram på morgonkvisten som icke alltid blev så oblodigt utan sluta med att den ena socknens folk körde hem den andras. Tunhem kunde icke deltaga i dessa kraftprov såsom minst representerat för sitt läge skull. Dansen upphörde merendels vid soluppgången. En midsommarnatt dansades benet av en piga äfter den betan upphörde dansen inom hus derstådes. Några aftnar äfter detta dansades på logen men även der upphörde den snart. Så kom ölserveringen bort derstådes häromåret: nu fås der inget annat än läskedrycker och kaffe. Munkesten hade som många andra gästisar förr ett elakt rykte särskilt då landsvägsskjuttsen var i sitt flor. Men nu är der tyst och stilla. Till Munkestens källa kommer icke många nu i jassens och fotbollens århundrade. det är en och annan gamling som går dit av gammal vana midsommarafton och som förut är nämt en o annan turist när som hälst på sommaren. Det senare beskrivna om Gästis hör ju icke till sagorna: men jag har antecknat det för ro skull såsom varande i samband med källan. Och när de gamla går hädan blir även detta en saga.
Himlakroppar
De skulle rakt inte topphugga några träd - för de högg av topparna till "söra" (fåren) förr det skulle de då rakt inte ta lövet på nä, för då åt inte söra lövet. De som kunde komma åt och ta av säden på ny så ville de väl det, för tog de den på nä, det skulle inte bli så bra. Och föl, när de skulle lägga på det, det ville de också skulle läggas på på nytändet. Det skulle bli bättre hästar då. De skulle alltid slakta på nyet. De slakta stora oxar förr, och så skulle de alltid bereda talgen till ljus. Då ville de alltid slakta det på ny, för då blev talgen vit och ljus, och ljusen brände bra och blev inte dödbrända. - Och om de kunde få slaktat svinen på ny, så blev fläsket mycket fastare och bättre och smulten blev mycket finare och vitare. Det som slaktades på svarta nä, så blir då fläsket slarvigt och eländigt. Om de skulle så morötter och palsternackor och ärtor, det skulle de så på nedan. Sådde de ärtorna på ny - då är allting nytt, då blommar allting - då höll de på och blomma hela sommarn, och då blev det inte så bra med ärterna, för de blev det både gröna och mogna ärter på en gång. Sådde de dem på nä, då blomma de alla på en gång och då blev det mera jämn skörd. När det inträffar 13 ny på året, då blir det ett gållny. Då kommer alltid påsken sent, för om nu eller ny tändes strax efter nyår, emellan trettonde och nyår, det blir ett gållny. Det blir inte nyårsnyet då, utan det blir det därnäst. Och påsken får lov att komma på det tredje nyet. De hade för sig att om stjärnorna gick före nyårsnyet så fick bonden gå efter tjänarn och söka upp honom, men om nyårsnyet gick före stjärnan så fick tjänarn gå efter bonden. Om nyet 'hälla' mycket på sidan skulle det bli vått, men låg det mer rätt upp och ner då skulle det bli torrt. Sådan som väderleken var fyra dagar efter nyet, sådan skulle den bli månaden ut. Var det vackert fyra dagar på nyet, så blev det vackert hela månaden. Men om det var ostadigt de fyra första dagarna, så blev det ostadig väderlek den månaden, åtminstone i början på månaden. Vintergatan går emellan öster och väster, och så går näringsgrenen ut rakt åt väster. Är den av - om det är mörkt där den går ut - då hade de för sej det blev ett missväxtår, då blev det torka. Var där fläckar på den undan för undan - ljusa fläckar - då blev det en omskiftande sommar med nederbörd. Men om den var slät och grå och där inte syntes till några fläckar, då blev det torka hela sommaren. - Vid korset, där grenen går ut, det är julatid. Blir det vitt där, då blir det snö vid julatid. Sen den änden som är åt öster till, det är oktober och november. Var det då en stor vit fläck innan korset börja, då blev det snö före jul, då blev det förjulsvinter. Var den ända i början åt öster, en stor vit fläck, då kunde man anta, att snön kom i oktober. Sen den andra delen som gick åt väster, var där stora vita fläckar så blev det mycket snö på eftervintern. Var det grått så blev det tiväder, men var fläckarna nästan så de gick ihop, så blev det ihållande vinter. - Så många mörka fläckar som det är, då blir det mildväder. Är det vitt, då blir det snö och frost. Man skall få se vintergatan nu när det blir på näet, så kan man se hurdant det blir. Det skall vara vid Larsmässetid. Sådan den är då, sådan väderlek blir det på året. Det blev det i "tursen" (tuårsen); då såg jag efter, då var där vita fläckar ända i början och då kom snön i oktober med. Den visar ända fram till midsommar. Är där vita fläckar blir där kallt och frost ända fram till midsommar, men är där långt emellan de vita fläckarna blir det en blid vinter.
Utan titel
Sjelva valborgsmässoafton var det inga eldar ell. fästlig stämning i Tunhems trakten i min barndom. Men första maj vankades ägg i hemmen likasom om påsk. Så bruka läroverksgossarna från Vänersborg gå till fots landsvägen bärande portörer samt dekorerade med löv och blommor då sådant fanns att tillgå. De sjöngo då bland annat: I dag är det första maj etc. Samt andra vår och studentsånger. De besökte då ättstupan, Lilleskog, Munkestens källa och Halleberg. Midsommarvakan! Först skulle man löva både ut och invändigt med de flesta slag av lövträd, såsom björk, Ek, lönn. Ask, bok der sådan fanns m. fl. i förstugan, kök och storstugan. även i en del uthus. Björklöv skulle strös på golvet i förstugan och storstugan. Sedan skulle plockas en s. K. Midsommarkvast av alla slags vilda blommor men först och främst prästkragar. Dessa sattes i vatten. Men även väggarna bekläddes med prestkragar (tjärblomster) och blåklint, invändigt. Majstänger fanns mycket litet i min tidiga ungdom. Vid Lilleskog såg jag en, en gång. Det var gamle stinsen baron Fleetwood som lät resa den vid sidan om bangården. Der dansades en stund på kvällen då en byspelman höll tackten med sin fiol. Munkestens källa och Gästis var sjelva dragningskraften denna tid om midsommar. Vid Önafors fanns majstång och dansbana. Något senare hade Vargöns fabriksbolag anordnat med midsommarfirande och dans kring majstången för sina arbetare.
Majstången och midsommarfirandet
Midsommarafton skulle alla utan undantag hava tagit en riktig rentvagning ute i öppet vatten ell. i basstun. På väggarna i storstugan skulle klädas med löv från ek, lönn och björkträn även på golvet ströddes löv. I förstugorna skulle även klädas med löv. Dessutom skulle hämtas en stor blomsterkvast av alla slag av vilda blommor mest prästkragar för att sättas i vasar. Till majstången skulle även användas alla slags löv och blommor som mest blåklint och prestkragar. Jag vill här inflika att på samma sätt skulle Tunhems kyrka dekoreras med löv och blommor invändigt då barnen begick sin första nattvardsgång antingen dttta skedde om pingst ell. midsommar. Majstången synes hava använts i äldre tid på en del av Tunhems herrgårdar så sent som 1870 a. 80 talet. men torde i det nogersta hava upphört sedan förenings livet börjat bland arbetare klasserna och godtämplare och andra även börjat med majstänger om midsommar. På vargöns pappersbruk dansades omkring majstången de första åren det gamla bolaget drev denna fabrik. På Nygård 1870 talet: då friherre Nils Eriksson residera där fanns alltid majstång om midsommar som dansades ikring. Der var dels vanliga gamla folkdanser och lekar och dels vals och polketter som gamla spelmän underhöll med sin färla. Bland spelmän kan nämnas skräddare Berggren som spelat på tusen brollop han hade lärt sig spela av näcken. Vid denna dans deltog de flästa av godsetts folk även herrskapsfolket var med och deltog i dansen. Vid detta tillfälle och vid den skördefest som hölls om hösten bjöd herrgården på smörgasar och hembryggt svensköl. De som ville röka fick tobak och kritpipor om pipa saknades. Sjelv gick friherre Eriksson omkring och underhöll sig med gamla torpare som bruka sin jord bra. På Koberg Lagmansered socken då gamle friherre Nils Silverskiöld levde var även majstång och midsommarvaka. Der dansades och bjöds på förtäring på samma sätt som på Nygård. Dit gingo först och främst det stora godsets folk men även andra gick dit långväga ifrån. De voro icke nöjda med vad som vankades på stället utan medhavda lomflaskor avsmakades även. När då vikingablodet kom i svallning blev det gräl och slagsmål mellan infodingar och de främmande. Derför tog även denna tillställning slut. Så sent som på 1890 talet då gamle grosshandlaren Franqe ägde Korndals pappersbruk (nu Pappyrus) var der majstång ochså och midsommarvaka i en park på fabriksområdet. Musiken sköttes der av hornmusik. Franke deltog sjelv i dansen. Vid Munkestens gästgivaregård Vänersnäs socken var längen midsommarvaka till på 1880 talet. Här fanns bränvinsförsäljning till 1860 talet: sedan endast Öl och vin samt läskedrycker som upphörde fullständigt för cirka 10 år sedan. Här stöter 3 socknar tillsammans som gjorde, att en hel del ungdommar även äldre samlades hit vid midsommarvakan. I storstugan undre botten tråddes dansen flitigt ibland på logen. Musiken sköttes av någon gammal byspelman. I övre våningen hade ortens pampar samlats som underhöllo sig med sång ur Frithjofs saga, Bellmans bitar etc. Frampå morgonsidan skulle det visa sig vilken sockens folk som var starkast varför de svagare fingo taga till flyckten jagandes av de övriga med indiantjut och käppar längs vägarna. Med den rikliga tillgång på Öl och porter som då fanns ävensom välfylda lomflaskor av annat fludium och utan polis eller ordningsmän kan man förvåna sig över att icke någon blev ihjälslagen. Stryk vankades likväl sällan utan att det var någon bråkmakare som börja. I vår upplysta tid tror jag knappast det skulle gå lyckligt med omskrivna lagar ell. frihet. Det ligger en källa med järnhaltigt vatten ungefär 1 Km från nämde Gästis kallad Munkestenskälla. Den ligger på Tunhems område. Här kommer en liten stråle vatten ur ett stenblock vid foten av Halleberg. Detta vatten kan näppeligen komma annat än från Hallsjön som ligger omkr. 3 Km. derifrån på Halleberg. Hit till denna källa har folk sedan urminnes tider vallfärdat för att dricka vatten midsommarafton. man gick man ur huse dit för hälsans skull. Det troddes att vattnet hade en magisk kraft som särskilt värka midsommarnatten. Ljusalverna trådde sin dans omkring källan midsommarnatten der av vattnets goda värkan. Alla klassers folk gingo hit om icke för annat så blev det en turist färd i den vackra naturen med Hallebergs tvärbranta stenmassa i förgrunden. Huru tron kan värka visar följande en dalsländning hade farit till Munkestens källa för att hämta vatten till någon sjuk på hans hemort. Det bar sig ej bättre än, att han i Vänersborg slog sönder flaskan med hälsovattnet uti, han skaffade sig en annan flaska och fylde på den av vänervatten i Vänersborg. Detta fick den sjuke i den tron att vattnet var från Munkestens källa men han blev frisk i alla fall. Nu mera hör detta som allt annat gammalt till det förgångna. Men ännu kan man få se en och annan vid midsommar såsom gammal vana gå hit och dricka av källans vatten. Att källan såsom jernhaltig är hälsogivande har t.o.m läkare sagt, men vattentillgången är så ringa att här ej lönat sig med en modern hälsobrunn.
Vårhalvåret
Petter Katt, då kasta han en varmer sten i vattnet, sen var inte isa(rna) säkra. – Kyndelsmässo kallades för lilla ju- len. ”Kalla Sigfrid”, då skulle det vara kallt. ”Gregorius dräng går med goddag i säng.” Då skulle de inte tända om kvälla för då skulle de vara färdiga att lägga sig med dan. – 40 martyrer, den 9 mars. De blev hängda i vatten jämns efter huvet. Det var is så de huggde hål på den. Om det blir frost då skall det bli frost i 40 nätter före midsommar. Om det är fint gamla Vaffenatt skall det liksom stadfästa 40 martyrer. men är det ingen frost då är martyrernas frostnätter omände- kastade. – Kristi himmelsfärdsdag är första nappedan. Pojka skulle inte gå och fiska före Kristi himmelfärdsdag. Göja skall ruska – Mars med sitt skägg lockar barna utom vägg April med sitt skinn / körer barna in, Maj med sin goa, varma luva körer barna ur gruva. Narra april, då försökte de narra folk än till det ena än det andra. Karlsson som har Gästhuset narra en två gånger. Det var stället intill Skalmere. Så gick han till ett ställe och frågade husbondefolket om de kunde hjälpa honom köra gödsel den dan. ”Ja,” sa fruntimret, ”det kan de la”. Så hade kärra stått långt bort på ägera. ”Då kan du smörja kärra” sa’ Karlsson till nån där. Och de tog och smörjde kärra, men han kom aldrig. Då svor de, att han narrat april. Första maj, så skulle de dricka märg i bena. Det har vart änna på senare tid. Det är väl 30 år sen. Det var en gammal dräng som hette Börje. Så hade han inga pengar och köpa brännvin för, men så fick han en krona av prästen och så söp han sig full. ”Stackars min Börje,” sa prästen då.
Pingst och midsommar.
Pingstaregn var inte bra, då blev det en torr sommar. Midsommarnatten skulle de gå ut och kulta sig spritt nakna i gräset, efter det daggen fallit. Det skulle ge hälsa. I Hjällsnäs hade de alltid vakestång på Högen förr i tiden.
Utan titel
Hit har nog folk samlats sedan urminnes tider vid midsommar tid. Min far och farfar mindes ej annat! Källan ligger nedanför Halleberg. Der den nedfallande diabasen slutar ligger ett klippblock. ca 3 a 4 met. Lång och två met. hög bredden kan icke angivas emedan baksidan är överhöljd av stenar. Det är två år sedan jag såg källan så jag reserverar mig om jag bedömt måttet på stenen något oriktigt. Mitt på blåcket är en springa här väller fram vid nederkanten av stenen någon fot ovan marken en knappt fingertjock vattenstråle. Denna vattenstråle stupar i en mellan stenar knappas halv meter bred och 20 a 30 centim. djup källa. Troligtvis har detta vatten sitt ursprung från Hallebergs enda sjö Hallsjön. Från Vänern är otänkbart alldenstund Vänern ligger lågare än källan. Från mossar och mader icke häller. då skulle källan bli torrlagd i svår torka men det har den aldrig blivit. Källan der det enligt sägen offrades förr i tid – vattnet är järnhaltigt detta förklarar dess botgörande värkan – och att platsen varit mycket anlitad i äldre tid kan man förstå på den gemna gräsplan som finnes nedanför den samma mellan källan och landsvägen. Knappast någon lös sten synes troligtvis undanröjda. Ingen så gemn och stenfri plan finnes vid Halleberg mellan Munkesten och Lilleskog ca 1 ½ km långt, som här. Här tala min far om att vid midsommarafton och hela natten kunde hela plan framför källan och långt bort äfter landsvägen kunde vara fullsatt av åkdon från Skara landet och långt från Dal och norra Bohuslän för att dricka av källan. Det troddes att vattnet hade en bättre smak och mera invärkan den natten. Sedan smaka vattnet bläck sa de gamle.
Seder och bruk midsommar
En lång majestång av gran brukade resas, den skalades och kvistades samt kläddes med blommor och grönt. Ett kors gjordes nära toppen på vars ändar det hängdes kransar, dessutom fastslogos pinnar lite här och var på stången att hänga kransar på, tösorna fingo göra kransar att hänga på den. Överst i toppen sattes en vimpel, dessutom restes två snedstänger mitt emot varandra, som räckte en bra bit upp, att stödja majestången, stången fick kvarstå en fyra eller fem dagar. Stugornas väggar skulle klädas med eklöv vilket även lades på golvet, den öppna spisen skulle pyn- tas med blommor, vilket skulle göras av den gran- naste tösen på stället. Blommor och grönt som plock- ades midsommarafton och bands ihop i kvastar och / torkades, hjälpte för alla sorters smittosamma sjukdomar. Ville man se om ett giftermål blev av, skulle man taga en blomma och nappa blad ur och säga, han vill, hon vill, bägge villa, gick det då jämt ihop blev giftermål av, annars icke.
Stadstraditioner (16) 1
Arbetsåret började efter den "goe räppen" dagen efter trettonde, då gick husbonden med drängarna till skogen, här märkte han ut de träd som skulle tagas ned till ved; till reparationsvirke och till hägnader. Sedan togs de ned och skalades. Detta skulle vara färdigt till Paulsmässan, då efter marknader i staden det blev att ge sig ut på "långfora", då lastades på (slädar) den spannmål som inköpts för att transporteras till Uddevalla eller Göteborg där man i återlass fick sill, salt och kläde samt kryddor. Efter den resan kördes veden fram, sågades och höggs samt lades upp i "Sockertopp". Reparationsvirket så- gades och skräddes samt lades på underlag att soltorka. Nästa storarbete var gödselkörningen och isupptagning i Karstorpsjön. Så kom man in i april nu blev det en tid då tjänstefolket mest sysselsattes med olika reparationsarbeten och husfadern själv hade mycket att syssla med och förbereda / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (16) 2 för Valborgsmässorådstuga. I regel hade han en del uppgifter röran- de hägnader, tillfällig gemensam hjälp, snoplogningen eller andra gemensamma intressen som skulle avhandlas, att förbereda. 1. "Maj drack man märg i benen", det var ett gille med mycket ätande och supande som föregick det egentliga vår- bruket. En högtidlig ceremoni var när husbonden tog den gamla såakakan ur säabingen och gick och delade ut till dragare och drängar. Drängarna fick blöta den i öl, för hon var hård som flinta. Under vårbruket som sköttes av drängarna gick ä- garen omkring och inspekterade, han deltog sällan i arbetet, om han var handlande eller yrkesman. fram i slutet av Maj var vårbruket färdigt och då blev det en litet lindrigare månad till midsommar då höskörden började. Denna månad gick man och knallade och plöjde på trädan och tog det makligt. Veckan efter midsommar började det roliga, då gällde det att vidtala så många trevliga ungdomar man kunde få tag i och så en morgon i soluppgången bar det iväg / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (16) 3 gårdsvis till ängarna, till grässlåtter. Främst gick "kalaset" hästen som drog all förtäringen, den körde husbonden själv. Så kom slåttare och räfserskor par efter par, alla sjöngo med full halls för det gällde att vara värst. Så kunde klunga efter klunga dra mot Skyttesledet, när de kom på sin "Slåttalott." satte de igång medsamma för första supen skulle tjänas in först innan man fick den. När alla var i gång så for husbonden hem med hästen och gårdsdrängen hadde befälet. Till denna skörd drog ä- ven "hemmafolket" med ut. Så arbetade man som på beting tills allt gräset var av, sedan blev det ätning sång och dans mest hela natten och andra dagens förmiddag stäckte man. Sedan kom hus- bonden med hästen och hämtade sakerna och marschen hemåt anträddes under sång och spel. hemkomna till staden var det en fästmåltid anordnad i en berså varefter värden avtackade. Hjälpen vid slåttagille gick för bara maten, dock fanns en och annan dagakarl, som hade lön, men meningen med hela höslåttern var, / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (16) 4 att det skulle vara ett folknöje. Efter slåttern kom kornsäden men här lades inte an på att det skulle vara roligt, var det lejt folk hade de sin betalning, fick hålla sig maten och vara med när årets skörd var bergad då ägaren höll slåttakalas. Slåttakalaset hölls aldrig inne i staden utan utanföre sta- den antingen vid ladugården eller någon vacker backe. Var det ruskväder var logen mat- och balsal. Vid slåttakalaset fick var dräng i present en pipa och en kardus tobak och pigan kam och näsduk, så var det en rejäl middag varefter det blev dans och lekar. När man ätit och skulle börja leka dök grannar och bekanta upp och ville vara med och de var välkomna. Det var en sed på flera håll att tre neker, den först bundna, den sist bundna och en i mitten skulle tagas in i köket och torkas. Dessa präglades inte utan gnug- gades ur och den säden skulle malas hemma på gården. Den fick inte föras över råmärke. Av det mjölet skulle husfadern och husmodern sedan baka tre bröd, ett för / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (16) 5 dragarna, ett för folket och ett bröd skulle gömmas i kyr- kan "men det behövde inte vara större än en knapp". Den stående rätten i fars o farfars tid var i ottan en rejäl sup och kalla kokta saltade kålrötter. Supen bjuddes på för var gång men kålrötter och salt kött eller fläsk kokte de så det räkte en 14 dagar om vintern. Frukosten var svagdricka, sill o potatis eller fläsk och potatis, middagen var det alltid någon "Supanmat" efter "Sugelmålet" aftavar vid 4 tiden var det på senare tid kaffe med bröd men förut var det oftast varm dricka och bröd. Kvällsmaten var det enda målet mjölk förekom och då var det alltid någonslags gröt. Kaffe fick man endast om söndagarna kl 11 samt vid slåttagillet och skördefästen. Det förekom aldrig förr så mycket mjölk att man kunde slösa med henne till vart mål. På vintern fick man långa tider vara utan och på sommaren var den så borttingad, till ystagillen, till smör- kärning och till ystning för ost till handelsboden. / Skom. A. Brandt Stadstraditioner (16) 6 Den brådaste tiden inföll i början av december, då julaför- beredelserna började. Det var en tid full av arbete men även glädjeämnen funnos för när julen började hade man inte mind- re än 14 lediga dagar "Sluntedagar". Husfadern kunde aldrig deltaga i julförberedelserna för den månaden var hans bästa säsong, men slakten sköttes av en lejd slaktare, brygd och bak sköttes av husmodern med tillhjälp av pigor. Att leja för julbak och brygd fick inte under några för- hållanden förekomma, gjorde man inte det själv skulle man inte under det kommande året kunna utföra en brygd eller ett bak.
Stadstraditioner (8) 1
I Mars kördes gödseln från stadens ladugårdar ut till det gärde som var avsett för råg. Det gärdet låg i träda över Sommaren, här lades gödseln i kompost tills strax före plöjningen. Ingen annan åker fick någon gödsel för den räkte inte till. Således fick jorden gödsel vart fjärde år. Efter höstbetets avslutande och sedan "Komokorna" torkat fick alla drängar en dag gå ut och med en klubba (koklaklubba) slå sönder och sprida gödseln i ängarna. Det var det enda sätt varpå ängarna gödslades. Inom staketet fick gödseln förvaras i en håla vid ladugår- den, denna håla måste tömmas innan värmen kom, men det var inte så noga med, för det hördes aldrig någon kla- gan över att gödseln inte var ute före april. "Sven i Vallsänga", har i alla tider kört gödsel i en lår / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (8) 2 från staden till Vallsängen. Han hade monopol på att hämta på vissa gårdar, men han skulle vara ur staden före kl 9. Sven i Vallsängen var en duktig jordbrukare och hans gård kallade de för Lökalannet. Han är far till Kyrkoherde Kjellander i Stenstorp. Många småbrukare runt staden hämtar svinfoder "skulor" i stadshemmen, de ställa på en undanskymd plats en tunna där skulor slåss, sedan hämtar de den var fredag, priset på skultunna är 50 öre, men då får det inte vara kaffesump i den. Kärran för gödseltransport kallades för Dyngkärra och var det en fyrhjulig vagn kallades den för dyngetråg. Gatorna sopades efter var stormarknad av fattighushjonen, det var fyra marknader, Vårfru, - Paulsmäss, - Midsommar, - och Lusse- marknaden. Övrig städning förekom ej utom den som gjordes av den som hade köpt gödseln på torget, Sanden och gatorna, men för den städningen hade staden betalt för. Papper låg inte då som nu överallt, utan det enda som skräpade ned var lövet om hösten, men det tog gårdsägar- själva handom till strö och så fick det inte ligga så / Skom. A. Brandt Skövde. Stadstraditioner (8) 3 barnen lekte i det, för då fick de difteri En annan besiktning de började med var kött och fläskbesikt- ningen på 1880 talet. Då anställdes en Sundhetspolis som hette Jacob- son och hur det gick till då skall jag berätta. Redan vid tretiden om morgnarna började "Sugellassen" komma och vid 4 tiden såg de en lykta komma nere från Egypten, de som hade haft ont samvete för tuberkelsjuka djur hade emeller- tid redan avyttrat dem till stadens korvmakare Kjellgren och To- rin, så de var redan räddade undan besiktningen. "Sketjacob gick sedan från vagn till vagn och lyste i bakvagnen och tittade på köttet. Tittade han för länge på köttet ryckte ägaren honom i armen och så bar det i väg fram till skaklarna där det vankades en stor sup. Var Sketjacob mycket salig vid 6 tiden hade det varit mycket dåligt kött till salu sade man. Om köttet var dåligt och inte ägaren ryckte honom i armen, bar det i väg till Veterinär Sandberg, som väktes, för att han skulle gå med och lägga beslag på det. Detta anades av ägaren, som tog tag i skaklarna och så bar / Skom. A. Brandt Skövde Stadstraditioner (8) 4 det iväg till Torin eller Kjällgren med köttet. När Sketjakob och Sandberg kom var så väl ägare som vagn borta och så var det inget att göra åt det. 1910 infördes tvångsbesiktning med färgstämpel, men det var då endast några få som besiktigade och sedan lånade de köttbitar med färgstämpel på och daskade på sina bitar så det kom färg på dem. 1914 kom brännstämpel och sedan kunde slaktarna inte fuska.
Förtrollning av skogsfrun.
Nu för tiden är det ”allringen” (aldrig någon) som talar om att de sett skogsfrua eller haft något med henne att göra, blivit förtroll- ad eller sån’t, men förr var det många, särskilt sådna som var ute i krig eller vore i skogen och kola e.d. som råka ut för ”skogsfrua å hennes anhang. Farfar tala om att en gång när det var krig – som det allri va’ aent (annat) förr – så var det två knektar som skulle patrullera genom en stor skog. Det var ljust och fint på natten, ty det var strax före midsom- mar. Rätt som de gick voro de villsna båda två och visste icke varåt de skulle gå. De gingo och gingo men kommo jämt och ständigt till samma plats. När de gått länge och väl, ända till ”mettesnatt” (midnatt) fingo de båda två syn på ett ungt, grant fruntimmer några steg ifrån dem. Knektarna blevo glada över att det fanns folk i närheten som de åtminstingen kunde fråga åt vilket håll de skulle gå. De frågde henne och hon svara att stället dit de skulle var två mil till och / det vore bäst de stanna hos henne tills solen gick upp, sedan skulle hon följa dem på rätt stig. Hon bodde strax i närheten. Knektarna gingo genast in på detta, ty de var både trötta och hungriga. Kvinnan bad dem gå före sig, (för hon ville inte låta se sin rygg.) Med detsamma vore de inne i ett fint rum och kvinnan gav dem getmjölk att dricka. Från den stunden fick hon riktigt makt med dem. Både två tyckte att de aldrig i sitt liv haft det så gott och skönt som här. De fingo ligga i kvinnans egen säng och de glömde bå’ att de var gifta och voro i krigstjänst och allting. När det börja ”rôa” (rodna) där solen skulle gå upp sade kvinnan att nu var det inte värt hon behöll dem längre, för då kanske det går dem illa när de komma till sin förläggning. Hon följde dem en bit genom skogen, men bad dem gå före även nu. Sedan sade hon att de få klara sig själva, vilket skulle gå bra om de följde den stig hon visa dem. När de skildes åt sade hon: ”En av er kommer att bli far efter detta.” Knektar- na sågo lite förlägna ut, de kommo båda ihåg att de hade hustrur hemma. Så sade den ene: ”Vilken av oss?” Kvinnan sade: ”Det får den veta ett år här- efter, ty då vill han ovillkorligen hit igen.” Sedan försvann hon och långt borta hördes ett ihåligt skratt aldeles som om det skrattat i en tunna. Kriget tog snart slut och de bägge knektarna, som bodde på skilda håll långt därifrån reste hem, van te sitt. Till en början hade de talat om / sitt möte med den vackra skogsfrun, men snart glömde de hela äventyret. Men när det var lidet ett år fingo de bpda längtan efter att åter få träffa den vackra kvinnan. De kände sig mer och mer dragna däråt och fastän det var lång väg var det dock ingenting som kunde hejda dem. Den ene av dem sade till sin hustru att han måste gå och hälsa på en bekant sedan han var med i kriget. Hustrun trodde knappast det stod rätt till och hon tog och sydde fast sin vigselring i skjortkragen, vilket skulle skydda mot förtrollning. De båda knektarna kommo samtidigt till skogen och träffades på den plats där de för ett år sedan hade träffat skogsfrun. Det var hon som väglett dem dit. De fingo snart se skogsfrua, som kom emot dem med ett barn i famnen. Knektar- na voro far till det båda tvä. För den som hade vigselringen fastsydd vid skjortlinningen såg skogsfrun ut som det hiskligaste troll med bröst som hängde ända ned till knäna och en lång svans, som släpa på marken. Hon grina ilsket emot knekten och såg ut att vilja bita honom. Barnet hon hade med sig var lika fult på sitt vis. Knekten blev så rädd så han vände sig om och skulle springa sin väg, men fann att han stod på en liten tuva i en stor sjö. Först när solen gick upp kunde han komma därifrån. Den andre knekten hade icke något skyddsmedel och fann skogsfrun lika för- tjusande som första gången han såg henne. Hur det gick med honom är ingen som vet.