Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Påsk
Dymmelsveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, - , - , påske lördag. I Upphärad hade de så många seder. De fick inte spinna den veckan, för då spann de rötterna ur gräset. Och de fick inte mala på hemkvarn; då skulle söra (fåren) bli sjuka. De fick inte ha uppe någon eld så att det rök efter det solen var gladd, för då kokade den (elden) smörja åt påskakäringerna, som de skulle begagna, när de for åt Blåkulla. Bakegrejerna - de bakade på alm då - fick de inte ha stående på någon annan plats än mellan sängen och bordet, för annars kun- de påskakäringarna ta dem och rida till Blåkulla på dem. Har ej hört att dömlingen kom i veden eller att man ej fick äta mjölkmat långfredagen.
Påsk
Påskeld hade de alltid på en kulle i närheten av skogen, för de högg ju enebuskar och la upp i en hög. -Förr hade de tjärtun- nor och brände om påsk här i Halland, men det hade de inte i Kinnarumma. -Elden var inte synlig långt, för där var ju så myc- ket skog. De gamla samlades aldrig vid påskelden, det var bara ungdomen. I Väghult var jag med en påskafton. När det var ut- bränt, gick vi in i en ödestuga intill och där dansade vi nästan hela natten. Nej, vi hade varken mat eller dryck med oss, det fick gå på fastande mage. Jag hade en ½ mil att gå hem sedan. Vi fick några stycken påskägg, men dem köpte vi från stan (Borås). Vi hade inga höns, för de skrapar upp och fördärvar. Det var inte många ens bland bönderna, som hade höns i min barndom.
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
Olsmässe sken, fjorton dar före och fjorton dar efter var farligt. Det drev på säden så hårt så den mognade för tidigt. Då sa de att havren fick "röa böxer." Om havren var så lång vid olsmäss så han skylde kråkan så var det ingen fara mä'n. När gräset fick olsmässehätta och larsmässe hatt och så Bartolomeu's käpp så stod det för sig själv. Sen var det inte lätt att slå. De sa att skatorna for te olsmässe marten och blev av mä råm- pen. De ruggar vid den tiden. Inte sova länge sjusovare, för då sov de länge hela året. Jula summer gör påska vinter. Julakaiv och påskagris är det bästa pålägget. Marta pessa i nötterna.
Påskkäringar
Om dessa vet jag ej så synnerligt mycket! Min far tala om då jag var barn. – jag garanterar icke för om han läst detta i en s.k. treskillingsbok ell. om han hört det som en sagoberättelse. Det var bland andra som for till Blåkulla två käringar. Den ena hette kapten Ili (Elin) (Om hon var anförare för de övriga käringarna ell. varför denna titel vet jag ej.) Den andra hette Lisbett i dalen. Dessa båda foro i tur och ordning varje påsk till blåkulla der de blevo väl trakterade med mat och dryckjum av en fin herre. Om dessa käringar voro gifta ell. ej känner jag icke men en påsk hade de tagit några små barn med sig. Då de kommo till blåkulla med barnen, såg barnen stället med andra ögon än de gamla ogudaktiga käringarna. Den fine herrn var i barnens ögon han med bockfoten. Barnen börja högljutt gråta. Då sade han med bockfoten. va skulle i mä de våntrevlinga för hit. Barnen blevo nu hemsända igen. Vid hemkomsten berätta barnen vad de sett. De sågo inga läckra rätter på bordet i Blåkulla. Det var endast "ormar och grodor”! Vid starten till blåkulla: då alla tillbehör såsom sopa, raka, smörjehornet voro i ordning skulle följande citat utsägas av den resande. Här åv å här an. Till blåkulla fram. Då det bar i väg antingen genom en skorsten eller på annat sätt såsom då en flygmaskin i våra dagar lyfter sig från marken. En rödhårig ansågs i vänebygden för en häftig person. Men även för falsk och inbunden. Det var i äldre tid!
påsk
Om påsk korsade di över dörrarna med krita för att inte påskakäringarna skulle ha nån makt och la egg- järn vid dörren. Om inte påskakäringarna kom hem innan solen gick upp blev di sittande i ett träd. Påskelörda skulle kärringarna ut och rida. Di kom hem påskedan på morron. När skärtorsdag kom skulle ungdomen ut och tvät- ta sig i rinnande vatten, innan solen gick upp så skulle di bli så vita och granna. I dömleveka skulle di inte spinna. Dagarna i dömleve- kan var svarta måndag, vita tisdag, dömleonsdag, skär- torsdag, långfredag och påskelördag. Min far sa att en ska inte gå barfota långafredag, för då stöter en sig, då sommarn blir. Påskäggen åt di påskedan på morron. Påskbrev skicka di la.
Hemmet.
Bröd för 70 år sedan. Vi hade aldrig annat än runda kakor med hål igenom så vi kunde hänga upp dom på långa spett. Aldrig tunn- bröd. Det var att hålla sig det mesta till havren, men vi hade lite råg att blanda i; det kallades "blånnesbrö". I Lång- sered räknade jag 10 fulla spett med bröd i taket om jul. Se- dan bakade de inte till påsk en gång. Det brödet blev så hårt, så det stod inte till att skära det, utan de bröt det i fjärdingar. Det var de som stötte kokta potater och blandade i deg och bakade bröd. Och potatismjöl var bra att blanda i bröd, så länge brödet var lent, men sådant bröd blev snart hårt. Sällan bakade de något bart rågbröd; det var till högtider. Limpor bakade de aldrig i min barndom annat än för julhögar.
Seder och bruk under jultiden.
Ved skulle bäras in så det räckte hela julen, talgljus tillagade man själv. Juldagens morgon steg man tidigt upp för att gå till julottan. Man lyste sig dit med bloss, bloss användes även när man gick till nyårsottan, till bloss begagnades en ria stör i vilken man hugget ett och an- nat hugg med yxa för det skulle brinna bättre. Stören som begagnades till bloss var bra lång och bars av fyra man, på stakar, efter som blosset brände upp fingo de gå längste närmare varandra. När de kom fram till kyrkan, kastades blossen i en hög, ett stycke från kyrkan, där de själv fick brinna upp. En julkaka skulle gömmas i sädesbingen, minst till påsk. Aska av julbrasan gömdes, till man skulle laka (tvätta).
Påsk
Både långfredag och påskafton var vi ute och drog ris till en påskeld. Så samlades vi barn runt om påskelden påskafton. De talade om, att påska käringarna var ute påskafton. När de fick tag i en kvast eller någon sopa och raka att rida på, sa de: Här upp och här an, till Blåkulla fram." Och så gav de sej iväg. En gång hade de träffat Kaptin Ali i Stackegärde. Där satt hon i en grop och var upptröttnad och orkade inte hem. Prästen träf- fade henne på morgonen påskdagen, när han red till Grimmared. De sa, att solen dansade på påskdagen. Och det tror jag, att jag har sett, sen jag blev äldre. Jag var vaken en gång när solen gick upp påskdagen, och det riktigt strålade runt omkring. Det var för Kristi uppståndelse den dansade.
Påsk
Om påsk klippte påskkäringarne fåren. De klippte dem framme i pannan. Farmor sa, att när påskkäringarne klippte fåren, hade man bästa turen med dem. De sa, att en del gamla käringar i byn var ute och red på en sån kvast, som man sopade ugnen med. Därför gömde man kvastarne om påsk. De gjorde upp eldar och brände tjär- tunnor på höjderna och sköt av skott om påskafton. Far sa, det kom en påskkäring ned, när de brände i brännvinspannan. Hon kom genom skorstenen. Hon hade röda strumpor på benen. Hon satte sig skrevs över brännvinspannan. Där satt hon en halvtimma, sen bar det av genom / skorstenen. De for påskafton och kom igen påsk- dan. Påskdan blåste det alltid nordan. Det ha- de det gjort, så länge far kunde minnas.
Påsk
På påsk skulle di ha ägg. Påskafton skulle den ha 'pisk' som inte gick upp tidigt. Det var likadant långfredag. 'Långefredda sulle di ha stryk å ingen medda'. På långfredag fick di inte äta mjölkmat, för då fick di värkar, och inte dricka vatten, för det skulle svettas ut. Och inte fick di spinna på 'dömmelonsdag', för då fick kreaturen kringgången, så di dansa' runt. Di skulle baka och brygga i påskveckan, dömmelveckan sa' di. Di skulle inte göra något annat arbete i den veckan. Frimåndag, asketisdag, dömmelonsdag, skärtorsdag, långefredag och piskelördag, det är dagarna i dömmelveckan. På påskafton, när di koka' gröten, så skulle spjället vara igen före 'sol å glanning'. Det skulle vara kokat dessförinnan, vill säga, för 'hellia' kom påskkäringen och for ned i skorstenen.
Påsk
Far och mor berättade, att de hade besynnerliga "taffel" för sig med påsk. Skärtorsdags kväll kunde de gå till grannens brunn och röra i vattnet med en sop- kvast. Sen skulle de vira något om den och ha den inne till påske lördag på kvällen, då han sattes ut för att påskekäringarna skulle kunna ha den att rida på. Se- dan kunde de börja dra till sig grannens mjölk. Det skulle vara bra att kärna på skärtorsdag, så skulle det gå lätt att få smör sedan. Skärtorsdagsnatten lade folket sig och vaktade i ladugården. En gång låg ägaren på ett stäl- le och vaktade, och då kom det en käring in där och började känna på kornas djuver och sade: "Allt det- ta ja känner så e de mett". Men då sprang han upp och började slå henne med en påk och sade: / "Allt detta ja ger dej så e de dett". Långfredag på morgonen gav de "töle". Var det då någon, som hade blivit "errater" (arg) på någon, så kunde han passa på då och klä- da ut sig och gå med ett ris till dem och klå upp honom. Då faster Anna-Stina (f. 1823) var 18 år gammal, hade hon en kamrat Gunnla, som hade retat några pojkar. "Vi ska alldeles limmelôs- sa'na te lange fredda", hade pojkarna sagt, och Gunnla var rädd. Nu hade Gunnla och faster An- na-Stina varit och skurat i Skattegårn på skär- torsdag, och när kvällen kom, så vågade Gunnla inte gå hem, för hon trodde, att pojkarna skulle komma. Hon gick och gömde sig i en potatisgrav i stället. Och pojkarna började gå "mitt i hôla natta", och de spårade upp henne ändå, och hon fick springa över alla marker för att klara sig. Töle var inte allti så grant, hade de fått tag i henne, hade de slagit fördärva henne. Var det inte ont väder / i påskveckan, så var det ont före eller efter. "Dömla röstar", sa de gamle, om det var dåligt väder, och det skulle vara förfärligt bra. Var påskdagen och annandagen kall, så blev det kall vår. Fettisdag har de aldrig omtalat i Bergum. Solen dansar påskdagen både vid upp- och nedgången. Långfredag skulle fruntimrena vara svartklädda, men påskdagen skulle de ha röda klänningar, om de kunde. De ville inte brygga eller baka skärtorsdag. Då fick ingen roste rinna. Dömla "gick in" kl. 12 på onsdag. För att inte påskkäringarna skulle gå in i fähusen och ta får och rida på, så brukade de rita femuddar över fähusdörrarna på skärtors- dag. / Far och mor mindes, att de ställde ut en sopkvast på påske lördag, både en vid stugan och en vid fä- huset. Och så lade de ut sopa, raka och smör- jehorn. "Sopa, raka, smörjehorn giver jag dig till resedon, hopp min vän, kom snart igen, så träffas vi åter i môra kväll." En annan strof de hade, lydde så här: "opp å ut å te helvete å tebaka å här igen inna dager." Dagen före palmsöndag kallade de för palme lördag. Om en pojk var kär i en flicka, och hon inte ville ha honom, så kunde han gå till en gumma och få lära sig att sätta ner henne. Ett sätt var att skaffa sig / tre nålar av flickan och gå och sätta i altarringen i kyr- kan. Då blev hon aldrig gift. Men detta skulle han göra under påsken. Det var inte bra att betala ut pengar i fas- tan.
Svartkonst
De kunde mjölka andras kor genom hankar, men en sådan hank skulle sitta stupe med ändarna vända nedåt, därför var de så noga med att sätta hanken rätt när de gjorde gärdsgårdar. I Tiveden kunde de skicka ut "trollskott". En svåger från Sannerud tala om ett par granngubbar som var osams, o de skicka trollskott o döda djuren för varann. Först dog en oxe för den ene o så en / för den andre undan för undan. Men de kunde inte "förvare" sina djur för skotten. I skotten var bara stickfliser o brända pinnar o nåluddar, o de var som en liten boll. När påskkäringar gick till nattvarden, så hade de en liten flaska med sig, o när de fått vinet så släppte de det i flaskan o torka sig i det samma med näsduken som de alltid höll i handen. Och detta skulle användas till den smörja som de smorde kvasten med vid påsk.