Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Jag mins ett par majstänger från min ungdom. Den ena var klädd med blommor och löv i spiral från rot till topp. Uppemot toppen ett kors ("tvârtförsträ") På de armarna hängde kransar. Jag tor det var en krans på varje arm. I toppen en kvast av löv. Den andra stången var klädd på samma sätt fast det var krans efter krans hela vägen upp mot toppen. De blev mindre undan för undan uppåt toppen. Det brukade vara vis- sa gårdar som höll ihop om en stång. I By bru- kade de ha stång varje midsommar. Den restes midsom- markvällen. Eljest samlades de på en loge. De gick ut och plockade blommor för att drömma på, men det mins jag så litet till.
Majstång
Majstången är ett syndigt och hedniskt bruk och sådana hade de många förr. Jag begriper inte att de hade så mycket dumt för sig förr i världen. Majstången står det ju om i bibeln, att det är hedniskt. Det står om att de hade offerlunder och där dansade de t.o.m. Men fastän det står lunder så var det bara ett enda träd. Så skriften fördömer tydligt majstången. De har den ju kvar än men inte så mycket nu som förr. De brukade ha mindre här och där. Och så hade de stora på en del ställen. På Löv- åsen hade de en stor och på Björkefors hade de en. På Lövåsen brukade jag vara mycket på den tiden och dansa på midsommar. Där hade de ett hammarverk i toppen på majstången, därför att det var bruk där. Hammarverket var kopplat till en liten väderkvarn, och om det blev blåst så gick det och smattrade värre.
Midsommarfirandet
Majstång restes i min barndom vid Kolsäter och på Stömne, eljest kan jag inte erinra mig några maj- stänger i trakten - om inte vid de större herrgårdar- na, ss Odenstad, Björne och Hällsbäck. I bondgårdarna har det inte varit vanligt. Vid Kolsäter och Stömne sam- lades en mängd ungdom från alla håll i socknen mid- sommarkvällen. Och där dansades kring stången och lek- tes natten över. Någon dansbana fanns inte utan dansade de på bryggorna och på logarna under sommaren. Stången kläddes med björklöv och blommor. Hon kläddes från toppen till roten på så sätt att björkkves- tar bundos intill stången undan för undan. En väl- digt stor krans bands och fastsättes över korset samt två mindre en på varje ända av korsarmarna. Alltsammann flätat av blommor och olika slags vilda blommor, ss blåklint, midsommarblomster, prästkragar och vildklöver. / Dessmera blommer de kunde få i stången dessbättre var det. Bara de fick stången grann så att hon lyste opp, var det bra. Men några särskilda seder eller bruk i samband med den hörde jag aldrig till. Stången var nedsatt i marken utan stöttor. Alla i den trakten hjälp- tes åt att resa den fram till midsommarkvällen. Nattfrierier förekommo särskilt vid midsommar, och allra sär- skilt midsommarnatten. Då var det väl knappast någon flic- ka som gick ensam hem, för så vitt inte dansen tog allt för länge ut på morgonen. Var och en försåg sej med en flic- ka, den han hade hela natten. Lövhyddor byggdes vid gårdarna framför allt, där de var trångbodda ville de gärna göra en lövsal. De byggdes fyrkantiga. I hemmen kläddes med löv och blommor. Litet varstans stack man in en lövkvist eller en blomma. Mest asp. Löv ströddes på golvet. - Kyrkorna kläddes inte särskilt till midsommar, bara till konfirmationen och en del begravningar. Andra seder känner jag inte till från dessa trakter.
Naturföremål
När de skulle "offra för sjukdomen" for de till en källa i Karlansmon i Karlanda. Jag var dit med två av mina barn. Helst skulle man vara där på midsommar, men det kunde även gå vid andra tider. Där offrade de nålar, spännen, kläder o.dyl. Föremålen sattes fast i berget vid källan. Kä- ringar tog små barn på armen å gick dit för att få bot mot engelska sjukan. Det var mest för barn. Man bada- de i det vattnet, öste upp vatten i kar. Jag tog en "fem- tonkanning" full med vatten hem för att ha att dricka å tvätta sig med. "Strömmekälla" (vid Strömmer), "Ivarsbykäl- la" (vid Ivarsbyn) och "Elovskällan" (vid Elofsbyn) voro "hälsokällor". . De tog vatten från de källorna å badade i och drack. Vattnet sades vara järnhaltigt. Från Norge, Silbodal och andra socknar kom många för att få bot i "Elovsbykäl- lan."
Jordens fruktbarhet, växtligheten
Om midsommarnatten var di ute och drog dagg på andras åkrar. Den daggen skulle en skvätta över på ens egen åker, så fick en kraftig skörd. Om göken gol på bar kvist, så blev det ett då- ligt skördeår, men väntade han att komma till dess det började löva sig, så vart det ett gott år. Om julkvällen så tog far av alla de gudslån av mat en hade i huset och gick ut med. Vart han gjorde av det, fick vi inte veta. Men jag minns att han bruka att vara så belåten när han hade gjort detta och sa te mor att nu ska du få se mor, att vi får inte sämre i laâ vi än anne folk. Så att det var för att vi skulle få en god skörd, det förstår jag. / Varken om julhelgen eller nyår fick någon främ- mande som kom in gå ut förrän han hade fäg- nats. Det gjorde detsamma vem det var. För om han gick och inte fick något så skulle en varken få korn eller råg. Det skulle bli dåligt för en hela det året. Om en döda en katt och grävde ned i jorden så hade en skämt den åkern. Ens egen åker blev också skämd, om en grävde ned ett dött djur i den. Om di bar lik över åkern, så växte det inte på den förrän liket var multnat i graven. Inte nå- got dött skulle en ha på sådan mark som det växte på. Om det blev vinter sedan rågen hade gått i ax el. medan han gick i ax, så fick en ingen råg det året. Då kunde en så gott skära den grön. Men di försökte att mota frosten. Och då tändes eldar bort efter åkern om kvällarna. Om röken lade sig över rågen, så hade inte frosten så stor makt. / Det gick trögt för havren att komma igång att växa förrän skogen hade blommat. Det blev ingen fart på den förrän efter midsommar. "Säa stog i sta". Tiden vid midsommar var farligast för att en skulle få frost. Det var tre nätter före och tre nätter efter midsommar. "Kråkskrämma" sattes upp på åkern. En skulle skrämma bort fåglarna med dem och även äl- garna. Man gjorde käringar och gubbar av tra- sor och ställde upp.
Häxor och trollkarlar
Det var e som de kalla Maja i Jör (Jär?) här i Glava, hon stack handen under gärsgårn och tog gräs för sin grann- hustru på midsommar. Då tog hon "nötta" av hennes kor. Men om de passade på och tog av alla sina gärden och gav sina djur själva, så var det inte så farligt. Jag var med mor en gång och plockade så på våra gärden, det var på 1860-talet. Det var e som var gift med en knekt här, hon kom och fick jäst av min syster, och sen ville det inte jäsa för syster mi. / Men så skickade hon dit en piga med en mjölkkruka och sa' till henne: "Va du får, skorpor eller smörgås, så ta med något hem!" Hon hade också med sig något, och det blanda de i jästen, o jamen, blev dä inte jäsning å! När trollkäringera hade "toke nytta" av mjölken blev det inte något smör. Men då skulle de som ägde korna gå till gössel- högera och ta något där och ge dem in. E grannkvinne, som hette Maja-Lisa, jaggu va ho inte värst å sälje smör, så nô kônstit va dä allt.
Hemmet
I min barndom skurades inte vardagsgolvet mer än högst en gång i veckan. På lördags afton inemot kvällen skurades det. När det var skurat, så ströd- des hackat granris på det. Bord och bänkar sku- rades och tvättades. Skurtrasa användes inte. Vit- mossa användes både när en sköljde och torka- de golvet. Om hösten, innan snön kom, så gick en till myren och plockade upp mossa, som man skulle ha över vintern. Mossan bar vi hem i en säck. Mossan lades så att han tor- kade. Skurborste hade vi heller inte. Jag tror inte sådan begagnades förrän omkring 1900. Det kan ju hända att det var någon som hade. Men det var tvaga, vi begagnade. Golvet hann att bli ganska lortigt under veckan. Men / vi begagnade sand. Då fick vi bort lorten. Hade vi mycket att göra under veckan, så kanske det fick vara med skurningen till nästa lördag. Då sopades golvet riktigt väl om lördagskvällen. So- porna kastades i spisen, för en skulle inte gå ut med soporna om lördagskvällen. Åtminstone i mitt hem sopades det en gång om dagen. Fick en se att någon främmande person kom, så var en kvick med kvasten och sopade ihop det mesta. Det blev ju så mycket skräp över golvet från veden och spisen. Barnen skräpade till. Askan i spisen togs ut var åttonde dag. Den häll- des i en tunna eller låda. Den bästa askan be- gagnades vid tvätten. De kokade lut av askan. Övrig aska såddes på potatislandet, kållandet, kring fruktträden. Så bakade de såpa av aska. Askan sållades först, innan hon bakades. Björkas- ka var den kraftigaste askan. Av den blev det stark lut. Storrengörning hade en inte mer än till jul / och midsommar. Då skulle allt tvättas, skuras och blankas. Om tapeterna var uttjänta, så bruka- de en gärna vilja sätta på nya före midsommar. Till jul och midsommar skulle också spisen va- ra kritad och fin. Hackat gransris ströddes på golvet i alla rummen. Alla rum skurades. Och då skulle det också skuras under möblerna. De flyttades fram på golvet. Granris lades vid ingången att torka av skorna på. Två stortvättar gjordes om året, en om våren och en om hösten. Då skulle alla smutsiga kläder läggas i blöt och tvättas, strykas och manglas.
Stefanus Håkansson och Emil Lundell
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Om kalenderdagar. Vårhalvåret
Kristihimmelsfärdsdag släppte en ut korna första gången om våren. Linet såddes på Beda-dagen. Havren och kornet skulle vara sått till Urba- nus. Gammal råg såddes den 9 aug och ny råg den 12 aug. Vetet såddes sist efter rågen. Ärterna såddes samtidigt med den första havren. Potatisen sattes omkr den 25 maj. Höslåttern började man med omkr 14 dagar ef- ter midsommar. För skörden av säden var ingen viss dag. Då fick en börja att skära, när säden var mogen. Rågen / brukade en få skära i slutet av juli. De be- rodde på året. I torkår kunde han komma tidigare. Den första metardagen var pingstdagen. På midsommar skulle en börja bada ute. Så slu- tade en att bada, när vattet börja bli kallt. Barfota börja en att gå när snön hade gått av backen. Vårfrukvällen skulle en sluta att använda ljus inomhus morgnar och kvällar. "Trana bär ljus i säng." På Pergrinusdagen skrämde i bort vargarna. Di var ute i skogarna och skrek: "Pergrinus bind dina hundar." Detta var före 1870.
Midsommar
Före midsommar var det storstädning i stugan. Det skul- le hövsas i alla vrår i stugan. Golven skurades och så ströddes hackat granris på golven. Vi tog in kvistar av asp och satte fast, där en kunde få fäste för dem både i taket och på väggarna. En liten krans av blom- mor hängdes i taket eller på en vägg. Det var blom- mor som vi plockade ute på backarna och efter di- keskanterna. Vi tog de finaste som vi såg, blåklint, präst- kragar, mormorsblommor, linnéa, kattfötter, klöver och darrgräs. Ja, det var så många sorter för att det skulle bli en fin krans. Utmed dörren satte vi björ- kar, så det var så lövat och grant. Det var inte majstång i var gård. Var det många barn och mycken ungdom i gården så hjälptes de åt att kläda en majstång och resa den. / Jag minns inte annat än det var en stång med ett kors på. Så var det kransar. Äggskal och pappers- remsor var det i kransarna. De hang på korset. Stången var klädd med löv så lång hon var. I top- pen var det en lövruska. Stången kallades messomerstång eller majstång. Kyrkan kläddes inte på något särskilt sätt.
Midsommar
Vi hade ”majstång” här i trakterna i min ungdom. Det var en lång stång som barken var avskalad på. Den kläddes med löv. Man lindade en krans av löv i spiral runt om stången nedifrån och upp. Så var det två kors på stången. På vardera ändan av korsarmarna en trasdocka. Så hang det en krans på var ända. I toppen en flagga av ett rött kläde. Stången var nedsatt i backen. Men jag mins inte att det var stöd på den. Kransarna var gjorda av vilda blommor. Stången stod kvar söndagen efter midsommar. Jag mins ”majstång” på Hedgärdet å en sör i Slätten. Pojkar å flickor lade ihop å köpte kaffe å dryck. Så var det spel, dans å dryck runt stången hela midsommarnatten. Första dansen kring stången var en ”ringdans”. Då tog alla ihop i en ring kring stången. Så spelades en polska å så sjöng de i takt efter den. Se’n började den riktiga dansen. Vid Letafors fanns det en säter. Där brukade de ha dans å majstång om midsommarnatten. Å då gick säterkullorna dit. När de kom hem så tog de av sig, så att de var i bara lintyget, så rullade de sig i daggen, för att de skulle få hälsa. Men så var det en säterkulla som rullade sig på det viset, men hon smög sig in på en annans säter å gjorde det. Då tog hon kraften från hans säter, så det skulle inte vara någon kraft i det som korna åt. Så brukade en att klä stugan invändigt. Vi gjorde en blomkrans å satte en tofs i å hängde mitt i taket. Tofsen var av blommor. Kransen bands av midsommarblommor (gula blommor) och prästkragar. Efter midsommar tog en ned den kransen å hängde i kläsboden. Så tog en in rönnbär å lade ovan gardinerna och på hyllor å skåp. Vid taket överst på omen klädde en med ”ormjösk”. Det kläddes runt om på omen el spisen. En björk sattes i spisen. Över dörren två björkar bundna ihop till en båge. På golvet strödde en hägglöv. Under bordet hade en fullt med löv. Det lövet skulle sparas för det skulle vara med i julmaten åt kreaturen. Om midsommarnatten plockade en 9 slags blommor å lade i en bok å lade under huvudkudden om natten. Då skulle en drömma om käresten sin. Det skulle bli sant det en drömde.
Högtidsseder under vår och sommar.
Vafferkvällen kallade de trankväll, därför att de trodde att tranan kom då, och för att inte han skulle ta dem så skulle ungarna gå och läg- ga sig vid dagsljus. Långfredagen på morgonen församlade pojkarna sig och gick till alla grannarna och gav dem långfredagsris. Ingen blev utan. De ryckte av en fällarna och slog på bara kroppen. Det var inte så roligt ibland för en del hade enris och slog med. Men de hade brännvin med sig också och bjöd på en sup sedan de hade slagit. För övrigt var man stillsam på långfredagen. Då skulle man liksom sörja. På påskaftonen var trollkäringarna ute och for och för att freda sig emot dem så sköt de efter dem och tände upp stora eldar, och så satte de kors på alla dörrar. Valborgsmässokvällen gjorde de stora eldar på alla höga berg och dem hölls de omkring till långt fram på natten. Sedan på första maj skulle de "dricka märg i bena" så då knallade de och söp och så skulle de äta ägg. Pingstaägg skulle de också ha om de på något vis kunde / få fatt i några, det var ända som skamligt att inte ha ägg vid pingsten. Ibland tände de upp eldar på pingstkvällen också. Vid midsommaren firade de midsommarvakan med dans omkring en majstång. De hade en i varje by. Den var omvirad med lövkransar. Det var tvärstänger på den också och i var ändan på dem hängde det en lövkrans.