Transkriberad uppteckning

En farbror till mig var som ung hos en morbror vid Hillrings- berg här i Glava. Han var med i kvarnkammaren där, kvarnen gick, o de hade ett talgljus. Då väckte drängen honom och sa: "Titta här!" Då satt det en liten gubbe på "via" över stenarna och spelade fiol, och så var det två som dansade, det gick undan, han spelte polska. En gammal gumma här borta sa te mäj: "Du ska vare töst i stalle!" "Ja," sa ja bara o gick. "Va mente I mä dä?" sa' ja sen. "Jo, dä ä en liten gubbe därnere." / Jag sa något tvivlande, men då sa' hon: "Ja ska sie däj, dä va en julmôra, när alla andra gått te körka, la ja mäj på en lång- stol. När ja vände mäj o titta mot bordet, va dä en liten som satt där o spela, o två andra som dansa. När ja hade tittat ett tag, gick ja opp o slog i en sup i gla- sen o gick åt lagårn. När ja kom in, va de borte, men glasa va tomme. Å sen, där jag bodde, behövde jag aldrig gå opp när korna kalva, de ropa "Kajsa" åt mäj. Å de vattna korna där också." Den gumman bodde i Vedvika i Glava, i Hage där. Hon är död nu. Det var en tomte i Trång- / stad i Glava som hette Per. - Han talade själv om för husbonden där att han hade en bror i Sörboheden, det ligger i Älgå eller Järnskog. - En gång körde bönderna härifrån finn- skogen hem från julottan över Nedre Gla. De hade supit sig fulla och kappkörde hem. Bonden i Trång- stad, där tomten var, var med. Så var det en som hette "Bom på Hea" (Hedene), han hade en travare. När han kom ve Trångstagubben, spratt selepinnen ur för honom. Då satte han i den, o så körde han ifatt och skulle om igen. Men mitt för spratt den ur igen. Sedan på kvällen talade tomten med sin husbonde. "Va ja inte bra som sprätte ur selepinnen för Bom i Hea?" / "Va du mä te körka?" sa' bonden. "Ja, ja va mä." "Feck du nôn körkesup?" "Ja, ja fick en, ja butta te Majen i Jär, så ho slog ut en," sa han. Och hade sla- git ut en sup. Men en kväll kom bonden i Trångstad hem och var lite full och svor i stallet, men då fick han en örfil, så han stog på huvet i en vrå. Jag hade en farbror som var fiolist, Ang. Ryman, han vakta- de en mila en gång. Just när solen gick ner, kom en liten gubbe o satte säj på en stock där och spela en melodi. Just som min farbror kom hem och tog fiolen och skulle spela den, så glömde han den och kunde aldrig / spela den sedan heller. De här var små, små och hade röda toppluvor på huvudet, och så hade de långt skägg.