Transkriberad uppteckning

Ja tjänade dräng hos en, som kunde trolla o häxa. Hon hade en liten pojke, som låg i vagga, o pojken var grinig o besvärlig, o det skulle gubben trolla bort. Hon trodde att pojken var sådan, därför att det "stod älver kring vagga". Sent en natt, när klockan var tolv, såg jag hur gubben tog eldkol från spisen o gick runt med det, motsols, tre gånger kring vagga. Sedan tog han eldkolet o släckte det, (han brände sej fälle, för han bar det i bare hånna') o gick på norra sidan om huset o slängde dit det. När gubben hade köpt en ny ko så skulle man leda den tre gånger runt en sten på går- den o ge den en hötapp att äta medan den gick, för annars kunde den längta till sitt förra hem. / Den gubben, han kunde trolla, så att ingen kunde göra något illa åt hans hästar. Han gömde "fölskin- net", o torkade det. Sedan gav han lite då o då till hästarna att äta, o på det sättet friade han dom från andras trolldomar. Hur bångstyriga häs- tarna än voro för mej, blevo de spaka, när han kom. Då gav han dom en sockerbit eller brödbit o en bite "fölskinn", o det hjälpte. Den värsta synd som en "trollsk" person kunde göra var att "stämme värme". Den synden kunde aldrig förlåtas. Men ja vill inte tala om hur det var.