Transkriberad uppteckning

Det var ett kvinnfolk som hette Pintorpafrun. Hon skulle vara så förskräckligt elak. Hon hällde mjöl- ken i Motala ström hellre än att de fattiga skulle få av den. Denne Pintorpafrun hade torparställen å torpare. Så var det en morgon som en av torparna kom för sent till arbetet på gården. Hon skällde på honom. Om du nu går dit jag ber dig gå och gör vad jag befaller, sade hon, så skall du få sitta kvar på torpet, el- jest så får du gå bar därifrån som du går å står. "Du skall gå till skogen å ta den tjockaste ek du ser och köra fram till stora gången som hon är med kvis- tarna på." Han gick. När han kom till skogen, så blev han stående vid en väldigt stor ek. Han visste inte hur han skulle få ned den. Men som han stod / där så kom det en karl fram till honom å frågade, om han skulle få hjälpa till att hugga ned den. Torparen var glad att få hjälp, å främlingen högg inte många slag förrän eken föll. När det var gjort så bad han torparen att sätta sig upp på eken. "Om du sätter dig på eken", sade främlingen, så kom- mer du fort fram." När torparen kom upp på eken så bar det iväg så att stubbar och ris yrde om ho- nom. När de kom till portstolparna, så följde de med. När de kom fram till byggningen, så fick torparen se att det var två hästar. Pintorpafrun kom emot på trappan. Hon kände igen hästarna. Det var hennes man å hans broder. Den ene gnal som en häst. "Gnäller du Svante", sade hon. Se'n gick Skam, för det var han som hade kommit till torparen i skogen, å skulle ta Pintorpafrun med sig. Men då bad hon, att hon skulle få en må- nads uppskov, för att hon skulle hinna att bättra sig, men det vart ingen bättring på den månaden. När en månad hade gått så var han å tog henne. / Det var inga böner som hjälpte längre. Skam kom med en fin häst å en fin vagn, å så fick hon åka med ho- nom. De kom fram till ett stort grant slott av järn. När de kom ditin, så tog Skam å dansade med henne. Se'n tog han en kam å kammade henne så att blodet rann av huvudet på henne. Se'n tog han å lät henne se i en spegel. Då slängde hon nyckeln till kammarpigan. Nycklarna var så heta, att hon måste kasta dem ifrån sig. Kammarjungfrun ha- de fått följa sin fru, för att hon skulle få se det sista av henne. Hon såg, att satan tog upp en luc- ka på golvet. Ur den luckan slog eldslågor upp. Skam frågade Pintorpafrun, om hon ville kom- ma djupare ned än till fotlederna. "Nej söta fan", svarade hon, "rakt inte längre ned än till fotlederna. Då stoppade han ned henne hu- vudstupa å slog igen luckan. Se'n blev hon aldrig syn- lig mera. När fan hade gjort detta så gned han händerna å skrattade så att hornen hoppade i skal- len på honom. Så gick han till kammarpigan / å sade: "Nu skall du inte titta dig tillbaka, för om du gör det, så får du vandra ostadigt i sju år. När hon kom på vägen så glömde hon bort vad Skam hade sagt. Å så tittade hon sig till- baka. Hon fick gå i sju år innan hon hittade hem. Denna saga fick jag lära av mor.