Transkriberad uppteckning

Om midsommarnatten var di ute och drog dagg på andras åkrar. Den daggen skulle en skvätta över på ens egen åker, så fick en kraftig skörd. Om göken gol på bar kvist, så blev det ett då- ligt skördeår, men väntade han att komma till dess det började löva sig, så vart det ett gott år. Om julkvällen så tog far av alla de gudslån av mat en hade i huset och gick ut med. Vart han gjorde av det, fick vi inte veta. Men jag minns att han bruka att vara så belåten när han hade gjort detta och sa te mor att nu ska du få se mor, att vi får inte sämre i laâ vi än anne folk. Så att det var för att vi skulle få en god skörd, det förstår jag. / Varken om julhelgen eller nyår fick någon främ- mande som kom in gå ut förrän han hade fäg- nats. Det gjorde detsamma vem det var. För om han gick och inte fick något så skulle en varken få korn eller råg. Det skulle bli dåligt för en hela det året. Om en döda en katt och grävde ned i jorden så hade en skämt den åkern. Ens egen åker blev också skämd, om en grävde ned ett dött djur i den. Om di bar lik över åkern, så växte det inte på den förrän liket var multnat i graven. Inte nå- got dött skulle en ha på sådan mark som det växte på. Om det blev vinter sedan rågen hade gått i ax el. medan han gick i ax, så fick en ingen råg det året. Då kunde en så gott skära den grön. Men di försökte att mota frosten. Och då tändes eldar bort efter åkern om kvällarna. Om röken lade sig över rågen, så hade inte frosten så stor makt. / Det gick trögt för havren att komma igång att växa förrän skogen hade blommat. Det blev ingen fart på den förrän efter midsommar. "Säa stog i sta". Tiden vid midsommar var farligast för att en skulle få frost. Det var tre nätter före och tre nätter efter midsommar. "Kråkskrämma" sattes upp på åkern. En skulle skrämma bort fåglarna med dem och även äl- garna. Man gjorde käringar och gubbar av tra- sor och ställde upp.