Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Gasten
Två bröder, som voro sjömän, råkade komma på ett brant berg här i skärgården och kantrade med sin båt. Båda två fingo i hestigheten tag i rodbräderna på båten. Det ena lossnade från båten och den som hade fattat i det föll i djupet och drunknade. Den andra lyckades komma i land på en holme. På morgonen fingo andra människor se honom. - Framemot jul frös en annan båt fast i isen och den måste ligga opp. Besättningen hamnade på samma holme, som den nämnda mannen befann sig. Någon [...] efter det di gått i land på holmen, fingo de, efter det de legat sig en kväll höra tre gälla rop som det varit ur skorstenen. Samtidigt skällde hunden, som de förde med sig, åt nordväst. Nu skriker bror din, sade den ene kaptenen. På våren sökte de efter den omkomne och fann honom i den riktningen varifrån de hört ropet. - Ropen, som de hört kallades gastrop eller gasten och av dem som fälls i sjön och drunknade blev det gastar. Gasten kunde även visa sig som vålnad.
Tomtar
Det fanns tomtar i stallet vid Kilsbyn (Visnums-Kil). Det var en som hette Göran som fick en örfil när han börja svära. Så det skall de passa sig för. När ja' tjänte i Med- hamn (Visnums-Kil) och höll på att städa till jul, så sa' matmora åt mig att jag inte skulle skura under sänga. Men jag lyfte på sängomhänget och titta, och där hitta ja' en liten rund ask. I den låg två små tomteluver så stora så man kunde få knytnäven in i dem. På julkvällen gjorde matmora / i ordning mat i ett stenfat, skorpor och kaka, smörgås, gröt och fisk, å så sa ho: "Vem av er ska gå te märra mä dä här?" Anders, äldste sonen, gick. På julmorron titta ja under sänga, då va allt luvera borta. Då på morron sa' mora: "Gå nu te märra å ta in fatet." Ja' gick dit, å fatet var så diskat och fint, så det kunde inte märren ha gjort, hon var rädd för fatet.
"drakar"
"Draken visar sig i många gestalter och ljus och eld för han alltid med sig. Här bortöver brukar det fara fullt med ljus över ängar och åkrar om nätterna. Det är mörkrens(?) andemakter. Så fort det är mörkt, så får man se dem. För många år se- dan, när vi kom väst på sjön, så fick vi se som ett ljus eller en lykta som irrade fram och tillbaka på isen. Jag försökte komma nära det, men det gick inte. Det flydde undan. Jag bodde på ett ställe, som heter Nore här i bo- da. Där fick man alltid se dessa drakljusa en tid före jul. Men sedan höllo de sig bor- ta hela året. Härute på en mosse får man se det rätt som oftast. Ibland äro de nere vid backen och rätt som det är får man se dem högt uppe i vädret. Och jag har inte / hört sägas annat än det skulle vara mörk- rens andemakter. Det var den onde som skic- kade ut draken och allt det där andra on- da som fanns. Man sade att draken kun- de spy eld. Om det var någon trakt han for över som han inte tyckte om, så spyd- de han en hoper eld."
Nyår
Mellan jul och nyår så hade en inte nå- got särskilt arbete för sig. Di yngre hade baler och tillställningar och di äldre hade julka- las. Det var grannlagen som hade kalas. En gjorde kalas och bjöd grannarna. Benämning på nyårsafton /nyårsaftan/, nyårsaftonens kväll /nyårskväl/, natten mel- lan nyårsaftonen och nyårsdagen /nyårsnat- ta/, nyårsdagens morgon /nyårsmôran/, ny- årsdagen /nyårsdan/. "Anda nyttår" firades. Di brukade inte göra någon större städning el. förberedelse till nyår. Det var ihop med julen så mycket, så det fick räcka att det städades till jul. Det var samma mathållning som på julen. / På nyårsafton åt en lika många mål som vanligt. Inte doppa i grytan, för det gjorde en på julafton. Julbordet stod dukat över nyår. Det fick en inte ändra på förrän tjugondag Knut. Nyårsafton och nyårsdagen gick en inte hemi- från, för det var inte passande att gå bort. På nyårskvällen kunde ungdomen vara ihop och fira "nyårsvaka". Men nyårsdagen skulle en hål- la sig i stillhet. Det var bruk sedan gammalt att en inte skulle gå någon vägen - annat än åt kyrkan - den dagen. Många ville sitta och vaka in det nya året. Di ville inte sova, när det nya året gick in. Då satt di och prata, gissa gåtor och tala om säg- ner och spökhistorier för varandra. - Ut- tryck för detta bruk /vake in dä nye åre, ha nyårsvake/. - Om nyårskvällen tändes julgra- nen. När det nya året inträtt, så önskade man / varandra "gôtt nytt år". Så skulle en till kyrkan om nyårsdagen och önska släkt och vänner gott nytt år. Nyårsnyet skulle en niga för. Det var bara kvinnfolken som skulle niga. Då tog hon en psalmbok och höll bakom ryggen på sig och tittade på månen. Så skulle hon gå in och läsa den psalm som hon hade slagit upp. Då fick hon reda på vad som skulle hän- da henne under året. Om en fick pengar på nyårsdagen så skul- le en få gott om pengar under året. Soporna kastades i spisen. Men de kunde få ligga till dagen därpå. Det kunde vara något i dem som en kunde kasta bort tu- ren med. Om den första besökaren på nyårsdagen var ett kvinnfolk, så skulle en inte få någon tur med kreaturen eller skörden. Men en karl hade tur med sig. / Vet att en kunde säga till en karl i smyg att han skulle passa på att komma tidigt på morgonen, så att en skulle få tur under året. Om en hade ett barn sjukt så skulle en stö- pa över det om nyårsnatten. Stöpte gjorde di när som helst, men det var bäst om nyårsnatten. Högsta natten så spöka det. Alla slags spöken var framme. Mins att kvinnfolken var så spökrädda den natten. Di döda var uppe.
Tro och seder på vårhalvåret
Vid Kyndelsmässa ett kalas, av det som tillagats till jul, och gömts till denna tid, detta kalas var mycket högtidligt. Om våren innan, eller den dag "anna" (våranden) började brukades att alla i huset skulle ha riktig trakterin av matvaror, av det bästa som var i huset, limpa som bakats före jul, starköl å bränvin på somliga ställen kallades det för "ploamat") plogmat. Om de tog en "handfull" korn å lade på marken till en höna, och hon började att "hacka" mitt i högen, så blev det gott år med höga å djupa kornbingar, om hon deremot började att äta efter kanten så blev det dåligt skördeår. - Tron tyc- här ha varit, att när det blir gott år, så är det råd att hugga i i mitten av kornhögen. Såkaka gömdes i en sädessäck, och togs fram när våranden skulle börjas, alla både folk och hästar fingo av den innan man började vårarbetet. en bit av kakan skulle ock korna ha, ty då skulle nyt- tan bli stor av den å intet ont rå på dem under sommaren. / Var det inte tjärkors på dörarna om Påskvällen så kom Påskkäringarna och mjölkade korna, de mjölkade tills korna dogo. I Östergården dogo två kor en Påsknatt derav att heta mjölkat ihjäl dem. Den som kom tidigt till kyrkan om Påskdagsmorgon, och såg genom nyckelhålet i kyrkdörren, fick se påskkäringarna sitta framme i kyrkan med mjölkstävan på huvudet. Om Påskmorgon eldades med enris i spisen för att jaga påsk- käringarna ur skorstenspipan. Där det rök först ur pipan på långfredagen ånsågs vara bra. De kor som kalvade på jönyet troddes mjölka lika mycket, som de som kalvat före jul. (d.v.s. på hela mjölkperioden). Om midsommar plockades nio slags blommor på nio olika åkrar, om dessa lades under huvuddynan så fick den som låg se sin till- kommande, samt även hur hennes framtid skulle bli, intet fick yttras eller talas under tiden. De såg en trollkäring som kom ut ur sin stuga om midsommarnatten kl 12, hon hade blommor mellan alla fingrarna, höll händerna upp i vädret, och gick omkring stugan "attikring" (ansols) tre gånger, på detta sätt sades hon ta kraft ur grannar- nas åkrar. Kvinnfolken skulle vara nakna, när de drog dagg med säcken.
Juldagen.
Om julmorgonen skulle kreaturen ha ett mål av det bästa höet. "Di skulle ha jul i ôg". Hästen fick havre. Den som först kom hem från kyrkan i byn skulle få skörda in först. Å då skyndade de ut ur kyrkan så fort. En del hade inte tid att vänta tills präs- ten hade kommit från altaret. Det var att sätta för å köra i vilt sken. De hade bloss med till kyrkan. Jag mins, att de som kom ovanifrån Juv, hade bloss när de kom. Det såg jag. Å när de kom till kyrkan så satte de ihop blossen till en pyramid å så fick de brinna upp. Det var bloss gjorda av tjärved. Det fick lov att vara många för att räcka hela vä- gen, för det skulle lysa hela vägen till kyrkan. / Överallt i gårdarna hade de det bruket att två ljus sattes i varje fönster. De skulle brinna me- dan folk for till ottan. Ju grannare det lyste i en stuga, ju roligare tyckte en att det var. Till middagen på juldagen fick en fläsk, po- tatis å kål. Juldagen användes till vila. Det var inte bruk- ligt att en gick någon vägen den dagen. Det skul- le vara tyst å stilla.
mjölkhushållning och tröskning.
Om det var bröllop eller begravning i gården så skic- kade grannarna nymjölk dit. Å om det var något större kalas. Sådana flaskor var väldigt välkomna. Om det är åska i luften så surnar mjölken. Ostkaka och mesost förekom som förning å kalasmat. Barnen brukade få en "kärngås", när smöret var fär- digt. Smöret lades på en kakfjärding. Tröskning. Tröskningen börjades i november och så skulle den vara färdig till jul. Med havern dröjde det kan- ske in på nästa år. Det berodde på hur pass stor skörden var. Man tröskade på logen. Hade sla- ga att tröska med. Tröskningen utfördes vanligen av männen. Men i undantagsfall såg man kvinnor vara med å slagtröska, eller hon stod ensam å / tröskade. Men fanns det tillräckligt med kar- lar i huset, så blev hon inte anlitad. Tröskning- en började i otta. Kl. 2 å tre på morgonen så var de i farten på logarna. Man brukade inte hålla på hela dagen. Det var mest om morgnarna man tröskade. Till lyse hade man stickbloss eller en liten tjärvedseld på en stenhall. När de kom till botten på ladan så fick de bränn- vinet å osten som var gömd där å då fick man en riktig "tröskpôtt".
slakt.
I oktober slaktades allt som en skulle ha till sovel för vintern, kor å får, utom grisen som en skulle ha till jul. Den slaktades intill lusse. Om en slaktade en so som hade haft grisar, så skar en av "pôpra" /deglen/-å kastade i stian, där hon hade varit. Då skulle inte "svinturen" gå bort. Den so som kom i stället, skulle få lika många degel som de en kastade i kätten. Det var inte så farligt om grannarna kom, när en slaktade. En del av dem fick en ju ha till hjälp, för det var så att grannarna hjälpte varandra vid slakten. Men om det kom tattare eller an- dra främmande personer, så var det inte bra. Om det var en ko som var med kalv, så var det värre att få livet ur henne än andra, å / om ett djur var brunstigt, när en slaktade det så hade det svårare att dö än eljest. Inga blodfläckar fick vara kvar på bocken. Krea- turen blev konstiga om de fick känna lukten av blod. Kärl som en hade haft blod i, gjorde en så väl rena, innan kreaturen fick dricka ur dem. Om djuret slet sig löst, när en skulle slakta det, så kunde det få vara med slakten till en annan dag, för det var inte meningen att det skulle slaktas den dagen.
julafton.
På morgonen var de på logen å gjorde iord- ning hövandler till kreaturen som de skulle ha om julkvällen. Och på morgonen sattes "speckeneka" upp åt fåglarna. Den sattes på taket av något av de mindre husen. Det skul- le vara stora å granna fäxor i den neken, för att fåglarna skulle ha mycket att äta. Man la- de undan ett par av de grannaste nekerna, när en tröskade. Om julkvällen så tog en var sin hövandel på logen å lade till kreaturen. Det var ett särskilt mål de fick, för att de skulle ha känning av julen. Var ko fick veta att det var jul, för en talade om det. "Ät väl, trivs väl, ta hul- let på reva å nytta i bena å må / gott för det är julkväll i kväll". Detta mins jag att de gamle stod å mumlade, när de gav korna. "Julkvällsbrasa" skulle en göra upp vid den ti- den på kvällen, så att en fick gott å varmt i stugan till dess en skulle lägga sig. Det blev mest vid den tiden som en skulle äta jul- kvällen. Björk eller al skulle det vara å torr ved, så att det brann rikligt. Om de döda kom om julnatten, så fick de ta sig till bästa av det som fanns på bor- det. En kunde se om de hade varit inne, för om det fanns damm av mull på bordet eller på golvet, så hade de varit inne.
Annandag jul
Vi var ute med stjärnan när jag tjänte dräng i Visnum. Vi var tre vise män o så Judas mä pongen. Vi, som föreställde vise män, var vitklädda, hade vita skjortor. Detta var på morron annandag jul. Det var en som hade stjärnan o veva på. Och så Judas, han var pajas o tiggde pengar, o supar tog han i en butelj. Jag hade för det mesta ett dragspel, o flera än dem som var utklädda följde med o sjöng. De vise männen sjöng: "Staffan var en stalledräng / det tackar vi så gärna han vattnar sina fålar fem allt vid den ljusa stjärna. Ingen dager synes än fast stjärnorna på himmelen de blänka." Vi sjöng också julvisan: "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Och utanför skrek de: "Vi se på eran skorsten blank att här finns brännvin men inte lank." De, som gick, kunde också sjunga när de kom: "Goder morgon goder morgon både Herre o Fru husbonde, matmoder, varer lustiga nu (eller: stiger lustigt ur säng) vi önska Eder alla en lycksalig / god jul ifrån alla olyckor bevare Eder Gud!"
Slåtter, skörd och tröskning
Vid tröskning av säden i mitten på 1800-talet gick de opp klockan tre på morron och tröskade på logen. De hade då en plåt hängande i taket där de eldade töre. Första fru- kosten bestod av en stor sup och en bit hårt bröd. Sen klockan sju åt de välling, sill och bröd, sen tröskade de till klockan var nio. Därefter var det slut med trösk- ningen för den dagen, då fick de fara till skogen och bryta opp stubbar till töre för tröskningen. Före jul skulle tröskningen vara slut i regel, då var det "tröske- / kalas", och på dessa satt gubbarna grensle över en långstol vid brasan, öppen sådan, och drack kaffe och brännvin. De som hjälpt till var med, och så kunde fa- miljerna gå ihop och ha det till- sammans. En nybegynnare vid tröskning, om det var en lat pojke som inte ville arbeta, skulle lära "lovisan". Då tog husbonden sla- gan och satte om halsen på honom och klämde till efter samvete. De skulle "lära lovisan" sa' de och lova att bättra sig. Vid skördekalas fick de dansa på en loge och ha en spelman. Alla i huset och alla som hjälpt till fick "äta skårgåsen", detta var en kaka först med smör / på, och så rev de torkad mesost och hade detta ovanpå sedan. Spelmannen spelade på fiol. Och så söp de också.
Vårarbete
Märken vid vårarbetets början. Enl. de märken som far å andra äldre med honom hade, så var det bästa tiden att börja så när allövet började spricka ut. Eljest började de ju när jorden var tjänlig att arbetas. En del hade för sig att det skulle vara bäst att börja så när de fick se den gula ärlan. Långfredagen var en bemärkelsedag för ärterna. Om inte det fanns någon molnflock på himlen den dagen, så blev det dåligt med ärter det året. Var det gott om moln, så blev det gott om ärter. Fick en se sädersälan högt på taket om våren, första gången en såg henne för året, så skulle en få långt liv, men såg en henne på backen så blev det kort. Far hade det för sig att kornen som en sådde skulle kas- tas högt, för då blev säden längre. / Så var det en fördom till som jag vet att han hade; han vil- le aldrig så ut det sista ur såkorgen. Linet såddes sista av allt. Bestämd dag mins jag inte att omtala. Blev det en osådd fläck, så hade såningsmannen lämnat en 'grav'. Om åskan slog över säsbingen på våren, så blev det gott skördeår. Första dagen man höll på med vårandtiden skulle man äta 'stomper' från julen. Det var allt bortlagt, när jag började minnas, men i fars å mors tid var det bruk här.