Transkriberad uppteckning

Gamle smeden Källman gick aldrig till smed- jan efter det solen gått ned. Han ville att tom- tar och löktegôbber skulle få vara i fred. Källman var en trollgubbe, så han kunde "sät- te dreta" på folk. Och han kunde ta bort hen- ne också om di kom och bad honom. Han "sät- te dreta" på de andra smederna ibland, så de höll rakt på att dö. Han läste Fader vår till ondo. Det var när han skulle trolla. Då läste han bönen baklänges. Han läste fram ormar, råttor och allt styggt han ville. Ett kvinnfolk på Lövås "stämde blog". Det var en flicka i samma gård som höll på att förblöda av näsblod. Di gick efter detta / kvinnfolk. Hon hann inte inom dörren förrän blodet tvärstannade. Hon bara tog i tö- sen och titta på henne. En gubbe di kalla Håka var också gröm till att kunna trolla. Han kunde "gäre ôt" både med folk och krötter. Det var på ett ställe som djurläkarn skul- le "kôppe" en häst i tungan. Djurläkarn kun- de inte få fram en droppe blod. Håka kom dit. Skall vi låta denna karlen få försöka, sade patron Sundström. "Det kan han få," sa- de djurläkaren. Håka gjorde ett knäppande med årbil, och blodet sprutade. Han stämde blo- det, när han ville. Mattes i Glavsnäs /Älgå skn/ var den farligaste trollgubben som di kände till här. Han kun- de trolla älgen till trappan och sköt honom där. Han hade svartkonstbok. Di fick se i vatten, när di kom till honom. Då vi- sa han tjuven för dem i vattnet. / Kvicksilver var farligt. Di begagna det att ta liv av foster med. Smörjde bössmynningen och bösslåset, för att inte bössan skulle bli skämd. Hade det och gjorde gråsalva och smörjde mellan benen, så att "flatlu- sa" skulle gå bort. Begagnades att driva bort vanliga löss med också. Kleta gråsalva i sängarna. Di hade trollpåsar, som di kasta under lagården för varandra. Det var för att det skulle bli otur med kreaturen. Det var tän- der, hår, ben o.d. av djur som hade själv- dött. Avlatsbröd sköt di på. Det var sådana som inte unnade andra att få skjuta något. Om en sådan jägare som hade skjutit på avlaten var i skogen, så kunde ingen an- nan skjuta ett djur. Skottet bet inte. "Ångerôdder" skulle en ta vara på. Uddar av knivar, nålar, liar, bitar ur eggen på yxan. / Om en ville skydda någon sak för skämning eller förtrollning, så skulle en sätta så- dana bitar i föremålet, ex smörkärnan, om inte det ville bli smör, i lindan, i botten på smörasken, i mjölkbyttan o.s.v. Det mins jag att far tala om att han bru- ka att gå och sällskapa med en flicka. En gång ville mor hennes bjuda på en sup. Men han tog den inte. Han var rädd för att det skulle vara nô lett i den. Hon tänk- te nog att väcka upp kärlek. Då skulle det vara tre droppar av jäntans mänstrations- blod i supen. Se'n var det färdigt med en, om en fick den supen i sig.