Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Domare och rättsväsen
På Ulvheden /"Ôlvhea"/ har det varit en plats där brottslingar halshöggos. Två har jag hört talas om, som blev avrättade där. En Svens- Marit blev halshuggen för barnamord. Så var det en karl. "Di hanna" efter den karlen att när han fick vin å bröd sade han, när han hade ätit: "Nu var svag, men nu ot (åt) ja' väl". Strax innan de halshöggs, så fick de vin å bröd. Det var sista målet. - Om inte "bödel" ville halshugga, så blev han halshuggen själv. - På "Kropphea" i Ekshärad blev brottslingar halshuggna, sedan hängdes kroppen upp på ett hjul intill vägen.
Hantverkare
"Hästflôttern" har folk avsky för. Det mins jag i min barndom att det var rent en hädelse för en människa att vara med på hästslakt. Det var tattare å sådant dåligt folk som fick slakta häs- tar. Den som slaktade blev avskydd som en missdå- dare. Å ingen som hade hederskänsla ville befatta sig med det. Bestämd plats fanns inte för häst- slakt. Hästen leddes åt skogen å slaktades. En grop grävdes å kroppen vältades ned i gropen. Men skinnet togs tillvara. För det bereddes till läder.
Legender
"Jerusalems skomakare" får ingen ro. Han var med när Jesus skulle bära korset å manade på. Se'n fick han till straff, att han skulle få gå över å an på jorden tills domedag. Han fick aldrig vi- la. Håret skulle växa långt ned på ryggen. Les- tarna, som han bar på ryggen, fick han aldrig släppa. De skulle bara bli tyngre å tyngre, för det växte mossa på dem.
Gåtor
1) Det möttes två personer på Karlstads bro. Den ene säger till den andre: Du är son min, men jag är inte far din. I vilket förhållande stod dessa per- soner till varandra? (Hon var mor till honom). 2) Lô lô lätta, hoppa över e stätta, ludet som ett får, å har int e hår /Lövkärven kastas i fårhuset/. 3) Litet å rätt rätt som dä faller så ä dä dött. /Gnistan/.
Födelse och dop
Det gick inte an att skäfta på yxskaft om det fanns en kvinna inne i huset som var med barn. Blev det gjort så fick hon svårt att föda. Det var också farligt att komma in med en börda å lossa på den. För att inte barnet skulle bli "kramat" i vattnet, så lades en silverring i vattnet eller en stålbit. Om ett barn skrek å en inte viste vad det var fatt med det, så skulle modern ta fram brudklänning- en sin, å så skulle barnet dragas genom den tre gånger.
Frieri och bröllop
Kommer inte ihåg att fästman och fästmö gick omkring å samlade bidrag till bosättningen. Men det kommer jag ihåg, att när det lystes första gången, så "bröt fästmannen av sig benet", å då kom kamrater- na å gav honom en krycka. Det skulle vara skämt med det. "Päll" hade de inte så ofta. Det var när herrskap å si- ka gifte sig i kyrkan. Pengar samlades till brudparet på det viset, att hon fick en slant av var och en som dansade med hen- ne. På ett bord stod en skål och vid den skålen en brännvinsliter. Den som hade dansat med henne gick fram å lade i skålen, å då fick han en sup. Det gavs allt efter de hade råd till. De som tyckte om bränn- vin dansade med bruden flera gånger för att de skulle / få ur butäljen. Spelmannen fick en "spelmansskål". Det togs upp bland gästerna. Stabben togs inte in. Den var ju inne, men det var inga upptåg med den. Här har jag varken sett eller hört talas om den seden, att dra fram ett träd till gården, när det hade lysts för ett par. Men i "Dalorten" å grannförsamlingar i Da- larna ha de haft seden. Det skulle vara som en hyllning för fästfolket. Det var kvinnfolken som gömde med sig bröd från kalas å bröllop. Det skulle vara att smaka på för dem som var hemma.
Husbygge och flyttning
[ Vindfälle var inte bra att bygga hus av. Det var knappt att det skulle duga till vedbrand. Det var allt mycket så att vindfällena fick ligga. Jag kan inte veta vad de hade för mening med det, men det var väl något skrock. Pengar hade lagt ned i grunden, för sådana hade hittat i rösena efter gamla stugor. Tomt som det var "sôg" el "os" i ville de inte byg- ga på. Huset lades med gavlarna mot öst å väst. Inget fönster på nolsidan. ]
Hemmet
På sommaren så gick en upp tidigt, särskilt un- der slåttern. Vid femtiden på morgonen fick en kaffe, å för länge sedan en sup å en brödbit. Det målet kalla- des "daggel". Kl. 10 fick en "frukost". Då fick en väl- ling å bröd. "Medda" åt en kl. 2, å då fick en gröt å mjölk. "Kvällan" var det sista målet för dagen, å då fick en sill å potatis. Det var ju en fattig bygd här på den tiden, så en fick nöja sig med litet. En skulle inte gömma något av smör- gåsen. Men om en ville ge de "osynliga" något så skul- le det vara den sista biten. Särskilt namn mins jag inte.
Hemmet
Det var en gammal tro här på trakten, att björ- nen levde av, att han sög på framramarna. Så var det många som hade framramar av björn förvarade i huset, för att allting skulle bli drygt.
Husligt arbete
[ För att inte kärnan skulle bli förtrollad, så gjordes ett kors av nubb i kärnans botten – på undersidan. Och när mor kärnade, å det inte ville bli smör så fort som hon ville ha det, så tog hon allt kärnan till spisen å tog en eldbrand å förde motsols kring kärnan. Smöret saltade hon med en gång, när hon fått upp det ur kärnan, för att det inte skulle bli skämt för henne. Se'n innan hon ställde bort smörslagan, så tog hon kniven å gjorde ett kors i smöret med. Degen vet jag inget annat med, än att de var så rädda för drag. Om det kom drag på degen, så blev den stekta kakan blåsig och pipig. De- gen breddes så väl över och ställdes så, att den var litet i skymundan. Det var inte bra om någon främmande kom inom dörren å ställde / sig att snegla på degen. En skulle inte äta deg eller jäst. Om en gjorde det så blev en horaktig. Om kakorna ville brännas i ugnen, så fick en höra om dödsfall. När jästen lades i, när en brygde, så skrek den till, som hade jästen, å slog uppåt med handen. Jästen skulle göra bättre verkan då. Annars vet jag att det brukades, att man tog ett kol med eld i å rul- lade tre gånger motsols omkr karet, för att inte det som var i karet skulle bli skämt. Vid ljusstöpning fick det inte vara något drag från något håll. De som var inne i rummet fick inte nysa eller "fisa". Det blev "fesljus" då. De ville in- te brinna utan bara rinna.
Svartkonst
De som var riktiga att kunna trolla hade svart- konstbok. Sådan bok fick de av den onde, för att de skulle kunna lära sig alla konster. Så det var en tro, att alla som kunde trolla, så hade de lärt i svartkonstboken. Den var skriven med blod av människor, sedan hade djävulen skrivit under med sitt blod. Vet ingen bestämd som gått genom Witten- bergsskolan. Men där skulle de få lära sig trol- la, påstods det. När de skulle ha reda på någon som hade stulit eller om en skulle veta vem tjuven var, så fanns det folk i Dalarna, som kunde så mycket, att de visade på. Dit var folk härifrån. Så fanns det någon i Norge som kunde med det också. / Sådana finns det visst än i dag där. Det är inte länge sen än i våras, det var en pojk som försvann från hem- met här ner i socknen. De var å förfrågade sig hos en i Norge å han sade att pojken låg i älven. Han ritade ut platsen, där han skall ligga. Det var en gubbe här öst på skogen som tog livet av en annan. Han hade fått fatt på hår från den han skulle göra illa. Då hade han satt ned det håret i en bäck som rann norrut. Den vars hår det var blev sjuk och dog till sist. Kvicksilver kunde "vänne bort ont". Men en annan tro hörde jag också, att det skulle vara spertus i kvicksilvret. Om en tog något av ett självdött djur å gick å lade i en annans ladugård, så kom oturen till den ladugården.
Svartkonst
Det var en trollkäring som bodde här öst på sko- gen. Hon tog död på en stor bässe med ett "troll- skott". Det rann inte en bloddroppe ur såret. Men det var alldeles blått där skottet hade gått in. Skottet innehöll allt slags skrot. Det skulle gå att bota för ett sådant skott. Då skulle en nyckel användas som suttit i ett lås och en dörr, som öppnades åt norr. Den nyckeln skulle vridas motsols i hålet, där skottet hade gått in.