Transkriberad uppteckning

Det fanns otaliga i min barndom, som hade sett "tom- tegôbber". På ett ställe som hette Sandtegen, hade de "tomte- gôbbar". De har funnits där ända till inpå sentiden. Det var så mycket tal om den gården. Det var en skollärare från Ödebyn, som gick dit för att ligga där en natt å höra efter om det kunde vara sanning att det fanns tomtar där. Han ville inte gå ensam utan tog en dräng med sig. Det var under slåttanden. De lade sig i en lada. I detsamma som han steg över balken till ladan, så slog han till balken med en räf- sa å sade att han ville utmana allt ont väsen som fanns. När jag råkade skolläraren någon dag efter så frågade jag hur det hade gått. Då svarade han, att det fanns så mycket mellan himmel och jord, som människan inte kunde förklara. Och han hade fått höra, att det slog och bulta- de både på logen och i ladan och han hade fått legat / vaken hela natten. När jag träffade drängen så frågade jag honom. Då talade han om att precis som han lade sig, så var det något som gav honom ett nyp i stortån, så han hade aldrig känt värre, men sedan hade han fått vara i fred. På morgonen hade skolläraren varit alldeles krit vit i an- siktet av rädsla. Allt som var löst på logen och i lador- na hade rört sig. Det hade dundrat å slamrat alldeles förskräckligt. Räfsorna hade kastats från den ena väg- gen å till den andra hela natten. En gubbe från Strand skulle fara till staden. När han kom till sjön "Ömmern" så fick han se en liten gubbe gå efter stranden med ett metspö på axeln. Han hade grå kläder å tygmössa. Det var en tomte. Far och mor sa att tomten hade gråa kläder på sig, en röd toppmössa med toffs i på huvudet. Tomten höll med vissa familjer å för dem var han som en "spertus". Han drog från andra å till dem. Min far mötte en tomte vid Sandtegen. Den bar någ- ra haver#### på ryggen å han gick in på logen i Sandtegen med dem. Det var inte olyckligt att ha / "tomtegôbbe" bara de inte förmena honom något. Det var en gubbe, som kom från staden. han hade kört häs- ten blöt. När han kom in i stallet med hästen så fick han en redig örfil. Tomten led inte att man var elak vid djuren. I Kraksta en stuga som hette Knappen. Där fanns en gammaldags ugn Uppe på ugnen en glugg. Där bod- de tomtar eller om det var troll. Somliga trodde, att det var troll, för de voro alltid så onda och oregörliga av sig. De tog maten för folket som bodde i stugan å gjor- de allt ont som kunde tänkas till. Men det var som om de hade dottern i huset för sin, för henne ####### de al- drig på något sätt. Hon talade aldrig om dem och hon ville att de andra skulle vara tyst å inte tala om dem som bodde på ugnen. Till sist kunde inte familjen härda ut utan de skicka- de efter en präst från Gillberga som hette Göransson. Han kom dit. Så tog han trollen med sig och band dem ute på en ö i "Ömmern". Så där skall de vara bundna ännu i denna dag. Sen dess hördes intet ovanligt i stu- gan.