Transkriberad uppteckning

Mor brukade allt tala om "puken", som gick å tog mjölken i ladugårdarna. "Puken" var en "mjölkhare", som käringarna släppte ut på gröngräset, när de ville ha mycken mjölk. Den skulle vara gjord av nio sorters garn, som skulle vara kroppen, å fyra strumpspetor, som skulle vara benen. Den här haren togs i ett såll och bars ut i vattnet på en sten i tre torsdagskvällar i rad. Tredje torsdagskvällen blev det liv i haren. Men det skulle läsas något också, men vad det var vet jag inte. Haren fyll- de jämt så många fat de ville ha. Om en silade en skvätt mjölk i fatet om kvällen, så var det fullt till morgonen. Det gick bra att skämma "puken", så att han inte kunde ha makt att dra mjölk. Då skulle en gå / gå ut å ta kvistar av sju slags lövträd och bin- da ihop dem till en kvast, så skulle en följa den väg som en visste att haren brukade ta. När en träf- fade på "pukdynge", så skulle en piska den med kvasten till dess att det inte fanns något kvar av den. Då skulle ägaren komma å vilja ha vatten eller låna något. Om hon fick det, så skulle ha- ren bli som förut, men fick hon det inte så var haren skämd å kunde inte göra något skad- ligt.