Transkriberad uppteckning

Jag mins inte nu hur det var med den där frua, som var så rik, så ingen människa skulle kun- na göra henne fattig. Det är så länge se'n nu som mor talade om sådant där. Men jag mins att hon var ute på en sjö, å så, när de kom dit där det var som djupast så slängde hon ringen i sjön å sa' att det skulle vara omöjligt att få den ringen tillbaka, å så omöjligt var det att hon kun- de bli fattig. Men så var det en som fick fatt på en stor gädda. När han tog upp henne, så fick han se en ring. Den ringen blev lämnad till den- na frun. Se'n brann det upp allt det hon hade. Så mins jag mor talade om att det var en jän- ta som tjänade på ett ställe. Denne jänta var så högfärdig å fin. Hon skulle gå i de grannaste / skor. En gång skulle hon gå hem se till sina fattiga föräldrar. Då tog hon de finaste skorna på sig. Hon fick en börda bröd med sig hem, som de gam- le skulle ha. Så kom hon till en myr, som var blöt, å den skulle hon över. Då ville hon inte trampa på myren med skorna utan hon kastade brödet framför sig å trampade på det. Men när hon kom mitt ut på myren, så sjönk hon ned, å ingen fick se henne mer. Detta talade mamma om.