Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomas
När "Tömesmöss" var inne, så skulle spinnrocken bäras ut. Mellan "Tömmesmöss" och jul gick det inte an att spinna eller ta sig före något arbete som gick runt. Det blev inte så mycket arbete på de dagarna mellan "Tömmesmöss" och jul. Vedhuggning förekom. Det skulle vara gott om ved. Bäst om den räckte över hela julen.
Julseder
Julfirandet började med att de doppade i grytan. Så länge min mor levde var vi alltid hos henne då. De kokade korv i en stor gryta och i den doppade de bröd. Sedan dukades julbordet. Var och en fick en julhög. Underst lång en rund kaka utav rågsikt utan hål, den var ett par decimeter bred. Däröver låg en vetekrans, den var rund och ungefär lika bred. Sedan var det annat slags bröd. Bland annat ett som de kallade ”julkusen”. Den hade formen av två korslagda S. För övrigt skulle det på julbordet finnas mat av alla de slag som fanns i huset. Julhögarna fick var och en ta med sig men den andra julmaten fick stå kvar över natten och den åt de utav innan de for till kyrkan på julmorgonen. På väg till ”julkyrkan” hade de tjärbloss och på hemvägen körde de i kapp så att det var livet till låns. Det gjorde de för att den som först kom hem, han skulle först få bärgat på hösten. Annandagen var bröllopsdag. En gång har det varit aderton brudpar på ”sanghusgolv” en sådan dag. Sedan har åtminstone inte i min tid några särskilda julseder varit knutna till någon dag i julen förrän tjugondedagen. Men tidigare har det visst gått stjärngossar och sjungit vid stugorna på trettondedagen. På tjugondedagen drog det en långdans igenom hela byn. De började i en stuga och så tog de varandra i hand och sprang in i nästa och där fick de alla som var inne med i dansen. I varenda stuga skulle de ”runt umern” som de sade, dvs. de skulle igenom vart enda rum. Så höll de på hela byn (Råda) igenom, och under tiden sjöng de: ”Tjugondag Knut bär jula ut”. Hos min mor hade vi alltid julgran men det var annars inte vanligt. Julhalm på golvet begagnade vi inte heller där, men på andra ställen hade de det. Jag har sett det en gång, det var på ett ställe nere i Skoga. De hade tjockt med långhalm över hela golvet. De brukade ligga i halmen på julnatten men jag tror inte att den låg kvar mer än själva juldagarna. I julhögarna hos min mor var det ett bröd som såg ut som en fisk också. Det var ”noppat” i ytan så att det såg ut som fjäll.
Jul
mesmässdan va inne, så va' att di fattie närvarene ve körka ôg. Ôm di fattie ha dä gått ett olspråk: "Han ä så sleten sôm hantage på en tig- garekäpp tre da'r före jul". Julklappera skulle ligge inté kaffekôppera ôm afteval. Mä dissere va intnô särskelt utan ätter sôm di hade rå å lägenhet te. Te julkväll va dä lutfesk, potatis, havregrynsgröt, dricke å brännvin, å så hade di glögg på månge ställe. Den gjorde di själve. Di hade brännvin, socker å vatten i e panne, när dä hade koka ôpp tände di å't, så att dä brann ett lite grann i panna. När di hade släckt dä så feck glöggen kallna, senna va dä falit å drecke. Dä bruka di allt å drecke ôm julmôran ôg, inna di geck te julotta. På lussemôran brände di glögg också. I havre- grynsgröten va' dä smörhôle. Te gröten bruka di å rimme å te fesken ôg. Te fesken tog di allti en å två super å då rimma di nô ôm dä, att fesken inte skulle simme i dä tôrre. Den sôm feck mandel i gröten, skulle först bli geft. Dä ble gläje för den sôm feck mandel. Men va dä flere ogefte mä ve bole, så ble di allt tyste å lesne å sej.
Jul
Da'n före julaftan gjorde di grevpannekake, dä va senna di hade släkta alle gässa. När di hade slakta gässa, så smälte di itå de fe- te som ble å blanna i. Samme kväl skulle alle bade, å dä brukte di göre i samme vatten, senna när dä va gjort va dä di åt denne panneka- ka. Mä badinga va dä så, att herrskape bada alle först, senna karera, tesistnes fruntimmera. Vattne feck stå kvar te môran. Dä skulle inte vare bra å ha ute't. När di baka julbake så baka di e särskeld kake te kora, di gjorde en brätt i kanten för var koa. När julekväl ble så geck husmora åt lagårn mä denne kaka å bröt å en brätt för var koa å ga'a, mä däsamme sa ho: "Dä ä julekväl i kväll, tanit som ett ägg å fett som fläsk, mins att dä ä julekväl i kväll!" Mor mi bruka allti å göre så.
Jul
Far min talade om julbock, det skulle vara rent av den onde det. De skrämde barnen för honom, så att de blev mörkrädda. - Tjugondedag knut då styrde de ut sig, så att ingen kände igen dem.
Julen
Tjugondedag Knut på kvällen gick omkring, klädda i varghuvuden (masker i form av varghuvud). De skulle försöka vränga målet på sig så ingen kände igen dem. Bruket förekommer än idag.
Jul.
Om julafton vid 1-tiden skulle allt folk, som bodde på herrgården, in i herrgårdsköket och doppa i grytan. Statare, pigor och drängar samlades omkring grytan. Man åt och söp. Var och en fick äta sig väl mätt, innan han lämnade köket. Man åt bröd, kött, fläsk och korv och så bestod husbonden på några "riktiga" supar. Det var en gammal sed på Sjönnebol.
Julen
Förr i världen var det brukligt att man satte ut gröt åt tomten om julnat- ten. Han skulle veta, att det var jul. Fick han inte denna gröt, så kunde han bli ond och flytta. Om Julafton satte man upp en "jul- nek". Man band ihop en stor kär- ve, hackade den jämn i roten och trädde den på en stör. Den uppsattes vid vindskivan på ladugården eller vid grinden framför stugan.
Jul
Det var i forna tider brukligt att man "skakade" julgranen trettondagen. Minns den första julgranen för omkr. 50 el. 55 år sedan. Ja så långt jag kan minnas tillbaka hade man julgran. Men på den ti- den var inte julgranen mer än fyra el. fem fot lång. Den stod på ett bord. Den kläddes med pappersremsor i olika färger, äpplen och ljus. Ljusen voro stöpta av vax (vax, ######). När julgranen skulle plundras band man en duk för ögonen på barnen och så fick de gå fram till granen och ta ett föremål. Man bjöd släk- tingar till sig den dagen.
Julen
Det var brukligt i mitt gamla föräldrahem att hästen och de andra "kröttra" skulle ha särskilt bröd om jul- kvällen. Jag tror att det var bakat av blandsäd. Det var inte av det vanliga mjölet. De mol av mjölet särskilt på handkvarnen. De skulle ha denna "fäg- nan" för att inte det skulle lita något ont på dem medan året.
Julen
Den som först kom från kyrkan julda'n, skulle först göra ploganna. Den som skulle göra ploganna, skulle skrapa grytan julafton: husfa'rn. Inte kvinnfolk, för då skulle husfarn vara död vid ploganna. Maten stod på bordet julnatten åt dem, som hade dött under året. Man skulle inte doppa i grytan julda'n, nyårsda'n och trettondeda'n, för då blev det olyckor med djuren. Om man doppade trettondeda'n, skulle det bli tretton olyckor. Det skulle vara tyst i huset under dessa högtidsdagar.
Jul
De tog in julhalm på jul- afton och lade på golvet, och så bäddade de i den halmen och låg där under julnatten, det skulle vara liksom lyckosamt. Julmorron band de ihop den igen och bar ut den, och så risade de golvet. På julafton gjorde de ett kors med tjära på inner- sidan av lagårdsdörren, det såg ut som ett X och skulle skydda för trolldom. Det minns jag att min far gjorde. / Till julottan gick vi med stora törebloss, vi gick i en lång rad tillsam- mans, alla grannarna, och när vi kom till kyrkan så släckte vi blossen. Maten fick inte ta's från bordet julkvällen, bara tomkärlen tog de bort. Djuren skulle ha av all mat som fanns på julbordet, särskilt grisen skulle ha av allting, därtill skulle han ha en hel eller halv sup. Korna skulle ha hö och mjölröra. När de kom in i ladugården kun- de de hälsa: "Godmorron kossor!" Och när de gick därfrån på kvällen sa' de: / "Gud välsigne er!"
Jul
Julgranar ha de allt haft så långt tillbaka jag kan minnas. Vi satte i en tre fyra talgljus i granen, sen kläddes den med rosigt papper och silverpapper. Alla i ett hus skulle ha var och en sin julhög, en kaka av var deg. De högarna skulle ligga kvar till tjugondag Knut. Tjugondag Knut var julen slut, då bars granen ut, och så fick man träda in i arbetet igen. På "anda'sotta" (an- / nandagsotta) gick de till varann och skottade ladugårdarna. Det var på ett ställe i Väse socken där de som skottade gav korna all halm som var undanlagd för helgen och hästarna råghalms- kärvar, sen hängde de en pingla på var häst.