Vid tröskning av säden i mitten på 1800-talet gick de opp klockan tre på morron och tröskade på logen. De hade då en plåt hängande i taket där de eldade töre. Första fru- kosten bestod av en stor sup och en bit hårt bröd. Sen klockan sju åt de välling, sill och bröd, sen tröskade de till klockan var nio. Därefter var det slut med trösk- ningen för den dagen, då fick de fara till skogen och bryta opp stubbar till töre för tröskningen. Före jul skulle tröskningen vara slut i regel, då var det "tröske- / kalas", och på dessa satt gubbarna grensle över en långstol vid brasan, öppen sådan, och drack kaffe och brännvin. De som hjälpt till var med, och så kunde fa- miljerna gå ihop och ha det till- sammans. En nybegynnare vid tröskning, om det var en lat pojke som inte ville arbeta, skulle lära "lovisan". Då tog husbonden sla- gan och satte om halsen på honom och klämde till efter samvete. De skulle "lära lovisan" sa' de och lova att bättra sig. Vid skördekalas fick de dansa på en loge och ha en spelman. Alla i huset och alla som hjälpt till fick "äta skårgåsen", detta var en kaka först med smör / på, och så rev de torkad mesost och hade detta ovanpå sedan. Spelmannen spelade på fiol. Och så söp de också.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
