Transkriberad uppteckning

Kommer inte ihåg att fästman och fästmö gick omkring å samlade bidrag till bosättningen. Men det kommer jag ihåg, att när det lystes första gången, så "bröt fästmannen av sig benet", å då kom kamrater- na å gav honom en krycka. Det skulle vara skämt med det. "Päll" hade de inte så ofta. Det var när herrskap å si- ka gifte sig i kyrkan. Pengar samlades till brudparet på det viset, att hon fick en slant av var och en som dansade med hen- ne. På ett bord stod en skål och vid den skålen en brännvinsliter. Den som hade dansat med henne gick fram å lade i skålen, å då fick han en sup. Det gavs allt efter de hade råd till. De som tyckte om bränn- vin dansade med bruden flera gånger för att de skulle / få ur butäljen. Spelmannen fick en "spelmansskål". Det togs upp bland gästerna. Stabben togs inte in. Den var ju inne, men det var inga upptåg med den. Här har jag varken sett eller hört talas om den seden, att dra fram ett träd till gården, när det hade lysts för ett par. Men i "Dalorten" å grannförsamlingar i Da- larna ha de haft seden. Det skulle vara som en hyllning för fästfolket. Det var kvinnfolken som gömde med sig bröd från kalas å bröllop. Det skulle vara att smaka på för dem som var hemma.