KORPSKRIFTEN

...
Meny

Svartkonst

Berättare: A. Erikson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

De som var riktiga att kunna trolla hade svart- konstbok. Sådan bok fick de av den onde, för att de skulle kunna lära sig alla konster. Så det var en tro, att alla som kunde trolla, så hade de lärt i svartkonstboken. Den var skriven med blod av människor, sedan hade djävulen skrivit under med sitt blod. Vet ingen bestämd som gått genom Witten- bergsskolan. Men där skulle de få lära sig trol- la, påstods det. När de skulle ha reda på någon som hade stulit eller om en skulle veta vem tjuven var, så fanns det folk i Dalarna, som kunde så mycket, att de visade på. Dit var folk härifrån. Så fanns det någon i Norge som kunde med det också. / Sådana finns det visst än i dag där. Det är inte länge sen än i våras, det var en pojk som försvann från hem- met här ner i socknen. De var å förfrågade sig hos en i Norge å han sade att pojken låg i älven. Han ritade ut platsen, där han skall ligga. Det var en gubbe här öst på skogen som tog livet av en annan. Han hade fått fatt på hår från den han skulle göra illa. Då hade han satt ned det håret i en bäck som rann norrut. Den vars hår det var blev sjuk och dog till sist. Kvicksilver kunde "vänne bort ont". Men en annan tro hörde jag också, att det skulle vara spertus i kvicksilvret. Om en tog något av ett självdött djur å gick å lade i en annans ladugård, så kom oturen till den ladugården.

Socken Norra Ny
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR