Transkriberad uppteckning

Jag tror bestämt att det var på julnatten eller mid- sommarnatten som en skulle gå å ta reda på så- dant som var gömt. Vid Valfjället skulle det vara en skatt. Men det hörde jag sägas att inte det skul- le gå å få fatt på den, om det inte var 7 ogifta bröder. De skulle gå på en gång. Å när de kom dit som skatten var så fick de inte säga ett ord. Det skulle vara tyst som muren. En gång skulle de ha försökt. Men när de kom så långt att de såg skatten, så kom det en käring som var halt å enögd. När de fick se henne, kunde de inte tiga utan den ene blev stående å skratta. Käringen frå- gade, om hon skulle kunna hinna till Stockholm me- dan natten. "Du gör så tusan heller, din käringracka," sade den ene. Men då så såg de aldrig till skatten / mer. Hon sjönk ned i jorden. - Där det fanns såda- na skatter, lyste det om nätterna. Draken for emel- lan sådana skatter. Men om han kom medan en höll på å ta upp en sådan skatt, så skulle en in- te vara rädd utan en skulle hålla på. Stål skul- le en ha med sig, för om en fick stål inom loc- ket på kistan, så var hon bergad. När det var krig, så gömde folk skatter i jorden. Se'n blev de bortglömda å blev liggande.