Transkriberad uppteckning

Om dessa vet jag ej så synnerligt mycket! Min far tala om då jag var barn. – jag garanterar icke för om han läst detta i en s.k. treskillingsbok ell. om han hört det som en sagoberättelse. Det var bland andra som for till Blåkulla två käringar. Den ena hette kapten Ili (Elin) (Om hon var anförare för de övriga käringarna ell. varför denna titel vet jag ej.) Den andra hette Lisbett i dalen. Dessa båda foro i tur och ordning varje påsk till blåkulla der de blevo väl trakterade med mat och dryckjum av en fin herre. Om dessa käringar voro gifta ell. ej känner jag icke men en påsk hade de tagit några små barn med sig. Då de kommo till blåkulla med barnen, såg barnen stället med andra ögon än de gamla ogudaktiga käringarna. Den fine herrn var i barnens ögon han med bockfoten. Barnen börja högljutt gråta. Då sade han med bockfoten. va skulle i mä de våntrevlinga för hit. Barnen blevo nu hemsända igen. Vid hemkomsten berätta barnen vad de sett. De sågo inga läckra rätter på bordet i Blåkulla. Det var endast "ormar och grodor”! Vid starten till blåkulla: då alla tillbehör såsom sopa, raka, smörjehornet voro i ordning skulle följande citat utsägas av den resande. Här åv å här an. Till blåkulla fram. Då det bar i väg antingen genom en skorsten eller på annat sätt såsom då en flygmaskin i våra dagar lyfter sig från marken. En rödhårig ansågs i vänebygden för en häftig person. Men även för falsk och inbunden. Det var i äldre tid!