Transkriberad uppteckning

I oktober slaktades allt som en skulle ha till sovel för vintern, kor å får, utom grisen som en skulle ha till jul. Den slaktades intill lusse. Om en slaktade en so som hade haft grisar, så skar en av "pôpra" /deglen/-å kastade i stian, där hon hade varit. Då skulle inte "svinturen" gå bort. Den so som kom i stället, skulle få lika många degel som de en kastade i kätten. Det var inte så farligt om grannarna kom, när en slaktade. En del av dem fick en ju ha till hjälp, för det var så att grannarna hjälpte varandra vid slakten. Men om det kom tattare eller an- dra främmande personer, så var det inte bra. Om det var en ko som var med kalv, så var det värre att få livet ur henne än andra, å / om ett djur var brunstigt, när en slaktade det så hade det svårare att dö än eljest. Inga blodfläckar fick vara kvar på bocken. Krea- turen blev konstiga om de fick känna lukten av blod. Kärl som en hade haft blod i, gjorde en så väl rena, innan kreaturen fick dricka ur dem. Om djuret slet sig löst, när en skulle slakta det, så kunde det få vara med slakten till en annan dag, för det var inte meningen att det skulle slaktas den dagen.