Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Julen
Till jul bakades vörtlimpa, surlimpa och vetebullar. Sen skulle var och en i huset ha en hög av julbrödet vid sin tallrik. Lutfisk och gröt var den vanliga maten på julkvällen. Jag har hört att på somliga ställen här skulle tomten ha mat under julnatten, det stod då alltid lite mat kvar på bordet. Varje ko skulle ha en havrenek till jul. Å så satte de opp en nek till fåglarna. De tog neckerna ur högen så dä va inte / nå't särskilt med dem. Det brukades inte julgranar i min barndom, men 73 (1873) kom ja hit till Käxsundet, å sen ha dä vare vanli't mä granar här. De var ungefär av samma storlek som nu. Man hängde i ljus och äpplen och karameller. Ljus stöpte man av talg. I mitt hem skulle det brinna ljus i vart fönster på julmorron, två i varje fönster. Inte var jag med om att åka efter bloss till julottan, men de som gick över skogen kunde ha det, de skulle kastas i en hög vid kyrkan. Efter julottan skulle de / skynde sig hem, för den som kom först hem fick först in skörden under året. Då skulle det stå mat i ordning när de kom hem, och en brasa skulle brinna i spisen. Till den tog de den bästa och torraste ved de hade. Kött, fläsk, korv och nå'n sorts soppa eller kål, det var julmat.
Tomtar
En farbror till mig var som ung hos en morbror vid Hillrings- berg här i Glava. Han var med i kvarnkammaren där, kvarnen gick, o de hade ett talgljus. Då väckte drängen honom och sa: "Titta här!" Då satt det en liten gubbe på "via" över stenarna och spelade fiol, och så var det två som dansade, det gick undan, han spelte polska. En gammal gumma här borta sa te mäj: "Du ska vare töst i stalle!" "Ja," sa ja bara o gick. "Va mente I mä dä?" sa' ja sen. "Jo, dä ä en liten gubbe därnere." / Jag sa något tvivlande, men då sa' hon: "Ja ska sie däj, dä va en julmôra, när alla andra gått te körka, la ja mäj på en lång- stol. När ja vände mäj o titta mot bordet, va dä en liten som satt där o spela, o två andra som dansa. När ja hade tittat ett tag, gick ja opp o slog i en sup i gla- sen o gick åt lagårn. När ja kom in, va de borte, men glasa va tomme. Å sen, där jag bodde, behövde jag aldrig gå opp när korna kalva, de ropa "Kajsa" åt mäj. Å de vattna korna där också." Den gumman bodde i Vedvika i Glava, i Hage där. Hon är död nu. Det var en tomte i Trång- / stad i Glava som hette Per. - Han talade själv om för husbonden där att han hade en bror i Sörboheden, det ligger i Älgå eller Järnskog. - En gång körde bönderna härifrån finn- skogen hem från julottan över Nedre Gla. De hade supit sig fulla och kappkörde hem. Bonden i Trång- stad, där tomten var, var med. Så var det en som hette "Bom på Hea" (Hedene), han hade en travare. När han kom ve Trångstagubben, spratt selepinnen ur för honom. Då satte han i den, o så körde han ifatt och skulle om igen. Men mitt för spratt den ur igen. Sedan på kvällen talade tomten med sin husbonde. "Va ja inte bra som sprätte ur selepinnen för Bom i Hea?" / "Va du mä te körka?" sa' bonden. "Ja, ja va mä." "Feck du nôn körkesup?" "Ja, ja fick en, ja butta te Majen i Jär, så ho slog ut en," sa han. Och hade sla- git ut en sup. Men en kväll kom bonden i Trångstad hem och var lite full och svor i stallet, men då fick han en örfil, så han stog på huvet i en vrå. Jag hade en farbror som var fiolist, Ang. Ryman, han vakta- de en mila en gång. Just när solen gick ner, kom en liten gubbe o satte säj på en stock där och spela en melodi. Just som min farbror kom hem och tog fiolen och skulle spela den, så glömde han den och kunde aldrig / spela den sedan heller. De här var små, små och hade röda toppluvor på huvudet, och så hade de långt skägg.
Tomten
Farmor hade varit "sätterkulla" i sin ungdom. Hon talade om att det fanns "tômtevetter" i stugorna som de skulle vara rädda för. Om de utförde ett arbete i kväll- ningen så härmade det efter hela förnatten. Det var många nätter hon inte fick sova, men hon vågade inte säga något. Tände hon ett ljus eller en sticka så blev det tyst för en stund. Men så snart som varmen slock- nat, så började bullret igen. Det kunde vara i spisen, under golvet, på vinden el. utanför stugan. Det ram- lade i hinkar och byttor. Men hon hade inte ont av dem på annat vis. Hon brukade lägga litet ost el. bröd på trappen el. i spisen till fägnad åt dem. Om det blev något med boskapen om natten, så blev hon väckt.
Tomtar.
Tömgôbber talade de mycket om förr. Tömtvetter sade de gamla. Mest skulle de finnas vid kolbottnar. Nils i Mellanbadstugan var i skogen och kolade, och en natt slog milan eld för honom. Men Nils låg inne i kojan och sov, då det hände. Då ropade tömtgubbarna på honom, men han var så trött, att han inte orkade vakna riktigt och gå upp. Men då lyfte tömtgubbarna honom av brisken och ned på golvet, och då såg han, att det var eld i milan. Nils blev sedan så mörkrädd, att han aldrig vågade vara ensam i skogen om nätterna.
Tomtar.
Min Mormor som var i Månserud när dom holt på bygge där tala om att hon hörde en kväll att de spelde i knuten på logen dom höll på å timra, hon hade alrig hört så grann musik förr. Nä min farfar gunnar bodde i östuga i månserud tala han om att tussen hade tillhåll under fjusgolvet, å de va en uta korna som larma på bole fördom, de holl ingen fre, löste kon som stog på båsen över bole flera gånger, å flôttes alla möjliga kärl, teslut löt dom flötte kon på ett annat bås låte den båsen hon haft sta tom sänna ble de fre
tomtar.
Min mor mötte en liten grå gubbe alldeles in- till ladugården en kväll. "Guda du lelle fante", sade hon. Se'n på kvällen höll hon inte på att få mjölka korna. De hoppade fram och tillbaka i båset. En skul- le inte säga något till sådana å inte tala om dem. Om en satt å talade om "nissene" på kvällen å nämnde dem i namn, så fick en inte vila på natten, för de kastade då fram allt som var vägglöst på golvet.
tomtar.
I Nästeviken tjänade en dräng. Det var sommaren så han lade sig på logen. När det led fram på natten så kom han in. Så höll han på i flera nät- ter. Till sist frågade de honom varför han gjorde så. Då svarade han, att han inte fick vara i fred på logen. Så fort som han hade somnat så kom tomt- gubbarna å drog honom i håret. En natt hade de burit ut honom och lagt honom på backen. I stal- let skramlade de och förde väsen. Hästarna slog och dundrade, för de fick inte vara i fred de hel- ler. Morfar såg en liten guttonge komma. Han trodde att det var en guttonge från granngården, så han talade till honom. I detsamma blev han borta. Morfar sade, att han hade en röd toppluva på / på huvudet och grå kläder. Östom här står en stall. Där fick inte hästarna vara i fred. De hade alltid "nissefläta" i manen och svansen. Det var lett med de där flätorna för det gick inte att ta upp dem. Men så fick de en fölunge i stallet. Den var svart till färgen. Den blev aldrig flätad. Så fick de en fölunge se- dan. Den var brun. Och den fick "nisseflätor". Svarte kreatur har aldrig trivts på den tomten. Tomten heter "Nolare Högen." På ett ställe så hade de så bra hjälp i ladugår- den. Den var "môka" varje morgon. Korna var så skrapade och fina. Det var en nisse som gjorde det. Så led det till jul. Husmodern hade sett att han var så trasig. Hon lät pigan sy kläder, som tomt- gubben skulle ha om julafton. På julafton så gick hon och hängde ned kläderna i ladugården. När folket kom till ladugården nästa gång, så kom tom- ten och hade de nya kläderna på sig. "Grann gutt môker inte fjuse mer", sade han. Sedan fick de / aldrig någon mer hjälp av honom. Jag vet inte om det var "nissen" eller spöken som var i Hajum. Men ett förfärligt leverne förde de där, kasta sten och jord, blåste askan ur spisen och kas- tade allting huller om buller. Förr i världen skulle en hålla så tyst om kvällen, för om en kom att arbeta efter det solen gått ned, så fick en ligga vaken på natten. "Nissarna" höll en vaken. Nu ha de kommit bort alldeles. Det är inte tal på dem en gång. Men nog ha de funnits, för alla som sett dem kunde inte ljuga.
Tomtar
I Röjden o. Rikenberg måtte de flytta bonings- huset på en annan plats. Allt som fanns vändes omkring. Det var på ett ställe väst i, som en tomtgubbe kom in å bad att de skulle flytta ladugården. Om hus- bonden gjorde det skulle han få hjälp av dem. En afton så började han flytta ned den. Om morgonen stod ladugården uppsatt på den platsen han ville ha den.
tomtar.
Far talade om att pojkarna från Överbyn hade gått till jäntorna på Tömta. Då hade tagit drängen med sig för att också han skulle uppvakta döttrarna. När de kom fram, så kom gumman å sade att drängen kunde få gå till pigorna. Det ville han inte. Om du inte går till dem, sade hon, så skall du få se 750 lass tomtgub- bar utanför. När drängen kom utanför dörren så var det så fullt med tomtgubbar att han inte kunde röra fötterna. Han måtte tränga sig genom.
Tomtar
Hästarna blev flätade med långa flätor. Men det var bara i vissa stallar som detta hände. Det var "nisseflätor". Det talades om en gubbe som hade så mycket "tôss" i stugan att han "lytte" sälja gården och flytta därifrån. Allt gick bra. Han tyckte att gubbarna grät för vart flyttlass han körde därifrån. Så for han med det sista las- set. Det var ett hölass. När han kom inemot den nya gården, som han hade köpt, så fick han se att höet var fullt i "tôss". Han kunde inte räkna dem. Så hörde han att de sade: "Nu flöt- ter vi, nu flötter vi."
Tomtar
Min morfar skulle gå ut på ett jâle och flyt- ta hästarna för de var tjudrade. Då fick han se att det sprang några små guttongar omkring hästarna. Han skrek på dem och sade: "Hôt gör ni här guttongar." Då försvann de med en gång. Det var alldeles som om en rök skulle försvinna. Guttongarna hade grå klä- der och en röd mössa på huvudet. Det var många gamla som trodde på det, att det fanns nissar. Det var så många av de gamla som hade sett sådana, så det gick inte an att tvivla på det.
Tomtar
Det var på ett ställe som pigan kom bort om jul- kvällen. När hon inte kom tillbaka så tog bonden å satte sig på hästryggen å for å letade efter henne. Så talade mor om. Då fick han se att det lyste under en ladugård. Han gick av hästen och tit- tade efter. Då fick han se en hop tomtgubbar som satt vid ett bord och hade pigan när sig. Bon- den gick och tog pigan och hornet som de hade att dricka ur och red därifrån. Den kalken som vi har i kyrkan här skall vara gjord av det hornet.