Transkriberad uppteckning

Det var en gubbe här i gårn som "mätte" om ett djur fått vasst i sig. Han hade varit med i pom- merska kriget. Hos min farfar hade de en ko som var sjuk. De gick till honom och bad honom försöka bota henne. Han fick en tälgkniv och lite brännvin i en kopp, och så gick han till stôga och läste för sig själv. De hörde att han läste men ej vad det var. Sen gick han och hällde i kon brännvinet, hon var så sjuks så hon låg på backen. "Nu ska dä spörs om dä ä nô," sa han. Å om en stund gjorde hon ett "hostne", å då / kom dä opp en vartapp, o i den var en mässingsnål med huvud på. En del kunde bota för "orschogg" (ormbett), det var en hustru i Lenungen som gjorde det. Hon hade en brännvinstår i en flaska och smorde på, och så var det läsning också. De "pörsta", sa de, trolla i mindre skala.