Transkriberad uppteckning

Far och mor berättade, att de hade besynnerliga "taffel" för sig med påsk. Skärtorsdags kväll kunde de gå till grannens brunn och röra i vattnet med en sop- kvast. Sen skulle de vira något om den och ha den inne till påske lördag på kvällen, då han sattes ut för att påskekäringarna skulle kunna ha den att rida på. Se- dan kunde de börja dra till sig grannens mjölk. Det skulle vara bra att kärna på skärtorsdag, så skulle det gå lätt att få smör sedan. Skärtorsdagsnatten lade folket sig och vaktade i ladugården. En gång låg ägaren på ett stäl- le och vaktade, och då kom det en käring in där och började känna på kornas djuver och sade: "Allt det- ta ja känner så e de mett". Men då sprang han upp och började slå henne med en påk och sade: / "Allt detta ja ger dej så e de dett". Långfredag på morgonen gav de "töle". Var det då någon, som hade blivit "errater" (arg) på någon, så kunde han passa på då och klä- da ut sig och gå med ett ris till dem och klå upp honom. Då faster Anna-Stina (f. 1823) var 18 år gammal, hade hon en kamrat Gunnla, som hade retat några pojkar. "Vi ska alldeles limmelôs- sa'na te lange fredda", hade pojkarna sagt, och Gunnla var rädd. Nu hade Gunnla och faster An- na-Stina varit och skurat i Skattegårn på skär- torsdag, och när kvällen kom, så vågade Gunnla inte gå hem, för hon trodde, att pojkarna skulle komma. Hon gick och gömde sig i en potatisgrav i stället. Och pojkarna började gå "mitt i hôla natta", och de spårade upp henne ändå, och hon fick springa över alla marker för att klara sig. Töle var inte allti så grant, hade de fått tag i henne, hade de slagit fördärva henne. Var det inte ont väder / i påskveckan, så var det ont före eller efter. "Dömla röstar", sa de gamle, om det var dåligt väder, och det skulle vara förfärligt bra. Var påskdagen och annandagen kall, så blev det kall vår. Fettisdag har de aldrig omtalat i Bergum. Solen dansar påskdagen både vid upp- och nedgången. Långfredag skulle fruntimrena vara svartklädda, men påskdagen skulle de ha röda klänningar, om de kunde. De ville inte brygga eller baka skärtorsdag. Då fick ingen roste rinna. Dömla "gick in" kl. 12 på onsdag. För att inte påskkäringarna skulle gå in i fähusen och ta får och rida på, så brukade de rita femuddar över fähusdörrarna på skärtors- dag. / Far och mor mindes, att de ställde ut en sopkvast på påske lördag, både en vid stugan och en vid fä- huset. Och så lade de ut sopa, raka och smör- jehorn. "Sopa, raka, smörjehorn giver jag dig till resedon, hopp min vän, kom snart igen, så träffas vi åter i môra kväll." En annan strof de hade, lydde så här: "opp å ut å te helvete å tebaka å här igen inna dager." Dagen före palmsöndag kallade de för palme lördag. Om en pojk var kär i en flicka, och hon inte ville ha honom, så kunde han gå till en gumma och få lära sig att sätta ner henne. Ett sätt var att skaffa sig / tre nålar av flickan och gå och sätta i altarringen i kyr- kan. Då blev hon aldrig gift. Men detta skulle han göra under påsken. Det var inte bra att betala ut pengar i fas- tan.