Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar kärleksvisa
Midsommar kärleksvisa
frieri och bröllop.
Det var många fattiga som inte hade annat att börja med, när de skulle gifta sig och sätta bo, än de fick gå omkr. och samla ihop åt sig. Hon bad om lin, ull och spånad och han om säd. Man gjorde en käpp el. krycka och gick till den bli- vande brudgummen med. Han hade brutit benet av sig, så han skulle ha något att stödja sig på. Det var inte annat än skämt man hade för sig. På senare tid blev det förargelse, om man kom med en så- dan krycka. När det lystes för ett par första gången, så hette det att de ramlade ned från pre- dikstolen och bröt benen av sig. Pengar samlades till brudparet. Värden passade på att ta upp "brurskål", när gästerna hade sam- lats till middagsbordet. Eller man satte fram / en tallrik, som gästerna lade pengarna i. Så gav man efter råd och tillgång. Till spelmännen samlade man pengar. Det blev inte förrän fram på kväl- len, när dansen hade kommit riktigt i gång. Då tog man upp pengar på en tallrik och gav dem lika på men - om det var två spelmän. Det kun- de vara värden eller någon av gästerna som som tog upp pengarna. Jag hörde talas om att man hade upptåg med stak- ben, men jag var inte med där det förekom, så jag kan inte återge hur det gick till väga. De som passat upp bruden och brudgummen, följ- de brudparet till kammaren, där de skulle ligga.
Frieri och bröllop
I min ungdom förekom det bruket mycket att ungdomen låg i ladorna, på logar och på rännen om sommaren. Det blev friing av sådant, för då kunde pojkarna lät- tare smyga sig till flickorna. Då hade de så roligt. Och det kunde hända att pojken stannade till fram efter midnatt. Då hettes det att han "sov på ar- men" på tösen. Eljest friade man väl då som nu. Men fästmannen ville just inte visa sig, när han gick till eller från fästmön. Det skulle gå i smyg. Det brukade ju vara så att pojkarna retade varandra för fästmön, och det tyckte man inte om. "Lys-sedel" skulle tagas ut i ny, för det var bra, om första lysningsdagen inföll på nyet. Man skulle få lycka i äktenskapet då. Sista söndagen lyse### kun- gjordes / gick fästfolket till kyrkan. En del tröstade inte med att gå någon gång. Men sed var att gå tredje söndagen. När det hade lyst första söndagen så bröt de benen av sig, dessa som var föremål för lysningen. Kamrater- na till dem hade då ställt, att de hade en krycka, som de förärade med på kvällen. Då följdes flera åt. Den som kom först till att hålla i "pällen" först gift. Bruden fick danspengar. Av var och en som hon dan- sade med, fick hon en slant. Vid middagsbordet framsattes en skål, som gästerna lade pengar i. Det var bröllopspresenten. Kallades för "brurskål". ### vet jag ingenting om.
död och begravning.
En kan inte få dö förrän tiden är ute. En del får en hastig död och en del blir så sjuka att de få ligga i plågor till dess att klockslaget har kommit, att de skall dö. Men den som hade gjort något ont fick svårt för att dö, om det det var så att han inte ville bekänna ogär- ningen. Om en inte ville att den döde skulle gå igen, så var det bäst att inte nämna honom i namn efter det han var död. Så skulle en se till att han fick uträtta sådant han ville ha sagt och gjort innan han dog. Halmen som den döde legat på brändes upp. Om klockorna "skällde" när en for till graven med den döde, så var han inte salig. Om han var särskilt tung att bära på så var det ett marke på att han inte hade något bra dit han kommit. Alla av begravningsfolket som kunde / komma intill graven, hjälpte till att skotta igen den. De hade var sin träspade. Det arbetet gjordes strax efter det prästen hade gått från graven. I kyrkogården har jag funnit gamla mynt. En gång fann jag ett litet silverspänne i jorden. Det hade troligen varit med på "svepan". En annan gång fann jag en gammal ullsax. Det hörde jag talas om att man lade på bröstet på den döde för att han inte skulle orka gå igen. Somliga ville inte ha den sax kvar, som de använt att klippa till den dödes utrustning med utan de skickade den med i kistan. "Självspillningar" fick inte ligga begravna i vigd jord. De begrovs utanför "Stockelaget". De fick inte bä- ras genom porten. De drogs över stenmuren. De be- grovs vid solens nedgång i tysthet. Det var nå- gon som ville att jag skulle lägga granris över kis- tan så att inte den döde skulle gå igen.
död och begravning
Om kattugglan skrek om kvällen, så skulle en män- niska snart dö vid den gården hon skrek. Om golvplankan sprack från den ena sidan till den andra, fläkte isär, så betydde det att nå- gon i huset snart skulle dö. Hon hade "fläkt isär till likbräde" sade man. Om man hörde knack- ningar om nätterna, så hade det samma be- tydelse. Eller om det small i bord, sängar eller stolar.
husbygge och flyttning.
Det virke man tog till husbygge skulle huggas på rot. Vindfällen hade man inte förtroende för. Av vad orsak vet jag inte. Jag hörde talas om att man lade ett par stockar på den tomt man skul- le bygga. Om de fick ligga i fred, så var tomten bra. Man ville helst bygga högt. Mest byggde man så att stugan låg för öst och väst. I Selen måtte de flytta en ladugård för att det aldrig var någon trivsel för kreaturen. Det hände mång- enstädes, att inte husen blev riktigt färdiga.
svartkonst.
Det var en präst i Holmedal som hade svartkonst- bok. Men det var inte mer än han som fick läsa i den. Pigan hade sett prästen läsa i den boken en gång. Hon såg att det var stora röda bokstäver i den. Det var farligt för den som inte kunde läsa i boken. Han kunde läsa fast sig så att han inte kom loss. Mattes i Glavsnäs hade svartkonstbok. Det var därför han kun- de trolla så bra. Troll-Per kunde binda tjuvar å uppenbara tjuvar straffa tjuv och skaffa tillrätta tjuvgods. Detsamma kunde också Mattes i Glavsnäs. Dessa båda gubbar kunde allting i trolldomsväg. Stämma möte med orm kunde var och en. Det var bara att man inte var rädd utan bad att ormen skulle komma till en viss plats. Om man tar ett självdött djur och / gräver ned på en annans mark, så går oturen bort ur ladugården. Om man tog oblaten med sig från kyrkan och sköt på den, så skulle en få tur på jakt. Jag vet ingen som gjort så stor synd här. De skämde kreaturen för varandra med trollposer. I sådana lades spik, nubb, hår, tagel, blod.
Svartkonst
Om det var en pojk som tyckte om en tös å ville ha henne till hustru men inte hon ville ha honom så tog han och passade på henne en gång och stal hårstrå från henne, så rullade han in dem i en bark eller ett papper och lade dem under en trädrot, så önskade han något med detsamma, och då skulle hon liksom få trånad efter honom. Hon skulle inte ge sig till tåls förrän han var hos henne. Om en person blev långvarigt sjuk, så hettes det att han var "bort- tagen" av någon.
svartkonst.
Om man stal en sak tre gånger, så kunde den saken bota för själva döden. Det kallades för "m#t- st#l."
Svartkonst
En "fantonge" kom å slog sig i lek med de andra barnen på en gård. På "jôle" gick karlar och plöj- de. "De där hästarna skall jag få att stanna när som helst", sade "fantongen". Alla när som en stannade. Det var en "vrinsk fölunge" (ej kast- rerad). Då sade han: Jag kan mjölka torparns ko, så att hon dör. Då hackade han en kniv i väg- gen och knöt på strumpebandet. "No datt ho," sade "fantongen". Och när torparen kom till la- dugården så låg kon död.
svartkonst.
Min mor (f. 1823) hade silver inslaget i ena hornet (sic. ). Det var en liten nubb av silver. En sådan nubb var också inslagen i vardera klöven. Det var mot trolldom.
Kloka.
Mattes i Glavsnäs var med och körde järn till Norge. Så hände det en gång att de måste ställa från sig järn- lassen ute över natten. Då menade en av bönderna, att de måste bytas vid och vakta lassen under natten, så att ingen skulle kunna stjäla. Det skall vi inte ha bekymmer för, sade Mattes, det kommer en tjuv och skall stjäla men honom skall jag sätta fast. På mor- gonen, när gubbarna kom till foran, så stod det en karl där och höll i en järnstång. Mattes gick fram till honom och sade: Nu skall du ha tack för att du vak- tat järnet åt oss i natt, och nu kan du gå. Han släppte stången och skyndade därifrån.
Kloka.
"Trôll-Per" kunde ta tillbaka stulet å visa på tju- ven. Di hade stulit råg för mor. Om du går upp på bodtaket, så får du se en bit av förskinnet som tjuven hade på sig. Jag tänker du känner igen det, sade han till mor. "Men om du vill att jag skall visa tjuven för dig nu strax, så skall jag göra det." Mor ville inte det. Så frågade troll-Per, om han skulle sticka tjuven i ögat, men det ville inte mor. Men nästa morgon så var säden tillbaka i boden. En käring från Trankil kom å tiggde sovel. Hon blev nekad. Det skall du få betalt för sade hon, så gick hon nedåt "jâle" å lade pinnar här å där i kors. En kalv och flera andra kräk dog. På ett annat ställe blev den käringen nekad att ligga. Hon gick, men när hon kom i dörren så sade hon: Det skall bli betalt för dethär. På morgonen / när de vaknade, så hade håret gått av huvudet på dem. Troll-Per kunde skaffa brännvin. En gång så skaffa- de han brännvin hos en gubbe som folk aldrig ha- de sett ha sådant. Men Per talade om precis hur mycket han hade. När gubben kom å skulle låna så stämde det precis.