Transkriberad uppteckning

Det var många fattiga som inte hade annat att börja med, när de skulle gifta sig och sätta bo, än de fick gå omkr. och samla ihop åt sig. Hon bad om lin, ull och spånad och han om säd. Man gjorde en käpp el. krycka och gick till den bli- vande brudgummen med. Han hade brutit benet av sig, så han skulle ha något att stödja sig på. Det var inte annat än skämt man hade för sig. På senare tid blev det förargelse, om man kom med en så- dan krycka. När det lystes för ett par första gången, så hette det att de ramlade ned från pre- dikstolen och bröt benen av sig. Pengar samlades till brudparet. Värden passade på att ta upp "brurskål", när gästerna hade sam- lats till middagsbordet. Eller man satte fram / en tallrik, som gästerna lade pengarna i. Så gav man efter råd och tillgång. Till spelmännen samlade man pengar. Det blev inte förrän fram på kväl- len, när dansen hade kommit riktigt i gång. Då tog man upp pengar på en tallrik och gav dem lika på men - om det var två spelmän. Det kun- de vara värden eller någon av gästerna som som tog upp pengarna. Jag hörde talas om att man hade upptåg med stak- ben, men jag var inte med där det förekom, så jag kan inte återge hur det gick till väga. De som passat upp bruden och brudgummen, följ- de brudparet till kammaren, där de skulle ligga.