Transkriberad uppteckning

[ För att inte kärnan skulle bli förtrollad, så gjordes ett kors av nubb i kärnans botten – på undersidan. Och när mor kärnade, å det inte ville bli smör så fort som hon ville ha det, så tog hon allt kärnan till spisen å tog en eldbrand å förde motsols kring kärnan. Smöret saltade hon med en gång, när hon fått upp det ur kärnan, för att det inte skulle bli skämt för henne. Se'n innan hon ställde bort smörslagan, så tog hon kniven å gjorde ett kors i smöret med. Degen vet jag inget annat med, än att de var så rädda för drag. Om det kom drag på degen, så blev den stekta kakan blåsig och pipig. De- gen breddes så väl över och ställdes så, att den var litet i skymundan. Det var inte bra om någon främmande kom inom dörren å ställde / sig att snegla på degen. En skulle inte äta deg eller jäst. Om en gjorde det så blev en horaktig. Om kakorna ville brännas i ugnen, så fick en höra om dödsfall. När jästen lades i, när en brygde, så skrek den till, som hade jästen, å slog uppåt med handen. Jästen skulle göra bättre verkan då. Annars vet jag att det brukades, att man tog ett kol med eld i å rul- lade tre gånger motsols omkr karet, för att inte det som var i karet skulle bli skämt. Vid ljusstöpning fick det inte vara något drag från något håll. De som var inne i rummet fick inte nysa eller "fisa". Det blev "fesljus" då. De ville in- te brinna utan bara rinna.