Transkriberad uppteckning

I min ungdom förekom det bruket mycket att ungdomen låg i ladorna, på logar och på rännen om sommaren. Det blev friing av sådant, för då kunde pojkarna lät- tare smyga sig till flickorna. Då hade de så roligt. Och det kunde hända att pojken stannade till fram efter midnatt. Då hettes det att han "sov på ar- men" på tösen. Eljest friade man väl då som nu. Men fästmannen ville just inte visa sig, när han gick till eller från fästmön. Det skulle gå i smyg. Det brukade ju vara så att pojkarna retade varandra för fästmön, och det tyckte man inte om. "Lys-sedel" skulle tagas ut i ny, för det var bra, om första lysningsdagen inföll på nyet. Man skulle få lycka i äktenskapet då. Sista söndagen lyse### kun- gjordes / gick fästfolket till kyrkan. En del tröstade inte med att gå någon gång. Men sed var att gå tredje söndagen. När det hade lyst första söndagen så bröt de benen av sig, dessa som var föremål för lysningen. Kamrater- na till dem hade då ställt, att de hade en krycka, som de förärade med på kvällen. Då följdes flera åt. Den som kom först till att hålla i "pällen" först gift. Bruden fick danspengar. Av var och en som hon dan- sade med, fick hon en slant. Vid middagsbordet framsattes en skål, som gästerna lade pengar i. Det var bröllopspresenten. Kallades för "brurskål". ### vet jag ingenting om.