Transkriberad uppteckning

Vargarna voro allt så gott som bårta från trakten när jag började minnas något, men "skrämsla" satt i folk så de tyckte allt att de hade sett vargar både här och där. Var- gen kallades gråben, tass el ulv. När de voro riktigt "stôllet svôllne" så gick de upp på taken å rev sig igenom, så att de kom ned till fåren eller svinen. Ja, de kunde komma högsta dagen. På ett ställe i Avelsäter gick två grisar utanför stugan, å rätt som det var så kom en varg å flög på dem. Den ene av grisarna sprang in genom den öppna dörren å in i köket i stu- gan, men vargen sprang efter in å tog grisen mitt för ögonen på dem som voro inne. Det var inte annat än fruntimmer hemma, å för dem var inte vargen rädd. De slog med sopkvasten å allt de kunde få tag i, men vargen kastade grisen över nacken å lunkade åt skogen. / Det skulle inte få lysa ut genom fönstren på kvällar- na, för det vägledde vargen till gårdarna. Vargen kom alldeles bort ur skogarna. Han drog sig uppåt landet till de stora skogarna. Han fick för litet med skog att vara i här. Det gick ett rykte, att en käring trollade bort vargen. Det var någon som höll sig illa för käringen att vargarna tog kreaturen å då sade hon att de skulle komma bort, men det var inte säkert än att de skulle kom- ma tillbaka för jag tror att det var på vissa år som hon trollade bort dem.