Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Trolldom för att åstadkomma olycksfall.
En kreatursköpare kom för några år sedan till bonden Hilmer i Furuberg i Norra Metbäcken, Östmark för att köpa en ko. Det var kväll och mörkt, och affären kunde ej göras upp då, utan köparen gick till en gumma, "Marja i Korra", för att ligga över natten. Hilmer smög sig efter och ställde sig vid fönstret för att lyssna. Han hörde då, att gumman talade illa om hans ko. Han blev förargad och släppte väder mot det lågt sittande fönstret. Gumman hörde det och förklarade, att detta skulle han inte ha gjort för ingenting. Samma höst högg sig Hilmer i ena foten, så att han blev ofärdig för hela vintern. Han trodde och tror än, att gumman trollat fram olyckan, och är därför ännu rädd för henne.
Bergväsen
Det var bergtroll också förr. Min far var född i Runnäs i S. Råda. En piga där var borta en kväll, o när hon gick hem, mötte hon en vallkulla som hade en sju à åtta kor. En ko sprang fram o nosa på förklät på flickan. "Den där får du ta," sa' vall- flickan. Och det var en riktig ko. På ett ställe i närheten där bytte trollen med folket. "Sex getter o den sjunde bocken mot svarte koa byter som ve dôrra står," ropa de. "Ja, dä må vare hänt," sa bonden. Det blev så, o folket / tjäna på 'et.
Naturfenomen
Åskan bruka di att kalla "Tora" eller "Tordön". Tor for på molnen. Han slog genom molnen med ham- maren så att blev stora öppningar så att reg- net föll ned. Han höll efter trollen med hammaren. Åskevigger kom ned när åskan slog. Di gick 7 alnar ned i backen. Men di är kârti och äta sig upp. Norrskenet beror på att sillstimmen går upp i vattenytan. När det är mycket med norr- sken så får di mycken sill. "Våroxen glettrer i lufta om våren". Det är som en hop ljusstrimmor fullt i luften. Då får snart oxen ur å dra på åkern.
[utan titel]
Det var två gubbar som brukade fiska i Bergkärnet, den ene hette Omund, den andre hette Bengt. En vacker sommarnatt var de där och fiskade så fick de höra ett bergtroll som ropade till ett annat troll på andra sidan tjärnet: Kära du låna mig din stora kittel, Hvad skall du göra med den? frågade från den andra sidan. Jag skall koka Omund och Bengt svarade det, med dov röst. De båda gubberna skyndade hem fortast möjligt. Om man hörde, äller såg något spöke, så kulle man ej tala om det på tre dager, för då blev man sjuk Gammal Erik O. Hagberg Årnäs, Brunsberg.
Djävulen
Min far talade om en präst, som hette Alsterblad. Han var präst här i Rämen. På ett ställe låg en gubbe och var sjuk till döden. Prästen tog drängen med sig, för han skulle ro över Rämsjön. När de kom ut på sjön, så kastades årorna av tullpinnarna på en gång. Så fort som drängen satte dit dem igen, så for de av. Men då satte prästen dit årorna och sen satt de. Då hade de den tron, att Skam var där och ryckte av årorna. Skam ville inte att prästen skulle komma till gubben. Men prästen kom fram. Då bekände den sjuke, att han hade trollat ihjäl många människor. Han ville ha förlåtelse. Gubben hade varit en trollgubbe. Det kände folk till.
Spökerier och kyrkogårdsjord
Du som vill ha reda på hur det går till att trolla och så där du skulle ha varit med i Lövåsen för några år sedan. Där fick de inte ha någonting i fred. Det började i lagården med att korna var lösa varenda morgon när de kom dit. Bandena var alltid sönder och det hjälpte inte att de gjorde nya. Det blev ingen annan råd än att de fick ta in korna i stugan men då började det där också så att varken mat eller möbler stod stilla. Så där var det ju uppe i Finnskoga också för många år sedan fastän där var det ändå värre. Men nog vet man att han har stor makt. Där det har varit på det viset har de brukat ta in kyrkogårdsjord och det lär ha gjort mån.
Spökerier, Kyrkogårdsjord
De som vill ha reda på hur det går till att trolla och så där, du skulle ha varit med i Lövåsen för några år sedan. Där fick de inte ha någonting i fred. Det började i lagården med att korna var lösa varenda morgon när de kom dit. Bandena var alltid sönder och det hjälpte inte att de gjorde nya. Det blev ingen annan råd än att de fick ta in korna i stugan, men då började det där också, så att varken mat eller möbler stod stilla. Sådär var det ju uppe i Finnskoga också för många år sedan fastän där var det ändå värre. Men nog vet man, att han har stor makt. Där det har varit på det viset, har de brukat ta in kyrkogårds- jord, och det lär ha gjort mån.
Skrock.
Om "skärtorsdan" gick ej an att tälja eller hugga något, ty om man det gjorde kunde man skära eller hugga sig under den kom- mande sommaren. Men om det var något man ovilkorligen måste skära, så skulle man först tälja tre stickor i "värmen" (elden). Om påskdagens morgon skulle man hugga yxan i "tröskel te mokegluggen" (gödsel- gluggen) på kostallet, där skulle den sitta helgen över, som skydd mot påskkäringar och annat trolltyg. När man på våren släppte boskapen i vall, skulle en gumma, som hade "hög" röst, gå upp på ett högt berg och "lille" (ett slags sångliknande, stark låt), "tidelidelidela!" tre gånger, detta skrämde varg och troll.
Djur. Vargar
Vargarna voro allt så gott som bårta från trakten när jag började minnas något, men "skrämsla" satt i folk så de tyckte allt att de hade sett vargar både här och där. Var- gen kallades gråben, tass el ulv. När de voro riktigt "stôllet svôllne" så gick de upp på taken å rev sig igenom, så att de kom ned till fåren eller svinen. Ja, de kunde komma högsta dagen. På ett ställe i Avelsäter gick två grisar utanför stugan, å rätt som det var så kom en varg å flög på dem. Den ene av grisarna sprang in genom den öppna dörren å in i köket i stu- gan, men vargen sprang efter in å tog grisen mitt för ögonen på dem som voro inne. Det var inte annat än fruntimmer hemma, å för dem var inte vargen rädd. De slog med sopkvasten å allt de kunde få tag i, men vargen kastade grisen över nacken å lunkade åt skogen. / Det skulle inte få lysa ut genom fönstren på kvällar- na, för det vägledde vargen till gårdarna. Vargen kom alldeles bort ur skogarna. Han drog sig uppåt landet till de stora skogarna. Han fick för litet med skog att vara i här. Det gick ett rykte, att en käring trollade bort vargen. Det var någon som höll sig illa för käringen att vargarna tog kreaturen å då sade hon att de skulle komma bort, men det var inte säkert än att de skulle kom- ma tillbaka för jag tror att det var på vissa år som hon trollade bort dem.
Vättar. Sägner om underjordiska och bergväsen.
Det var tomtar som kom och bad att husbon- den skulle flytta lagården, för det dröp på bordet deras. Denna sägen tala farmor om, men jag mins inte att berätta hela. Far hade e fasligt gran marr. Varje mor- gon var manen flätad i små fina flätor Det var omöjligt att lösa upp dem. - Vi får allt flytta stallet, sa far en vacker dag, så att marra får fred om natten. Så blev det också. Det var på Bôrtan i Gunnarskog som bonden blev av med den bästa oxen, men så hade han all havren skuren och sne- sad, när han vaknade på morgonen. Det var "di små" som hade hört att / han gick och önskade att han skulle ha säden skuren till morgonen. - På Bôr- taskogen är det fullt med "små" ännu. Inte för så länge se'n gick ett par jägare in i en lada där ock skulle sova. Men di fick inte sova. De hörde att det viska, tassa och trasa i lövet. De blev rent lett vid det och gick hem. Di små = tomtar. På denna trakt kan det också betyda "små djävlar". Sådana som Mattes i Glavsnäs hade till gesäller. Det var inte tomtar utan tjänsteandar direkt i den ondes tjänst. Mattes kunde kommendera dem efter svartkonsterbok. Någon viss sägen har jag inte hört att åskan slår ihjäl troll. Men det var en vanlig tro hos de gamle här, att åskan slog efter troll och slikt. Hobergsgubben här på Hongsåsen hade fått av trumpinnen på ena benet, så han vart halt på gamla da'r.
Klokskap
Ja tjänade dräng hos en, som kunde trolla o häxa. Hon hade en liten pojke, som låg i vagga, o pojken var grinig o besvärlig, o det skulle gubben trolla bort. Hon trodde att pojken var sådan, därför att det "stod älver kring vagga". Sent en natt, när klockan var tolv, såg jag hur gubben tog eldkol från spisen o gick runt med det, motsols, tre gånger kring vagga. Sedan tog han eldkolet o släckte det, (han brände sej fälle, för han bar det i bare hånna') o gick på norra sidan om huset o slängde dit det. När gubben hade köpt en ny ko så skulle man leda den tre gånger runt en sten på går- den o ge den en hötapp att äta medan den gick, för annars kunde den längta till sitt förra hem. / Den gubben, han kunde trolla, så att ingen kunde göra något illa åt hans hästar. Han gömde "fölskin- net", o torkade det. Sedan gav han lite då o då till hästarna att äta, o på det sättet friade han dom från andras trolldomar. Hur bångstyriga häs- tarna än voro för mej, blevo de spaka, när han kom. Då gav han dom en sockerbit eller brödbit o en bite "fölskinn", o det hjälpte. Den värsta synd som en "trollsk" person kunde göra var att "stämme värme". Den synden kunde aldrig förlåtas. Men ja vill inte tala om hur det var.
häxor och trollkarlar.
Det var en piga i Ö. Bön som hörde en käring i byn, som kom ut och skrek:"No kalver dä e ko, du får gå ut å mjölke." Hon skrek på sin piga. Då hade käringen slagit en spik i väggen och den hade hon ett band i, som hon mjölkade. Hon mjölkade två byttor fulla. Men den kon som kal- vat dog. Hon mjölkade ihjäl den. Det var på ett torpställe en god bit från Bön. Somliga gick och drog en underkjortel på sin gran- nes åker och tog kraften ur gräset och vred det i en bytta. Se'n när di kom hem, så hällde de det på sörpan åt kreaturen. På våren tog de den- na daggen. De tog mjölken från grannan på det viset. Förekom i smyg i min barndom. Men det an- sågs ju som en styggelse. / Finnarna kunde mer än andra. I Glavsnäs bodde en finne /Mattes/. Han kunde trolla och ta reda på ont. När folk skulle ha reda på tjuvar och tjuv- gods, så gick de till Glavsnäs. Se'n var det finnar som kom och tiggde. Di kunde med trollkonster av alla slag. Om en kunde slå till trollkarlen så att bloden sprang ur kinder eller näsa så var han inte i stånd att kunna skrämma eller trolla för en. I Holmedal var det en som råkade att skjuta en påsk- käring, när han skulle skjuta en påsksmäll. Han hade kulor i bössan och vände bössan rakt upp- åt luften, när han sköt. Det kom en påskkäring neddimpande på backen. Hon bröt ena lårbenet. Han fick lova att han inte skulle röja henne.