Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Läkekonst (Midsommar)
På ett ställe i Botilsäter var gumman ute och drog ett lakan i gräset vid en ### om midsommarnatten. Ung## som kom från midsommar### såg henne. Hon vred daggen ur lakanet i en bytta med lock på. Hon tog daggen för att bota ett sjukt barn, som de hade på det stället. De tvättade barnet med den daggen. Den daggen skulle torka in i kroppen. Så det gick inte an att ta en handduk och torka barnet efter tvätt- ningen. Detta hade min mamma sett. Det var allt flera som tog tillvara den daggen. För den skulle va- ra bra för sjukdom, både för människor och djur. Och jag vet att en del gummor tog växter den nat- ten för att ha till medicin. Somliga växter tog de strax före midsommar , somliga under midsommar och som- liga strax efter midsommar
lyktgubbar.
Jag såg ett "feljus" en kväll för länge sedan. Finns sä- kert inga sådana nu, för en hör aldrig någon tala om det. Men det ljuset flyttade sig nästan runt. En stund var det borta, men så kom det tillbaka igen. Men det kret- sade som i en ring. Det ljuset skulle ha med de döda att göra, menade folk. Åt det hållet en såg det skul- le snart någon få fraktas bort till de döda. Det var ett "varsel", som en fick se. Men vad det kunde va- ra, visste ingen att berätta om. Mor min hade sett "feljus" över kyrkogården vid kyrkan.
Tomtar
När min far å mor tjänade en piga, som inte var sä- ker än hon såg tomtgubbar ibland. En morgon talade hon om, att när hon var i ladugården om kvällen så såg hon en nisse som stod å strök en ko med han- den. Hon tyckte att det var en liten pojk som stod där, så hon gick upp från kon å skulle se efter, men i detsamma så blev nissen borta. Korna råmade å tit- tade bortåt ladudörren. En annan kväll så skul- le hon slå till en ko, för att kon sparkade. Med detsamma föll mjölkstolen undan henne, å hon blev liggande på golvet. En annan kväll hade hon sett tomten, när han sprang in under ladu- gårdsgolvet. Det var månsken, å hon såg tyd- ligt att det var en liten gubbe. Han hade en lång grå rock å byxor som gick till knäna. / Hatten, som han hade på huvudet, var alldeles rund. Både far å mor trodde att det fanns tomtar, så när det blev kvällen skulle vi inte få knät- ta i oss. För om det inte var tyst på kvällen, så kom tomtarna in på natten. Det gick inte an att köra eller ramla något strax efter det solen gått ned och till dess att det var alldeles nedmörkt. Far bru- kade ta med sig bröd och tobak till stallet. Det la- de han. så att tomtarna skulle få. Ibland lät han pi- pan ligga i stallet över natten, för att de skulle få en rök om de ville. De skulle inte bli oreger- liga, trodde han.
Tomtar
Det var inte på alla ställen som de hade tomtar, men på de ställen där de fanns hade de nytta av dem, för de höll med huset å gjorde allting så drygt. Om folket på gården var riktigt samses med dem, så hjälp- te till med "nô tå hôrt". När de byggde byggningen i Björk- näs, så hjälpte tomtarna till. De byggde om nätter- na, å de byggde fortare å bättre än den som hade bygget om hand. Men om inte de tyckte om ordning- en på gården, så blev det annat av. Uppe i Femtå fick de flytta ett stall, för det fanns inte häst som fick vara ifred om nätterna. Hur de än band hästen om kvällen så var han lös på morgonen. Å ibland så stod han framme vid hustrappan på morgonen. Men när de hade flyttat stallet till en annan tomt så blev det bra. De hjälpte till / med att sköta kreaturen. Jag vet att farfar tala- de om, att de inte behövde vaka, när en ko skulle kalva. För om hon kalvade på natten så ställ- de tomten med att kalven kom dit han skulle va- ra. Se'n så kom han å väckte, så att kon fick det hon skulle ha. Tomtarna drog från den ena sidan på älven till den an- dra. Det var en bonde på västra sidan älven som höll på att tröska säd. Han tröskade å tröska- de men det tog ingenting i ladan. Han funderade på vad det kunde vara att det blev så. Han ha- de inte sett någon tomte på gården, men han tänk- te att kanske det var en där. Så gick han i ett hörn på logen å ställde sig när det blev skym- ning. Han stod och väntade en lång stund. Till slut fick han se en liten gubbe. Han var böjd framåt å bar som om han hade haft en förskräckligt tung börda på ryggen. När han kom mitt i ladan, så kastade han ned det han hade, men då var det inte mer än tre ax. "Det där du gubbe lilla, / sade husbonden, "det var inte mycket att pusta för". Men då tog tomten med handen åt huvudet å sade: "Jag skall bära härifrån så mycket som jag har burit hit". Sedan den dagen fanns ingenting som varade på gården. Tomten flyttade till en annan gård å tog drygseln med sig. Tomten blev för fin att vilja göra något, när han fick nya kläder. Det var på ett ställe som han siktade mjölet åt dem. Matmodern kom och fick se att kläderna hans var så trasiga. Hon tyckte att det var synd om honom å syd- de kläder å gav honom, men när han hade fått dem på sig, så kom han å sade: "Grann gôsse sekter inte mjöl mer". Mjölet blev aldrig siktat mer.
Tomtar
"Tömter" fanns det här i Månäs. Det var "smått folk". De kunde göra sig osynliga så fort de vil- le. Min far var på logen en kväll å skulle kas- ta säd. Då var det som om en brädlapp skulle kom- ma från ladan å fara ut genom dörren. När han kom att titta efter, så satt det en liten grå gub- be på en stock mellan ladan och logen. Då blev inte far på logen längre utan gick ut å stäng- de dörren sakta. Han ville inte hålla på längre, för han var rädd för att tomten skulle kasta ut säden om natten. Säden låg allt kvar som den skulle på morgonen, men skoveln å det han satt på låg utanför väggen. Se'n var det inte värt att han hade skoveln el. stolen på lo- gen, för det fick aldrig vara i fred. Så mins / jag de gamle här. De ville aldrig att en skulle stö- ka något särskilt om kvällarna. I all synner- het så fick en inte hugga ved eller slå med något. Inte fick en tala om skrömt, när det blev kväll. – Det var allt riktigt väl beställt för den som hade en tomte i huset. Då blev det in- te något som fattades. Men det blev ju så att di beskylde tomten för att han stal för andra. Det blev så drygt, där han hörde hem- ma, men grannarna fick släppa till det. Men nu var det nog inte tomten som stal alla gånger utan det var nog folk som stal för varandra. Det tror jag.
Tomtar
Om en tog sig för att hugga, skramla eller pac- ka om kvällarna, så blev det oroligt om natten. Det höll på att göra efter det arbete som folk hållit på med. Det var inte alla ställen som det var farligt på. I en koja vid sjön Hån var det så. Och det var knappt att någon ville bo i den kojan sedan. Det har förekommit nu under de senare åren. Det skulle vara tomtgubbar som inte led att folk ar- betade på kvällarna. Så fort någon högg ved på kväl- len när det skymdes. så högg det halva natten. Bror min hade sett tomtar. Det var en kväll som han kom ned till älven å skulle över till andra sidan. Då fick han se en båt som han tyckte var lite konstig. När han kom att se riktigt efter, så var båten alldeles full med små gubbar. De / rodde från den västra sidan älven till den östra. De var alldeles tysta. Han såg när båten stödde till land, å då blev allt borta. Efter vad han tyckte, så hade de stora grå slokhattar på huvudet. Det var inte så farligt att husfolket fick ont av tom- tarna, men om det kom en främmande till gården, som inte kände till hur en skulle bära sig åt med tomtarna, så kunde det gå illa för honom el. hen- ne. Om drängen kom in i stallet å inte hade bätt- re vett än att han svor å slog hästarna, så blev han utkastad ur stallet. Det talade far om, att det hade gått så hos farfar. Om något föll av bordet om kvällen, så skulle det ligga, ifall att tomten ville ha det.
Spiritus
Jag hörde di ville påstå att det kom "dragdocker" från Wittenberg. Om det var någon som kom från Wittenberg, så skulle han ha dragdocker med sig å sälja. Men knekterna som kom hem å hade va- rit å bevakat i Danmark, hade dragdocke med sig. Den hade de fått köpa av knektar där, men de skulle ha fått dem från tyskland. Den var i en blank tobaksdosa av mässing. "Dragdocka" såg ut som en humla. Denna skulle höra till den onde. Han hade lånat bort den till den som inte bryde sig om vart han gjorde av sig, bara han fick pengar. För om han spottade i dosan, så fick han så mycket pengar som han ville ha. Han blev inte fattig så länge som han skötte om den. Det var en / soldat här, som blev så rik med tiden. Han ha- de "dragdocke". När han dog, kom den onde å tog honom. Humlan satt på kistan å den följde med i gra- ven. Å den kistan var så tung, att hästen höll på att ge upp å dra den. När de skulle skot- ta jorden på kistan, så höll de på att aldrig få ner den, för spadarna gick av. "Han ville inte ha någon jord på sig." Jag hade fått köpa "e dragdocke" på marknaden i Torsby en gång. Den var i en glasflaska. Men jag ville inte ha något med sådant att göra.
Bjäran
"Puken", den fick en fäll höre tals om. Det var en "trôllhar", som käringarna satt å gjorde om tors- dagsnätter. Men vad det var för slagen vet jag inte. Di sa' att det var en hare med tre ben. Den som kunde få ihop en sådan kunde dra mjölk med den. Det var finnarna som hade sådant för sig. De hade den konsten med sig från för- sta dag de kom hit på skogarna.
Bjäran
"Puken" sprang i ladugårdarna å tog mjölk. I Munkebol skyldes de för att ha en sådan hare å fler väst å öst på skogarna. Men i Munkebol silade matmodern upp en liten mjölkskvätt i en kopp, å då fick hon faten fulla med mjölk på morgo- nen. En viter svamp kallades för pukgödsel. En gång var det folk som såg en hare som sprang un- der kyrkan. Det var så att en soldat Björk var i en gammal bastu å skulle svära sig till "den kle- ne", för att han skulle få en puke. Den onde å Björken möttes åt i bastun. De skulle mötas där i tre torsdagskvällar i rad. Björken börja- de att tvivla, å det var då haren sprang ifrån ho- nom. Men de fick tag i en papperslapp, som Björk hade skrivit. På den lappen hade han "lova ut själa te den lede". /
Bjäran
Mor brukade allt tala om "puken", som gick å tog mjölken i ladugårdarna. "Puken" var en "mjölkhare", som käringarna släppte ut på gröngräset, när de ville ha mycken mjölk. Den skulle vara gjord av nio sorters garn, som skulle vara kroppen, å fyra strumpspetor, som skulle vara benen. Den här haren togs i ett såll och bars ut i vattnet på en sten i tre torsdagskvällar i rad. Tredje torsdagskvällen blev det liv i haren. Men det skulle läsas något också, men vad det var vet jag inte. Haren fyll- de jämt så många fat de ville ha. Om en silade en skvätt mjölk i fatet om kvällen, så var det fullt till morgonen. Det gick bra att skämma "puken", så att han inte kunde ha makt att dra mjölk. Då skulle en gå / gå ut å ta kvistar av sju slags lövträd och bin- da ihop dem till en kvast, så skulle en följa den väg som en visste att haren brukade ta. När en träf- fade på "pukdynge", så skulle en piska den med kvasten till dess att det inte fanns något kvar av den. Då skulle ägaren komma å vilja ha vatten eller låna något. Om hon fick det, så skulle ha- ren bli som förut, men fick hon det inte så var haren skämd å kunde inte göra något skad- ligt.
Drakar, ormar och fiskar
"Draken" skulle ha med bergen att göra, för när han kom, så for han ned på bergen. Jag hörde en gång två gubbar från Stöllet som hade var sin mening om vad draken var. Den ene sade, att draken var "den gam- le ormen", å när den började att visa sig, så skulle det inte bli långt till domen. Han flög ikring för att han skulle instruera sina tjänsteandar till det som ont är. Den andra gubben sade, att draken var nå- got ont som skulle ligga å ruva å vaka över att inte trollen tog skatterna med sig ur ber- gen. Jag hörde gamla personer kalla en vanlig meteor för drake. Draken for uppe på åsarna ibland. Om det var något rött på berg eller ste- nar, så var det "drakblod". Om ormhövdingen har jag ingenting hört. Men / det fanns "jätteormar" uppe i bergen. De skulle komma ur älven trodde folk, så de fick he- ta "sjöormar" också. Håkan i Näsberg hade sett en sådan. Han var som en timmerstock. Det var nere vid älvkanten på Ulvheden. Han trodde sig inte att skjuta ormen, för han var rädd att ormen skulle spruta "eter". Ormen var svart och gul. – Det var den tron om ormar, att om en tog en orm å kastade i elden, så skulle det komma fullt med ormar å rinna direkt i elden. "Snoken" skulle en inte slå ihjäl. Den ormen skul- le en ge mjölk, så stannade han på gården, å då fick en tur med kreaturen.
Herremän och fruar
Jag mins inte nu hur det var med den där frua, som var så rik, så ingen människa skulle kun- na göra henne fattig. Det är så länge se'n nu som mor talade om sådant där. Men jag mins att hon var ute på en sjö, å så, när de kom dit där det var som djupast så slängde hon ringen i sjön å sa' att det skulle vara omöjligt att få den ringen tillbaka, å så omöjligt var det att hon kun- de bli fattig. Men så var det en som fick fatt på en stor gädda. När han tog upp henne, så fick han se en ring. Den ringen blev lämnad till den- na frun. Se'n brann det upp allt det hon hade. Så mins jag mor talade om att det var en jän- ta som tjänade på ett ställe. Denne jänta var så högfärdig å fin. Hon skulle gå i de grannaste / skor. En gång skulle hon gå hem se till sina fattiga föräldrar. Då tog hon de finaste skorna på sig. Hon fick en börda bröd med sig hem, som de gam- le skulle ha. Så kom hon till en myr, som var blöt, å den skulle hon över. Då ville hon inte trampa på myren med skorna utan hon kastade brödet framför sig å trampade på det. Men när hon kom mitt ut på myren, så sjönk hon ned, å ingen fick se henne mer. Detta talade mamma om.
Präster och kyrkoväsende
Ett fruntimmer från Osebol å en karl från Kårbol hade stämt möte i kyrkan med varandra. De gjor- de hor med varandra i vapenhuset. För att de skul- le sona detta brott, så skänkte de bort 9000 tun- land skog, som skulle tillfalla prästerna. Ända tills senare tid har prästerna fått pengar ur den sko- gen.