Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Tjugondag Knut tog julen slut. Då röjde de undan allt som var framme till jul.
Jul
På juldagen fick de aldrig skotta ladugården, annandagen gick de till varandra och skottade. Den som kom först från julottan och fick mid- dagsupen skulle göra "ploganna" färdig först.
Jul
Uppt. av Edvard Olsson Bålstad Adolfsfors. Efter 76 åriga Maria Nilsdotter Noreborg Eda. Hon mindes att då hon var i tjenst i Dalen i Ny socken, husmodern sedan man ätit om Julkvällen, bäddade åt Jultomten på långbän- ken inom bordet, hon gjorde även en "Jultomte" av kläder och lade i bädden. all mat som var på bordet skulle stå igen till julmorgon, och Jultomten troddes även äta något derav. Om julmorgonen tog husmodern av allt som var på bordet å lagade i ordning åt kreaturen, pigorna skulle ge litet derav åt varje ko under det de sade "ät väl å trivs" o. s. v. Maria Olsdotter över 80 år från Boda Jernskog hade hört talas om Julgubbar av halm. Samt även hört talas om " siste Nejka" (sista kärven" vilken skulle stor hög å välgjord, samt fullt med "knutar" ned efter hela ena sidan. Varför detta viste hon dock ej, men kanske tänkte de medelst dessa knutar, hålla kraften kvar i kärven. Här kan och omnämnas att, om en flicka hade en friare som var timmerman, brukades att göra en halmjenta vilken hade "förning med sig, samt ställa upp denna vid det "laft" (knut) der hennes friare hade sitt arbete.
Julen
Att göra malt till juldricka och brygga densamma, baka hårt bröd (havrebröd), så att det räckte nästan hela vintern, att slakta samt stöpa julljus var sådant, som skulle vara färdigt till jul. Ljusstöpningen till- gick sålunda: först hackades talgen i en hack- ho och dängdes sedan, tills den blev mycket fin, samt skirades med vatten i en gryta. Vid stöpningen användes en kärna, som till en del fylldes med vatten (varmt), och i sin tur ställdes i ett annat kärl med varmt vat- ten. Tomrummet i kärnan fylldes med smält, skirad talg, och stöpningen kunde sedan bör- ja. Ljusvekarna gjordes iordning först av tvin- nat garn och smordes med talg samt torka- des, så att de blevo styva. Sedan fästes t. ex. / fyra vekar på en trästicka och doppades sam- tidigt i kärnan, hängdes därefter undan en stund under det andra doppades, och doppades sedan åter, varmed fortsattes, tills lagom tjocklek erhållits. På dagarna närmast före helgen gjordes julveden iordning och bars in i så stor mängd, att det räckte över helgen, ty under den fick man ej bära ved. Efter skurningen, som verkställdes med granristvagor och sand, lades hackad råghalm på golvet. Den togs bort på julmor- gonen och ersattes med hackat granris, vil- ket skulle vara påstrött, då folket kom från julottan i kyrkan. På julaftonen tog familjen sitt bad, men badvattnet fick stå kvar inne till morgonen: bar man ut det på kväl- len efter solnedgången, "fick man farlighet". Under det man åt julkvällen, kunde någon gå utom fönstret och titta in, för att utröna om någon av familjen skulle dö före nästa jul / (den som tittade skulle fasta under dagen). I så fall skulle något tecken visa sig beträf- fande den som skulle dö. På ett ställe i Bada såg den som tittade in husbonden sittande huvudlös vid bordet, och han dog även under året som kom, säges det. Då man gick till kyrkan på julmorgo- nen, lyste man sig med bloss av torra furu- stickor, vilkas kvarlevor kastades på samma hög vid framkomsten, så att det blev en stor eld vid kyrkan. Att komma hem från julottan skulle gå fort, ty den som kom först hem fick skörden först inbärgad.
Julen.
På Gårdsjö skulle tjänrane ha var sin jul- hög, å den feck inte ta's bort förrän ätter den trettonde januari. Dä va månge tjänerer, så dä ble e hel ra' på köksbole. På själve juldagen feck en inte gôre nô särskelt ar- bete, ane dä allra nödvändiaste. Hövandlera som kora skulle ha på juldagen, bands ihop på jul- aftan, så dä va bare jämt te å kaste disse te kora. Ingen feck gå ôt visthusboa på juldagen. Veden skulle bäres in på julaftan. Dä laddes en stor tra- ve ve spiseln. Julnecker sättes opp ôt fåglera. Dä feck in- te glömmes bort, om dä skulle bli tur mä skör- den näste år. En del julnecker skulle gömmes ända te vår'n. Den fragga som ble på sôggelgryta om julaftan / togs noga tevara, för den skulle fåra ha om vår'n, inna di släpptes ut förste gången. Då skul- le inte räven ta fåra unner sômmern. - Mi gam- le farmor gjorde så. Dä ha vôre vanlit i traktera här att di ha dôppa i gryta om julaftan. Då va allt husfolke samlat kring gryta i spiseln. Dä va mö vanlit, att di sang för dörr på andagen. Då passa nôn på å sköte lagårn menna. Dä va ju möcke gödsel i lagårn den mô- ran, för på juldagen môkades inte lagår'n. Men dä hände allt att di skôta in gödsel frå dyngstac- ken ôg. Va dä nôn som hade agg, så passa han allt tefälle.
Jul
På julmôran feck en opp i tia å gi kröttera. Då skulle di ha hö änne e rekti havernek te kösta. Så veska en te var koa: 'Ät väl å trivs väl, dä ä julotta denne otta'. Så skulle allt husfôlke ha traktering. Di som inte geck ôt körka så la- di sej igen. Däsamme va dä på lussemôran. Då geck di ôpp ve tretia å åt ett bastant mål å senna la di sej å sôve på dä. Så va dä i mett gamle hem. I mett föräldrahem feck en inte duke å julbole senna en hade äte julekväl. Di hade för sej att nôa väsen skulle komme te bole om nat- ta, å om en tog frå dom å inte unna dom en bete mä tå julkôsten så skulle dä inte / bli nôn välsignelse unner dä år som kom. Dä skulle vare traktering mä mat å brännvin. På julekväl va dä så noga, att en skulle lä- se ätter maten. När en kom hem frå körka på juldagen så va dä så noga mä att en skulle sôve lejdesä. Sôv en inte rektit mö den dagen, så mente si gamle att säa skulle bli sämre näste år. Kom dä ett fruntimmer in på juldagen änne ny- årsdagen, så ble dä olöcke mä dä åre som kom. Men dä hände nästen aldri att nôn kom den dagen. Var å en höll sej hemme när sej. Om andagen geck en del å sköta in en hoper gödsel i lagålera. Den som kom först te vattne mä djura om andagsotta feck flôtera som va på vattne. Dä hade di allt för sej när ja' va barn.
jul
Om julmorgonen åkte man i kapp från kyrkan. Man prövade då farten hos varandras hästar. Var bonde hade en resflaska med sirups- brännvin med sig till kyrkan. Brännvinet var blandat med sirup. Man bjöd varandra ef- ter vägen ur den flaskan. Om julkvällen och middagen juldagen skul- le även barnen bolsättes (=sitta vid bordet).
Jul
På julafton hade hus- modern gjort i ordning en julhög av bröd åt alla barn och tjänare. Rågbrödet låg underst o bullarna högst upp. Egentligen skulle de ej få äta av dessa förrän tjugondag Knut. Ett stort gren- ljus stod på julbordet, kanske flera ibland. Och så stöpte mor var- sitt mindre grenljus åt oss barn. I kyrkbänkarna / var det ljus under jul- ottan, och dem satt gub- barna o snoppade med händerna. När de körde hem från julottan var det bråttom, den som kom först hem, fick först så sedan under året. Ett som de be- gagnade mycket förr, var att "sjunga för dörr" på annandagens morron. De hade ljus och stjärna ibland de som sjöng. En av dem kallades "Judas med pungen," han tiggde pengar eller mat- varor till den danstill- ställning de skulle ha sedan. / Det var fruntimmer med också, och de kunde ha på sig vita koftor ibland, men annars var de ej klädda på något särskilt sätt. Och äldre per- soner kunde gå i var- andras ladugårdar och stall på annandagens mor- ron. Var de vänner med dem som de gick till, skottade de ut gödseln och gav djuren mat, men var de ovänner hade de in gödsel och gjorde ofog där.
Jul
På julottan hade de töre- bloss till kyrkan här förr. Och hem körde de fort, och de, som ej hade hästar, sprang. Den, som fick supen först, var det bra för. Djuren fick lite bättre mat till jul. De gick med "ljuse stjärna" på annandagens morron, talade pappa om. Så sjöng de först utanför gårdarna för att väcka folket. Det var / en som var Judas, han hade en säck som han stal allt möjligt i på skoj. För det fick han stryk av kamraterna med käppar, men han hade en bräda på ryggen som tog emot slagen. Fast han skrek ju i alla fall. Soldaterna skulle gå till sina rotehållare på julafton och få kött, fläsk o ljus, och så skulle de få kaffe, mat o sup där. Sexman tog upp ljusen till kyrkan, det var vissa på matlag, ett eller två. Och gubbarna / hade dessutom egna ljus med till kyrkan, så hade farfar, o då gjorde han som en ställ- ning i bänken av fäll- kniven och satte ljuset i. Han bodde här i Bäck. Tjänstfolket fick var och en sin hög med julbröd som de tog med hem eller gav bort. Pappa talade om att här skulle de upp tidigt på annan- dagen och äta ost o bröd, men ej smör. Han kallade det för "anndasotta." Vi hade ett / träfat, runt, svarvat, med fot på, det hade kommit från farföräld- rarna, och hur gammalt det var, vet jag inte. Men pappa sade, att det var från den tiden, då en liten gris skulle stå på knä på det till jul med ett äpple i munnen.
Jul
Först va' dä "lussotta", då skulle man upp kl. 2 o ut o tröska. Så höll man på med det till kl. 5, då var det dukat ett bord med mat o drickesvaror inne. Då fick de äta o dricka, o sen lägga sig att sova till middan, o så skulle de upp o ha lite mat igen. Det var fläsk o kött o korv o smör o bröd också. Djuren fick lite / extra de också på morron, en havrenek o så hö. Sen blev det jul, i julveckan skulle först bryggas julöl o dricka också. Och så skulle det bakas, o bakkakor skulle läggas upp i stora högar åt både pigor o drängar, av både grovt o fint bröd o vetebröd i olika fasoner, julkors gjor- des av vetedeg. (Illustration) Man skulle upp på julaftons mor- ron o hugga julved, o så skulle det ta's in / av den i alla rum. När allt ar- bete var överrustat, fick man doppa i gry- tan. Om julkvällen skulle de först sitta vid bordet alla i hu- set, då lästes texten, då tändes julgranen. Julgran har funnits i min tid o förut också, men de bakade själva julbockar o käringar o hängde i den, o ljus till den stöpte de också själva. Julklapparna delades ut, om de fick sådana, o bak- / kakorna låg jämte dem på julbordet. Till julkväll var det först lutfisk, sedan risgryns- gröt, smör o limpa. Man åt ej potatis till lutfisken då. På juldagen skulle man till julot- tan, då gick man upp tre eller fyra. Det var då kaffe o dopp o en kaffehalv eller två. Sen åts grynkorv o blod- korv, smör o ost stod på bordet över hela julen. Hästarna fick ett kvarter brännvin på havren så de blev styva att springa. / Julgranen tändes, o ljus sattes i alla fönster. Det var alltid då två tjänster i kyr- kan, då hade gubbar- na fickflaskor med sig o tog sig i stal- larna. En del kunde göra skälmstycken för varann, ta fimmel- stänger o skäker från åkdonen o kasta i hög. Sen blev det kappkör- ning hem för att ta kyrksupen med samma. Det lagades glögg av brännvin o sirap o nej- likor, den, som fick den först, fick först "våranna" (vårandtiden) / gjord sedan. När de sedan ätit middag, lade de sig o sov till kvällen. Sen blev det "annda'sotta", då var ungdomen ute "o sang för ***dôrr (dörr)". Då la- gade matmodern på ställena kvällen förut i ordning ett bord med mat o dryckesva- ror åt dem, ost o smör o en sup, men inte kaffe. Det var flickor o pojkar om vart- annat, som gick o sjöng. Det var också de, som gick o gjorde / i ordning i stall o ladu- gårdar åt varann på annandagens morron. Var det något ställe, som de ej tyckte om, så kunde de skotta in halva gödselsta'n, men ibland gjorde de fint. På trettondagen gick de omkring med "ljusa stjärnan". Då var det en, som kallades "Judas", han tiggde brännvin i en kagge eller också mat. De var lite utklädda då. De var många i bör- jan, men de fick kalas, så att alla / orkade ej med hela tiden.
Jul
För längre tillbaka sedan la' de ut halm på golvet till jul. Att sätta upp kärve åt fåglarna hade stor betydelse för nästa års skörd. Jämt klockan tolv på julafton skulle de doppa i grytan. Djuren skulle ha bättre mat på julkvällen. Min mor tala- de om, att det var så noga med att ta vara / på askan efter julbra- san. Det minns jag från mina pojkår att en hög med julbröd lades upp på julaf- ton åt alla barn o tjänare. En "bakkkak- hög" sa' de. Bredvid låg då julklapparna, om de fick sådana. Alla i hemmet satt vid bordet på julafton i mina pojkår. De, som var djärva, rimmade för gröten. Den, som fick bönan i gröten, skulle bli gift det året. Julbordet fick / stå dukat ända till tredjedagen. Innan de for till julottan, gav de hästarna brännvin för att de skulle bli raska. Den, som kom först hem, fick först in skörden under året. De körde om varann hem, det var sådant åkande. Och till julottan hade de bloss, det minns jag som pojke, det hade både gångare o åkande. På juldagen fick de ej alls göra rent i ladugården i mina pojkår. Och / inte fick de gå bort alls, ej ens till grannarna. På annandag jul gick de från den ena byn till den andra o "sjöng för dörr," det gjorde de i mina bar- naår.
Jul
"Julbakkakor" lades upp i högar på julbordet. Det var en paltkaka, en kaka av grovt rågmjöl, en fin siktad kaka o en julgris av vetemjöl. Och hade de råd, så gjorde de små ostar på sommaren, o de ostarna låg ovanpå bakkakhögen. Så hade min mamma. Julgran hade vi ej hemma, men min pappa gjorde en träbåge / och klämde fast över fönstret, det klämdes fast vid sidorna, det var ej innanfönster då. Sen sattes fyra ljus i den bågen. En läm var på utsidan, så att ej lyset gick ut. Tregrenaljus satte de på julbordet, ett eller flera, alltefter- som de hade råd. De satte dem i små trä- stakar eller också i en potatis. Så skulle alla bada på julafton, husbondfolket först, se'n barnen o se'n tjänste- folket. Och nog badade / några stycken i samma vatten. Annandagens morron var det två frukostar, talade mam- ma om. De gick först upp kl. två o åt, o så gick de ut i la'går- darna o gjorde fint åt varann eller skotta- de in gödseln på som- liga ställen. Sedan kom de hem till rätta frukostdags. De sjöng också förr "för dörr" på annan- dagens morron. De sista verserna på en visa de sjöng var: "Se till fattigmannens / hus, där ej finns ett enda ljus, men låt dina änglar små dit med klara stjärnor gå. Till den rike även se som har hundra ljus kanske, men ett hjärta ändock bär, som ej vet vad julfröjd är"- Hästarna skulle ha fin o god mat, hö o havre, på julmorron o annandagens morron. Och förr vid jul satte de ut grötfat åt tomtarna på backarna i Ölme o i Väse också.
Jul
Innan man fick orgel i Högeruds kyrka fanns en gammal klockare, som sjöng psal- merna. Han hade en underlig sed, denne kloc- karn. Han hade alltid för vana att han skul- le ha grisfötter varje julmorgon. När han hade ätit julkväl, så skulle maträsterna stå kvar på bordet till morgonen. Tomtar- na skulle smaka på julmaten, sade han. De skulle hålla med husfolket bättre under kommande år, om de blev trakterade.