Det var e som de kalla Maja i Jör (Jär?) här i Glava, hon stack handen under gärsgårn och tog gräs för sin grann- hustru på midsommar. Då tog hon "nötta" av hennes kor. Men om de passade på och tog av alla sina gärden och gav sina djur själva, så var det inte så farligt. Jag var med mor en gång och plockade så på våra gärden, det var på 1860-talet. Det var e som var gift med en knekt här, hon kom och fick jäst av min syster, och sen ville det inte jäsa för syster mi. / Men så skickade hon dit en piga med en mjölkkruka och sa' till henne: "Va du får, skorpor eller smörgås, så ta med något hem!" Hon hade också med sig något, och det blanda de i jästen, o jamen, blev dä inte jäsning å! När trollkäringera hade "toke nytta" av mjölken blev det inte något smör. Men då skulle de som ägde korna gå till gössel- högera och ta något där och ge dem in. E grannkvinne, som hette Maja-Lisa, jaggu va ho inte värst å sälje smör, så nô kônstit va dä allt.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
