Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
mästerskytt.
Mattes i Glavsnäs var "storskötte". Det var en gång som det var en som kom dit å bad att han skulle skjuta en älg åt honom. "Den kan du få skju- ta själv", sade Mattes. Å han fick ställa sig i dörröppningen med bössan, å älgen kom å strök förbi. Han fick skjuta älgen. Mattes var sådan att han kunde ta till sig djuren som han ville skjuta. Han hade skjutit på en "oblät", å då skulle en kunna sådana konster sedan.
skatter.
Jag tror bestämt att det var på julnatten eller mid- sommarnatten som en skulle gå å ta reda på så- dant som var gömt. Vid Valfjället skulle det vara en skatt. Men det hörde jag sägas att inte det skul- le gå å få fatt på den, om det inte var 7 ogifta bröder. De skulle gå på en gång. Å när de kom dit som skatten var så fick de inte säga ett ord. Det skulle vara tyst som muren. En gång skulle de ha försökt. Men när de kom så långt att de såg skatten, så kom det en käring som var halt å enögd. När de fick se henne, kunde de inte tiga utan den ene blev stående å skratta. Käringen frå- gade, om hon skulle kunna hinna till Stockholm me- dan natten. "Du gör så tusan heller, din käringracka," sade den ene. Men då så såg de aldrig till skatten / mer. Hon sjönk ned i jorden. - Där det fanns såda- na skatter, lyste det om nätterna. Draken for emel- lan sådana skatter. Men om han kom medan en höll på å ta upp en sådan skatt, så skulle en in- te vara rädd utan en skulle hålla på. Stål skul- le en ha med sig, för om en fick stål inom loc- ket på kistan, så var hon bergad. När det var krig, så gömde folk skatter i jorden. Se'n blev de bortglömda å blev liggande.
naturföremål.
Det är ett fjäll mellan Silbodal och Glava. Där finns en sten som kallas "bristen". Där off- rade folk. Jag vet att en har kunnat hitta pengar, fällknivar och annat som folk hade kastat dit. Men en brukade "offra på" en kvist, när en färdades förbi. Det var för att en skulle ha gjort sitt. Det skulle ha blivit en ihjäl- slagen där på sin tid. I Backa var det en hälsobrunn, men jag hörde in- te att någon offrade där. I Karlanda fanns en källa som folk offrade i. Jag var med mor en gång dit. Hon lade allt en slant i källan, det var för att hon skulle få hälsan tillbaka. Jättegrytor vet jag ingenting om. Om en karade i stenrösen så skulle en inte / få fred sedan. Det skulle komma stygge väsen å följa efter en. Det kunde vara styggt av al- la sorter. - Jordfasta stenar skulle en inte titta un- der eller flytta dem. Det var inte bra. En del blev allt "sittande" fast bort efter vägarna med hästarna å inte kom lös förrän de hade sett genom tömlaget. Men jag fäste mig aldrig nå- got vid sådant, för jag hade inte tro på det.
drakar, ormar och fiskar.
Far min talade om att han hade sett en röd orm som hade huvud i båda ändar. Han kunde bi- ta ihop sig å göra kast i luften. Han kallade att det var en "äspingorm". Han skulle ha gift så han kunde döda en på fläcken. Men han var tvungen att sprät- ta upp i luften först. Om "hoggormen" kom i vatten, så kunde han inte bita. Det var en säker på. Han kunde inte bita förrän han låg i ring, men då var han farlig. Han kunde räcka upp sig på snarten (?), å då kunde han sprätta till, så att en fick honom på sig, om en var i närheten. Om en ville ha möte med ormen, så skulle en peka på backen med käppen å säga, att om du kommer hit å lägger dig i morgon på samma / klockslag som nu, så skall vi fresta å slåss. Om en slog ihjäl en orm, så skulle en ha jord på den så att inte maken hans fick reda på honom. Fick han reda på den, så lade han sig å vakta å då kunde någon bli olycklig för honom. Det var den tron att en orm kunde få liv om en också ha- de slagit ihjäl honom. Det var konstigt också, för om en slog ihjäl en orm å kom å gick där en stund efter, så kunde han vara borta, så att en inte såg liket till honom. Det gick bra å döva orm, om en tog en klype å satte över nacken på honom. Den första ormen en fick se om våren, skulle en ta tillvara å ha i brännvin. Det skulle vara nyt- tigt å driva bort sjukdomar med. "Tomtormen" har jag ingen annan reda om än att han inte skulle vara farlig. Han gick in i fjuset. Det skulle vara lycka med det. Men somliga påstod att han mjölkade korna å att han var från den lede själv. När det började frysa på backen så kröp ormen / ned i jorden. Han tålde inte vintern. "Sjöormen" hade man som en häst på ryggen. Han var som ett långt träd. Det var sådana or- mar som kom från Storsjön. Det mins jag att det var folk som hade sett honom i Silen. För han höll till i vatten. "Draken" bodde borta i bergen. När han flyttade från det ena berget till det andra, så spydde han värme så att det rök omkring honom.
drakar, ormar och fiskar.
När "draken" blev ond så spydde han blod. Det fanns stenar som var röda. Å det hörde jag gamla käringar tala om, att där hade draken varit å spytt. Draken hade vingar, så att han kunde flyga i luften. Han hade fjäll på krop- pen. När han flög så glänste det i de fjäl- len så det såg ut som om han hade fullt med eld med sig. Han skulle ha sitt bo i bergen. Han låg å ruva på skatter som han ha- de i bergen. Det påstod mor. Prosten Lindbäck hade en orm på stentrallen. Den var tam å kom upp till bordet ibland, när han skulle äta. En gång satt en pojk utanför vid dörren å åt välling. Ormen kom å gav sig till att äta i fatet. "Om du äter välling, så / skall du äta kaka också," sade pojken. Om en stämde möte med en orm, så kom han som ett kärrehjul. En sådan orm kom emot en käring som stod på ett berg, men hon var go till att komma undan ormen. Det var en som stäm- de möte med orm å sa: kom å möt mig här i dörren i morgon bitti, så skall du få se. På morgonen så hang ormen ovan dörren med hu- vudet ned å sprutade etter. "Lindormen" var i träden, men det har inte fun- nits sådan här i min tid. Så finns det en slags vit orm. Men det var väl så, tänker jag, att ormen blev vit, när han vrängde skinn. Om ormarna kom fram tidigt om våren skulle det bli mycken orm det året. Den första ormen som man fick se om våren, skulle en ta reda på å ha i brännvin, för det skulle vara så bra bot mot sjukdom. Om en fick skabb å tog det brännvinet å smörjde på, så gick / skabben bort. "Sjöorm" skulle det finns i Silen. Den hade folk sett. Det var som en stor timmerstock som låg å vältrade sig i vattnet. Men det var väl inte något med detta. Om en planterade tobak kring stugan, så var det inte farligt att ormen kom dit. Jag vet att en skulle vara rädd för att stic- ka sig in i hålor i berget, för det vet jag, att de gamle hade för sig, att det kunde ligga stora ormar inne i de grottorna.
gastar.
"Gasten" var rent farlig. Han kunde ha bå- de sjukdom å ont med sig. Om en kom så att en stötte vid honom så fick en sjukdom som ingen kunde bota. Det skulle vara nå- got ont från de döda. Men jag hörde somli- ga skyllde för att det skulle vara kattugg- lan som var gasten. Hon var ful den också, för när hon skrek, så spådde hon lik. Det skulle bli gast av små barn som blev mör- dade å lagda så att de inte kom i kyrkogår- den. Men folk trodde allt att det fanns gas- tar på kyrkogården också.
gastar.
Du ska akta dig så att inte gasten flyger över däj, sa' mor till mig. Det skulle vara en slags ande, å den var farlig, för allt som hörde till de döda var farligt. - De små barnen som blev mör- dade å nerlagda i smyg, flög som "gaster" i luften. Det var det att en fick höra dem skrika.
gastar.
"Gasten" var namnet på kattugglan. Men det var en annan "gast" som var farlig, för om en kom i vägen för den, så kunde en få bli stå- ende å bli sjuk. Han höll sig på ett och sam- ma ställe jämt. När ett barn blev mördat, så spökade det. Detta spöke kallades för "gast". Det var som när ett barn skriker. Och det blev ing- en fred, förrän dess tid skulle ha varit ute. Det var en bäck här väst efter landsvägen, som inte var fri för "gast". Han skrek om nätter- na, så folk blev rädda. Men nu har jag in- te hört folk tala om det på länge.
(myling.) Gastar
Det skulle bli gast av små barn som blev mördade å lagda så, att de inte kom i kyrkogården. Jag vet inte något särskilt stäl- de hört dem på. De kunde följa med långa vägar å skrika.
(myling.) Gastar
När ett barn blev mördat å gömt undan så spökade det, å det blev ingen fred förrän det kom i kyrkogården. Annars så höll det på till dess att tiden skulle ha varit ute för det. Det kallas för "gast". Jag vet inte om det sjöng nå- got, men de sade, att det skrek som ett barn.
lyktgubbar.
"Löktgôbbar" kunde en få se om nätterna. Det var som ett slags ljus som for hit å dit i väre. Ibland så for det rätt ned å blev borta. Det skul- le vara små gubbar som hade ett ljus å lysa sig med. Det var inte något bra med dessa. De hade inte gjort rätt för sig. Å så fick de vara uppe å hålls om natten. Om de inte kom ned i jorden när solen gick upp, så fick de stå på ett ställe tills hon gick ned. De kunde inte kom- ma loss. Kom en i vägen för dem, så mådde en inte bra.
lyktgubbar.
Det var ljus som gick upp ur jorden. Det var lyktgubbarna som folk såg. - Hur var det med de gamles tro på dessa ljus? - Di gamle trod- de att det var döingar som var fastlåsta på platser där de hade gjort något ont i livet. Så fick de fara å flacka fram å tillbaka. Å det var för det som ljusen flyttat sig fram och tillbaka från det ena stället till det andra.