KORPSKRIFTEN

...
Meny

Jul

Berättare: L. A. Johansson, Väse st.
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

För längre tillbaka sedan la' de ut halm på golvet till jul. Att sätta upp kärve åt fåglarna hade stor betydelse för nästa års skörd. Jämt klockan tolv på julafton skulle de doppa i grytan. Djuren skulle ha bättre mat på julkvällen. Min mor tala- de om, att det var så noga med att ta vara / på askan efter julbra- san. Det minns jag från mina pojkår att en hög med julbröd lades upp på julaf- ton åt alla barn o tjänare. En "bakkkak- hög" sa' de. Bredvid låg då julklapparna, om de fick sådana. Alla i hemmet satt vid bordet på julafton i mina pojkår. De, som var djärva, rimmade för gröten. Den, som fick bönan i gröten, skulle bli gift det året. Julbordet fick / stå dukat ända till tredjedagen. Innan de for till julottan, gav de hästarna brännvin för att de skulle bli raska. Den, som kom först hem, fick först in skörden under året. De körde om varann hem, det var sådant åkande. Och till julottan hade de bloss, det minns jag som pojke, det hade både gångare o åkande. På juldagen fick de ej alls göra rent i ladugården i mina pojkår. Och / inte fick de gå bort alls, ej ens till grannarna. På annandag jul gick de från den ena byn till den andra o "sjöng för dörr," det gjorde de i mina bar- naår.

Socken Väse
Landskap Värmland
Härad Väse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Jul

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR