Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Svartkonst
Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder ur en snara. Det var för en trollkarl som hette Palin. Han blev alldeles vild för detta å så tog han fatt på pojken. Han kom inte från honom förrän han hade bekänt. ”Här har du kräket”, sade pojkens mor å kastade tjädern efter Palin. Men strax därefter så blev pojken vansinnig. Det var Palin som trollade på honom, så att han miste förståndet. Å han fick det aldrig tillbaka. En annan gång så var Palin till Dalarna. När han körde hem på natten så träffade han på elakt folk efter vägen. De skulle slå honom. Men folk påstod att när de kom hem så var de alldeles svetta, å de kom inte ifrån detta på en lång tid. Hur han gjorde vet jag inte, men det var förskräckligt att råka ut för den gubben. En gång så trodde han att bror hans hade varit å stulit en orre. Å då gick han å skulle ta hämnd på honom å göra honom vansinnig. Men brodern hade inte stulit orren å då bet inte trolldomen på honom. Men en dotter till Palin blev vansinnig. Å hon blev aldrig bra. Om Palin ville göra en hare, så gjorde han det. Han fick haren att hoppa som han ville. Palin hade svartkonstbok. Det var en som hade sett den. Det var svarta permar på den å stora röda bokstäver inuti. Han skulle ha den gömd, för det var ingen annan än han som kunde ha den. Den onde vakade över boken. Den som skulle ha en sådan bok skulle skriva namnet sitt i den, annars var hon inte till någon nytta för den som hade henne. Men när en hade skrivit i den så kunde en inte frälsa sig från den onde. Palin kunde binda tjuvar. En gång så hade han ett lass med havre å skulle köra uppåt landet. På natten så var det en som kom å skulle ta en säck. Men som han fick tag i säcken, så fick han stå till morgonen. Han trollade fast tjuven. Dyvelstreck, ben från kyrkogården, blod begagnades, när de skulle trôll. Men de skulle kunna läsa det som skulle vara till.
Svartkonst
Jag kommer ihåg att det var en gubbe som var så farlig i fylla. Men då skulle käringen hans ställa med att han skulle sluta. Hon lade en 25-öring i munnen på ett lik. Så bad hon en gubbe – Jonas-Petter – att gå efter 25-öringen. Han hämtade den. Så lade han den i brännvin. Se’n gick han å ville bjuda hennes gubbe på brännvin, å då hade han lagt 25-öringen i botten på glaset. Nej, denna kan du ha själv, sade han å tog 25-öringen och kastade i ögonen på trollgubben. Vid Vingsjön bodde en trollgubbe. ”Det var Jonas-Petter i Rasby. Det var en käring som skylde på att han gjort barn på dotter till henne. Men då tog han med sig en karl å gick till kyrkan. Han lyfte upp den karlen i fönstret. Han fick se prästen för altaret. Se’n så gick han till graven, för den käringen, som skylt honom, var död. Då gjorde han trollkonster där så att en död kom upp. Men det var inte den rätte han ville ha tag i. Han hade tagit fel på grav. Då sa han till den att han skulle gå å lägga sig. Men se’n gick han till rätt grav å fick upp henne. Han skällde ned henne. Han gick baklänges å trätt med henne så mycket han orkade, så slog han med armarna. Den andre blev stående å kunde inte komma ur fläcken. Men när Jonas-Petter hade trätat nog med käringen, så sade han till kamraten. ”Kom nu så går vi.” Då slapp han loss. Om en trodde att någon kunde trolla, å en skrev upp dens namn på ladugårdsdörren. Om det var blod på dörren om morgonen, så var det en trollkäring eller trollgubbe. Om en tar något från en som kan trolla, så kan han inte göra något vid en, bara en lade något i stället. Vi gick förbi ett rovland, när en käring. Då såg vi att hon hade en död mus i en klyp sittande i rovlandet. Vi tog den å kastade bort den. För det var trollkonster. Det skulle vara skydd för rovorna. Kamraten blev sjuk. Å det var säkert trollkäringen som kunde det.
Läkekonst
När en fick bölder, så täljdes trekantiga pinnar. Det skulle vara tre. Så tog en på bölden med pinnarna, så att det blev var på den. Se'n skulle dessa "trollas" in i ett träd. De skulle slås in på norra och östra sidan på trädet. Om en rörde vid ett sådant träd el. högg i det, så fick en bölder. En gång var jag i Lekvattnet och körde timmer. På mitt skifte stod en stor tall. Det var ingen av huggarna, som ville hug- ga den. Jag bjöd dem 8 kr., om de skulle hugga den. "Nej, inte för livet", sade de. Jag fick hugga tallen själv. "Vad går det för dig nu", saden en gammal gubbe till mig. Tre fyra dagar därefter fick jag värk i armen. Det blev fullt med bölder och utslag. Doktorn fick ta skinnet av hela handbaken. Det var många som hade "spett in" bölder i den tallen.
Kloka
Det fanns många gamla käringar på sko- gen som kunde bota å trolla. - Blåsman var en trollgubbe. Det var en häst som hade kom- mit bort för en gubbe. Hästen hade varit bor- ta ett år. Då kom Blåsman dit. Han fick en sup å så sade gubben att det vore bra om han kunde skaffa igen hästen åt honom. På en timme å en kvart skall du ha hästen här, sa Blåsman. När timmen å inte fullt kvarten hade gått så fick de höra hästbjällran på heden. Då fick han en flaska brännvin för besväret. - Blåsman hade köpt en kalv. Den skulle han hämta på en säter en mil bort. Kal- ven var bara åtta dagar gammal. När han skulle ha hem kalven, så satte han sig på hästryggen å kalven sprang efter hela vägen.
Husdjurens sjukdomar
Det var en gubbe här i gårn som "mätte" om ett djur fått vasst i sig. Han hade varit med i pom- merska kriget. Hos min farfar hade de en ko som var sjuk. De gick till honom och bad honom försöka bota henne. Han fick en tälgkniv och lite brännvin i en kopp, och så gick han till stôga och läste för sig själv. De hörde att han läste men ej vad det var. Sen gick han och hällde i kon brännvinet, hon var så sjuks så hon låg på backen. "Nu ska dä spörs om dä ä nô," sa han. Å om en stund gjorde hon ett "hostne", å då / kom dä opp en vartapp, o i den var en mässingsnål med huvud på. En del kunde bota för "orschogg" (ormbett), det var en hustru i Lenungen som gjorde det. Hon hade en brännvinstår i en flaska och smorde på, och så var det läsning också. De "pörsta", sa de, trolla i mindre skala.
Frågor om naturföremål
En stor sten som kallas "Maglistenen, var en stor rund sten ovanpå, men var flat inunder. Denna hade en jätte en gång kastat dit. Denna sten var var- je högtidskväll upphöjd på höga pelare av guld. Och därunder hade trollen gästabud, där de drucko ur guldhorn och åto de kostbaraste rätter, och dansade Om någon menniska kom i närheten blev hela högtiden borta. Vid sjön Lysen, är en stor skatt nedsänkt i sjön vid vissa tillfällen om klara stilla sommaraftnar kunde de folk som voro ute och sökte efter kor och får som kommit bort, få se en stor koppar- kittel fylld med pängar av både silver och guld och andra glänsande föremål. Men när någon försökte att få tag i denna rika skatt har alltid den blivit borta. Den har sjunkit ner igen.
Naturväsen
Bergfolk fans i alla höga berg, från Gyltruds bergen berättas om sådana. Om befolk- ningen i närheten stodo i godt förhålande med dem hade de framgång i sitt arbete. Ofta kommo trollen fram till stugorna och bejärde få låna olika föremål. En gång före julhäljen ville de låna Bränvins pannan med tillbehör. De skulle då göra julbränvin. När de kommo hem med det lånta var Brän- vins pannan half i bränvin. Från ett annat ställe berättas det att bergtroll hade kreatur och när solen gick ned kommo de ut ur berget gingo i vall, sjöngo och lillade. En gubbe som låg i skogen vid en kolmila hade sin kolkoja vid ett berg som utgjorde den ena väggen i kojan. på kvällarna hörde / han huru ett barn gret, en kvinna sjöng och vagade barnet.
Bergtagna å andra sägner
I Gråbol blev en jänta borta, när de letat efter henne i många dagar å inte funnit henne, så trodde de att hon bli- vit tagen av troll eller skogsrå. Då började de att ringa i kyrkklockorna, när de ringt en stund stod jäntan mitt ibland dem, hon var dyngblöt och viste inte något var hon varit, se dä va "råa" de som förvillat henne. En man blev tagen av ett bergtroll, men rymde från trol- let. Då kom trollet å skrek, att han ska komma tillbaka strax, för elljest slår ja ihjäl dej, men om du kommer strax så skall du släppe mä "jälling". Mannen tordes ej gå. Då sa kärringen hans, ja ska gå i ställe för dej! När hon kom till bergtrollet så skulle han "jälle" henne. Men när han skulle till med det, så sa trollet. Dä ä långe gjort, å de ha "skôre" (skurit djupt åg.
Kvara kor
Det var en härifrån som hette Mellkvist. Han bodde på ett ställe i Bergslagen och de skulle vart en dag och Mellkvist han åtej sig att sköta om korna. Men det värsta var att de korna aldrig brukade komma hem. Men han sa' att han nog skulle ställa om så att korna kom hem. De hade en ko, som nyss hade kalvat och den brukade gå på en vall invid skogen. När Mellkvist var en- sam så släppte han dit allesammans han, och sedan tog han in dem på kvällen och mjölkade dem, och det var färdigt alltihop när de andra kom hem. Då trodde de att han hade trollat, för så tidigt hade de aldrig kommit hem förr. Nästa dag när de släppte dem på skogen, så ville de hellre in på vallen, så därför höll de sig efter gärdsgården där hela dagen. När gubben på stället såg det, så sa' han till Mellkvist. "Jag tror att du tog dem väl hårt."
Tomtar
Det fanns otaliga i min barndom, som hade sett "tom- tegôbber". På ett ställe som hette Sandtegen, hade de "tomte- gôbbar". De har funnits där ända till inpå sentiden. Det var så mycket tal om den gården. Det var en skollärare från Ödebyn, som gick dit för att ligga där en natt å höra efter om det kunde vara sanning att det fanns tomtar där. Han ville inte gå ensam utan tog en dräng med sig. Det var under slåttanden. De lade sig i en lada. I detsamma som han steg över balken till ladan, så slog han till balken med en räf- sa å sade att han ville utmana allt ont väsen som fanns. När jag råkade skolläraren någon dag efter så frågade jag hur det hade gått. Då svarade han, att det fanns så mycket mellan himmel och jord, som människan inte kunde förklara. Och han hade fått höra, att det slog och bulta- de både på logen och i ladan och han hade fått legat / vaken hela natten. När jag träffade drängen så frågade jag honom. Då talade han om att precis som han lade sig, så var det något som gav honom ett nyp i stortån, så han hade aldrig känt värre, men sedan hade han fått vara i fred. På morgonen hade skolläraren varit alldeles krit vit i an- siktet av rädsla. Allt som var löst på logen och i lador- na hade rört sig. Det hade dundrat å slamrat alldeles förskräckligt. Räfsorna hade kastats från den ena väg- gen å till den andra hela natten. En gubbe från Strand skulle fara till staden. När han kom till sjön "Ömmern" så fick han se en liten gubbe gå efter stranden med ett metspö på axeln. Han hade grå kläder å tygmössa. Det var en tomte. Far och mor sa att tomten hade gråa kläder på sig, en röd toppmössa med toffs i på huvudet. Tomten höll med vissa familjer å för dem var han som en "spertus". Han drog från andra å till dem. Min far mötte en tomte vid Sandtegen. Den bar någ- ra haver#### på ryggen å han gick in på logen i Sandtegen med dem. Det var inte olyckligt att ha / "tomtegôbbe" bara de inte förmena honom något. Det var en gubbe, som kom från staden. han hade kört häs- ten blöt. När han kom in i stallet med hästen så fick han en redig örfil. Tomten led inte att man var elak vid djuren. I Kraksta en stuga som hette Knappen. Där fanns en gammaldags ugn Uppe på ugnen en glugg. Där bod- de tomtar eller om det var troll. Somliga trodde, att det var troll, för de voro alltid så onda och oregörliga av sig. De tog maten för folket som bodde i stugan å gjor- de allt ont som kunde tänkas till. Men det var som om de hade dottern i huset för sin, för henne ####### de al- drig på något sätt. Hon talade aldrig om dem och hon ville att de andra skulle vara tyst å inte tala om dem som bodde på ugnen. Till sist kunde inte familjen härda ut utan de skicka- de efter en präst från Gillberga som hette Göransson. Han kom dit. Så tog han trollen med sig och band dem ute på en ö i "Ömmern". Så där skall de vara bundna ännu i denna dag. Sen dess hördes intet ovanligt i stu- gan.
Svartkonst
Gamle smeden Källman gick aldrig till smed- jan efter det solen gått ned. Han ville att tom- tar och löktegôbber skulle få vara i fred. Källman var en trollgubbe, så han kunde "sät- te dreta" på folk. Och han kunde ta bort hen- ne också om di kom och bad honom. Han "sät- te dreta" på de andra smederna ibland, så de höll rakt på att dö. Han läste Fader vår till ondo. Det var när han skulle trolla. Då läste han bönen baklänges. Han läste fram ormar, råttor och allt styggt han ville. Ett kvinnfolk på Lövås "stämde blog". Det var en flicka i samma gård som höll på att förblöda av näsblod. Di gick efter detta / kvinnfolk. Hon hann inte inom dörren förrän blodet tvärstannade. Hon bara tog i tö- sen och titta på henne. En gubbe di kalla Håka var också gröm till att kunna trolla. Han kunde "gäre ôt" både med folk och krötter. Det var på ett ställe som djurläkarn skul- le "kôppe" en häst i tungan. Djurläkarn kun- de inte få fram en droppe blod. Håka kom dit. Skall vi låta denna karlen få försöka, sade patron Sundström. "Det kan han få," sa- de djurläkaren. Håka gjorde ett knäppande med årbil, och blodet sprutade. Han stämde blo- det, när han ville. Mattes i Glavsnäs /Älgå skn/ var den farligaste trollgubben som di kände till här. Han kun- de trolla älgen till trappan och sköt honom där. Han hade svartkonstbok. Di fick se i vatten, när di kom till honom. Då vi- sa han tjuven för dem i vattnet. / Kvicksilver var farligt. Di begagna det att ta liv av foster med. Smörjde bössmynningen och bösslåset, för att inte bössan skulle bli skämd. Hade det och gjorde gråsalva och smörjde mellan benen, så att "flatlu- sa" skulle gå bort. Begagnades att driva bort vanliga löss med också. Kleta gråsalva i sängarna. Di hade trollpåsar, som di kasta under lagården för varandra. Det var för att det skulle bli otur med kreaturen. Det var tän- der, hår, ben o.d. av djur som hade själv- dött. Avlatsbröd sköt di på. Det var sådana som inte unnade andra att få skjuta något. Om en sådan jägare som hade skjutit på avlaten var i skogen, så kunde ingen an- nan skjuta ett djur. Skottet bet inte. "Ångerôdder" skulle en ta vara på. Uddar av knivar, nålar, liar, bitar ur eggen på yxan. / Om en ville skydda någon sak för skämning eller förtrollning, så skulle en sätta så- dana bitar i föremålet, ex smörkärnan, om inte det ville bli smör, i lindan, i botten på smörasken, i mjölkbyttan o.s.v. Det mins jag att far tala om att han bru- ka att gå och sällskapa med en flicka. En gång ville mor hennes bjuda på en sup. Men han tog den inte. Han var rädd för att det skulle vara nô lett i den. Hon tänk- te nog att väcka upp kärlek. Då skulle det vara tre droppar av jäntans mänstrations- blod i supen. Se'n var det färdigt med en, om en fick den supen i sig.
Troll
Vid Älgklinten finns en myr som heter Älgmyren. Där gick en gubb och slog. Han var ensam så han måste både slå och räfsa. När han kom att titta uppåt berget, så fick han se ett ”troll”. Han satt högst upp. Det hade långt hår, tjock och stygg och klumpig. ”Har du sett nöta mine, stamp-Mattes” skrek trollet. ”Nej”, svarade han, ”jag har inte vaktat getterna åt dig”. Så vart gubben rädd å kutt hem. Han höll på att inte komma fram för getter. Det var fullt vart han såg. ”Troll”, skrek Mattes när han kom in. ”Ja, han kommer åt dig Mattes”, skrek de andra i stugan. Så kom det ett styggt troll från skogen. Rätt som det var så skak stugan. Hônt var det? frågade pigan. Då slutade gubben att tala. Han skulle inte ha talat om trollet förrän dagen därpå, när han hade sovit på det. Men hon bad, att han skull res till det släkte som han hörde till i tre heliga namn. Det var en smedkäring som tog pärtkorgen på ryggen och skulle gå till Lekdalen och skära gräs åt kreaturen. Medan hon höll på att skära gräs där, så fick hon se en otäckt stygg käring. Hon satt på Korpskäret. ”Utäcke, utäcke sätt däj på backen”, skrek bergkäringen. Smedkäringen trodde sig inte att gå till Djupdalen mer och skära gräs. I Djupdalen var det olika väsen. Det gick stora skockar där med ”bergkor” ibland. Bergfolk satt på berget och vaktade. På Bakåssätra. Det var i solinga på morgonen, så hade Per-Osch-Kari satt fram mat på bordet. Då kom det en stygg käring och satte sig vid bordet och åt. Hon satt och tugg. ”Sôggel, sôggel”, skrek hon. När hon var mätt, så försvann hon. Säterkullan gick till bordet och såg efter om det var något ätet av maten. Det var det inte. Käringen hade grön kjol på sig. En gång, det var vid midsommar, så skull Per-Osch-Kari ut och still i fuges. Jämt som hon kom ut ur dörren, så kom det tre eldkulor och dansade förbi henne på backen. Trôlla hade brått, så di hade gjort sig till eldkulor. Norr om Kåltorp var en kolkoja. Vid 12-tiden på natten skulle kolaren gå in och vila sig. Då fick han se en bergkäring som satt uppe på kojtaket och åt. En annan gång i kvällningen kom det en tjock, tjock käring. Hon gick som om hon var hälften ned i jorden. Hon hade en blå get och ledde. När hon kom ner i dalen, så lock hon så grovt. Hon hade kretter ner i dalen. I Kåltorp fick de en ko fördärvad den dagen. Kon blev betäckt den dagen. Och det fanns inte oxe i den trakten. Det var ”bergtjuren” som hade betäckt kon. Kon var alldeles tokig den dagen. De höll på att inte kunna berga sig med henne. De trodde sig inte att ha kon länger än till hösten. Då slakta de henne. Di tyckte att det var styggt att hon varit i lag med ”bergtjuren”.