Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
djävulen.
De som regna ner i berg och sjöar var av Lucifers släkte. När målaren målade Glava kyrka, kom den onde å rev ner honom å sa: ”Stygg ä ja, men du målar mäj ånda styggare.”
djävulen.
Mattias i Glassnäs (Älgå) kunde ta djävulen både till och från sig. Han tog honom till sig genom fönster- blyet vid fönsterna. Men något kontrakt med djävulen har jag ej hört talas om.
Odens jakt
En smed vid Lenungshammar var ute för å jage fjäran och hade gjort en varme ute på natten. Fram på natten kom ett stort frun- timmer å värmde säj, hon tog opp kjolarna också å värmde bakdelen, å då såg han att ho hade e lång hästerompe. Så sa hon: ”Om nån frågar efter mäj, så tala inte om vart jag gått, så ska du få skjute bra mycke på måran.” Så gick hon, och om en stund kom en stor kar på en stor svart häst å ville veta om han som jagade sett nån. Han jick också me honom vart hon / gått. Så satte ryttarn å däråt så det lyste i berga efter honom, och om en stund så small det ett skott. När det le om, så kom samme ryttare tillbaka, då hade han ”sköte” råa å bunde ihop benen på henne, å så hängde hon på hans gevär, å det höll han över axeln. ”Så ska en punte slaner*” sa han till jägaren som låg å värmde säj. Dä va själve bergjätten dä.
Frimurare
Det var en här väst från som for till Karlstad. När han kom dit, så träffade han på två herrar, som bjöd in honom på ett fint rum. När han hade kom- mit in, så gick en av dem å reglade dörren. Den andre slog i en sup å ville bjuda på. Den som blev bjuden ville att den som bjöd skulle ta först, men det gjorde han inte. Då blev den, som skulle trakteras, rädd, så han hoppade upp å spann till dörren, så att den ena dörrspegeln gick ut. Så skyndade han att hoppa ut. Då kom en å skulle ta fast i benen. Men han fick inte mer än den ena stöveln i handen. Det fanns de som köpte "människoskrôtter", å så köpte de sådana av frimurarna. Det var en som gick omkring i stugorna å spådde. Han talade om vad han hade varit ute för i / i Karlstad. Han blev tagen av frimurare i Karlstad. Han fick så fet å god mat, för han var mager så att de skulle göda honom. Han var där i åtta dagar. Men pigan som bar mat till honom tyckte det var synd om honom, så hon tog ett lakan å firade ned honom genom ett fönster. Han hörde att de kom efter honom, så han stack ned under en bro å gömde sig. Det var pigan som hade talat om, att de skulle slakta honom, men han var för mager, så de var tvung- na att kosta på och göda honom. Den första prästen som fanns i Nyskoga var en så- dan där frimurare. Han hade en gubbe att gå till kyrkogården å gräva upp en gammal tjock käring. Se'n så tog han vara på henne å skickade bort henne. Efter den dagen fattades det inte peng- ar för prästen. Alla som kom ut för frimurare å blev dödade, så kom de till hedningarna, för de skulle äta köttet, så att de skulle bli lik de kristna. Frimurarna tog en kniv å stack i hjärtat på den de ville / ha död på, men de hade ingen makt, förrän de fick folk in till sig. Frimurarna hade porträtt av varandra. Om någon av dem förgick sig på något vis, så var det ba- ra att ta en kniv å hugga genom porträttet, så dog den personen. Eller man stack en nål ge- nom hjärtat så stendog han.
Frimurare
Farmor talade om att hon hade varit ute för frimu- rare i Karlstad på en marknad. Hon kom in med smör i ett hus där. Då såg hon att de hade som en balja innanför i rummet. En dödskalle såg hon å så var det en stor kniv å röda skynken. En karl kom å skulle gå till dörren, men då kastade hon smö- ret å fick upp dörren å sprang ut. Hon vågade inte tillbaka å få betalt för smöret. Inte var det någon annan som vågade gå heller. Om hon hade blivit ta- gen då, sade hon, så hade de tagit livet av henne å skickat henne till turken med hull å hår.
Skatter
Skatter har jag inte hört talas om skall finnas här. Men det talet hörde jag många gånger, att det trod- des att det skulle finnas. Någon viss plats utpekades in- te. Då skulle det vara ett par stycken som gick ut en viss kväll å vakade på skatten. När klockan blev 12 skulle de börja gräva efter den. När de fann den, så skulle de kasta kniven över den. Men de skulle akta sig för att bli rädda eller säga något. Det skulle vara alldeles tyst. Om de inte kunde tiga så försvann skatten.
Naturföremål
Offerkälla har jag inte hört talas om. Men om en gick till en kallkälla om midsommarnatten å såg ned i den, så skulle en få se sin tillkommande. Jättegryta finns inte här mig veterligt. Om pojk å jänta låg på varandra ute, å en kom å fick se det, så kastades ris å sten på den platsen. Det kallades för "vård". Ingen sten som en hälsade på. Ingen sten med namn. Ingen brudsten. Inget offerberg. Utefter kyrkovägen vid Flat- åsen var det inte säkert än att hästarna stannade så att de fick gå ur å se genom### innan de kom fram. Ingen ättestupa. Men vid Antilaberget finns ett brant stup som kallade "jättestup".
Naturföremål
Offerkälla har jag inte hört talas om skall finnas i denna socken. Om ungdomen lade sig till å hade könsumgänge på en plats, å de blev upptäckta, så skulle var och en som gick förbi den platsen kasta en kvist där de legat. Det har funnits ett par sådana hö- gar mellan Älvdalen och Nyskoga. En sådan hög kallades för "vård". Efter kyrkvägen mellan N. Ny och Nyskoga fanns det. Jag tror att det var meningen att man ville retas med dem som hade legat där. Forngravar finns inte, som jag vet om. Ingen sten som man brukade hälsa på. Ingen sten med namn. Ingen s. k. brudsten. Men jordfas- ta stenar var inte så bra att bryta upp. Det / fanns gubbar som plöjde ett kors på åkern innan de trodde sig att ta upp stenar. Eljest så har det brutits mycken sten ur åkrarna på denna trakt. Se, det var farligt att en kunde träffa på "de underjordiska" under stenarna. Offerberg finns inte något känt. Ingen särskild spökplats annat än vid kyrkan och kyrkogården. Ingen ättestupa.
Farsoter
Farmor talade om, att digerdöden hade farit fram ge- nom Älvdalen för länge sedan å tagit med sig så mycket liv som fanns. Det skulle inte finnas mer än två människor kvar i hela Älvdalen å finn- skogarna. Det var två barn som gick. Det var en jän- ta å en pojk. Pojken hade en lie å jäntan en räfsa. De höll på att gå söderut. Vart det bar av med dem sedan, visste ingen. Farmor hade hört att de skulle ha kommit från Ryssland.
Farsoter
En jänta å en pojk kom in i stugorna. Jäntan hade en riva å pojken en soplim. De gick upp efter Dalen (=Älvdalen). Det blev bara ett par folk kvar – en i Ekshärad å en i Dalby. Efter denna hem- gång så reste de till Malung. Skogen torkade där de hade gått fram, så att det blev alldeles torrt å bränt. Det var en bred rand efter där de gått fram. När jag var helt liten, så gick "rösjuken" här. Det var i början på 50-talet. Mycket ungt folk dog då. För det var mest ungdomen som strök med i den sjukdomen. Det fanns inte annat botmedel utan de fick dricka tjärlag så mycket de orka- de.
Herremän och fruar
Det var ett kvinnfolk som hette Pintorpafrun. Hon skulle vara så förskräckligt elak. Hon hällde mjöl- ken i Motala ström hellre än att de fattiga skulle få av den. Denne Pintorpafrun hade torparställen å torpare. Så var det en morgon som en av torparna kom för sent till arbetet på gården. Hon skällde på honom. Om du nu går dit jag ber dig gå och gör vad jag befaller, sade hon, så skall du få sitta kvar på torpet, el- jest så får du gå bar därifrån som du går å står. "Du skall gå till skogen å ta den tjockaste ek du ser och köra fram till stora gången som hon är med kvis- tarna på." Han gick. När han kom till skogen, så blev han stående vid en väldigt stor ek. Han visste inte hur han skulle få ned den. Men som han stod / där så kom det en karl fram till honom å frågade, om han skulle få hjälpa till att hugga ned den. Torparen var glad att få hjälp, å främlingen högg inte många slag förrän eken föll. När det var gjort så bad han torparen att sätta sig upp på eken. "Om du sätter dig på eken", sade främlingen, så kom- mer du fort fram." När torparen kom upp på eken så bar det iväg så att stubbar och ris yrde om ho- nom. När de kom till portstolparna, så följde de med. När de kom fram till byggningen, så fick torparen se att det var två hästar. Pintorpafrun kom emot på trappan. Hon kände igen hästarna. Det var hennes man å hans broder. Den ene gnal som en häst. "Gnäller du Svante", sade hon. Se'n gick Skam, för det var han som hade kommit till torparen i skogen, å skulle ta Pintorpafrun med sig. Men då bad hon, att hon skulle få en må- nads uppskov, för att hon skulle hinna att bättra sig, men det vart ingen bättring på den månaden. När en månad hade gått så var han å tog henne. / Det var inga böner som hjälpte längre. Skam kom med en fin häst å en fin vagn, å så fick hon åka med ho- nom. De kom fram till ett stort grant slott av järn. När de kom ditin, så tog Skam å dansade med henne. Se'n tog han en kam å kammade henne så att blodet rann av huvudet på henne. Se'n tog han å lät henne se i en spegel. Då slängde hon nyckeln till kammarpigan. Nycklarna var så heta, att hon måste kasta dem ifrån sig. Kammarjungfrun ha- de fått följa sin fru, för att hon skulle få se det sista av henne. Hon såg, att satan tog upp en luc- ka på golvet. Ur den luckan slog eldslågor upp. Skam frågade Pintorpafrun, om hon ville kom- ma djupare ned än till fotlederna. "Nej söta fan", svarade hon, "rakt inte längre ned än till fotlederna. Då stoppade han ned henne hu- vudstupa å slog igen luckan. Se'n blev hon aldrig syn- lig mera. När fan hade gjort detta så gned han händerna å skrattade så att hornen hoppade i skal- len på honom. Så gick han till kammarpigan / å sade: "Nu skall du inte titta dig tillbaka, för om du gör det, så får du vandra ostadigt i sju år. När hon kom på vägen så glömde hon bort vad Skam hade sagt. Å så tittade hon sig till- baka. Hon fick gå i sju år innan hon hittade hem. Denna saga fick jag lära av mor.
Lucia
Jag mins inga särskilda bruk från denna socken än att en fick kaffe på morgonen tidigare än vanligt. Så fick kreaturen litet hö den morgonen.