Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Annandag jul
Det har allt varit så att stjärngossar gått omkring på annandagen förr, jag tror det var på annandagens kväll. "Judas mä pungen" var med. De skulle ha både fägnad och pengar när de kom, och sjöng gjorde de också. Men det har aldrig förekommit i min tid, de äldre tala om det bara. De kunde klä ut sig o gå om- kring under mellandagarna, de började annandag jul eller tredje- dagen. Det var ett par tre stycken som klädde ut sig o gick omkring, / de klädde ut sig så ynkligt det stod till o svärtade sig van- ligen i ansiktet. De kallades "skrå- buker" eller "skråpuker". När de kom till ett ställe, så skulle de ha fägnad, men på somliga ställen blev de utjagade, för folket äm- nade ta fatt dem o se vilka de var. Detta skulle de ha hemligt.
Märkesdagar
Om det var frost natten till fyrtio martyrer skulle det bli fyrtio frostnätter till innan våren kom. Om det var regn på sjusovardagen så skulle det bli regnigt i sju veckor. Men om det var vackert på sjusovare och regnigt på Larsmässan så sade de att det skulle regna ända till Agapetus, det var tio dagar efteråt det. De brukade säga också att när Erik ger ax så ger Lars kaka, de menade att man skulle vara färdig att ta av det nya då, ifall det hade varit ax vid Ersmässan. Tiden emellan Olsmässan och Larsmässan kallades för Olsmässkroken, för då brukade det gamla vara slut. Om det var slask på Andersdagen så skulle det bli kallt till jul och tvärtom sade de. De tog märke på trettondagen också. Om det då var snöyra så väntade de tretton snöyror till under vintern.
Märkesdagar
Om det var frost natten till fyrtio martyrer skulle det bli fyrtio frostnätter till innan våren kom. Om det var regn på sjusovaredagen skulle det bli regnigt i sju veckor. Men vackert på sjusovare och regnigt på Larsmässan, så sade de att det skulle regna ända till Agapetus, det var var tio dagar efteråt det. De brukade säga också att: "när Erik ger ax, så ger Lars kaka", de menade att man skulle vara färdig att ta av det nya då ifall det hade varit ax vid Ersmässan. Tiden emellan Olsmässan och Larsmässan kallades Olsmässkroken, för då brukade det gamla vara slut. Om det var slask på Andersdagen så skulle det bli kallt till jul och tvärt- om, sade de. De tog märke på trettondagen också. Om det då var snöyra, så väntade de tretton snöyror till under vintern.
Julafton
Den neken, som en satte upp till fåglarna om julafton, kallades för "speckenek". De sista två neker- na som fanns kvar i ladan, när en hade tröskat säden, bands ihop med tre band och sattes på en stör vid uthusen. Neken stubbades i roten med en lie eller yxa, så att hon blev alldeles jämn. Foglar- na skulle ha julmat. När det led fram på vå- ren så tog en ned henne och dela henne mel- lan kreaturen. Korna skulle inte "gå gall" då, utan de ville till tjur, när den tiden var. - När en hade satt upp "speckeneka," så skulle en ha en sup. Neken skulle vara uppsatt, innan di ringde in julen i kyrkan. Kreaturen fick hö till julkvällen, så tala en om för dem att det var julkvällen: Ät väl, trivs väl, / för ikväll är det julkväll. När en gick ut och ha- de stängt efter sig, så tog en två störar och sat- te i kors på dörren, så att det inte skulle hän- da kreaturen något ont. Om julkvällen fick en inte ta bort något av det som stod på bordet. I stället skulle en slå en sup i glaset och fylla på öl i stopet. Om någon av de döda ville komma att smaka så vart det inte förment. Ett ljus skulle brinna hela natten. Det skulle slockna av sig själv. Det gick inte an att blåsa ut det utan vinden skulle ta lågan. Det var jul- ljuset som skulle brinna. Det skulle inte få vara mörkt i stugan den natten. Om julafton så ströddes hackat granris på golvet. Föräldrarna tala om att de hade haft halm på golvet i sin barndom. Den bars ut om tredjedag jul. Om kvällen rätta en upp en "reseld" i spi- sen. Den skulle en inte röra vid något, för / på morgonen, så skulle en se i askan. Om en fick se fjät i den, så skulle en se noga efter om det var fjät av djur eller människa. Var det fjät utåt spisen, så skulle det bli förlust i stugan eller stallet, men vände de inåt, så skul- le det bli förökelse. Det minns jag, att di var så noga att se efter. Om midsommarkvällen skulle en gå runt ladugår- den och plocka av alla sorters blomster. Dessa skul- le en binda ihop till en kvast och gömma dem till julmorgon. Då fick en dela dem mellan kreaturen. Det skulle bli mycken mjölk och smör. Mot kvällen så tog en in ett stort kar och häll- de varmt vatten i det, för då skulle en ta julbadet och tvätta lorten av sig. Från den min- ste till den störste skulle "löge" sig. Se'n fick en ta rena kläder på sig. Om julen kunde en prova det som var nytt. Om en titta under julbordet, så fick en dålig skörd. Om en brödbit el. dyl. föll ned på / golvet under bordet, så fick en inte ta efter den eller ta upp den. Den skulle ligga kvar tills morgonen, om den fanns kvar då. Julgranen minns jag från det jag var liten tös. Hon stod på en stol i ett hörn. Det var en liten gran. Det var bara ljus och papper i den. Så var det en del bakat till julen, som en hängde i henne. Det var gub- bar, käringar och bockar.
Vårarbete
Di bruka att ha ett märke på lövskogen, för när knoppen hade slagit ut så han var som musöron, så skulle en kunna börja att harva. Sådden verkställdes allt efter som en harvade. Men en fick skynda på, så att en hade färdigt till Urbanus. Det en sådde efter den dagen blev dåligt. En kunde inte tro att en skulle få det moget. Förr skulle di gömma bröd från julen, som en skul- le äta om våren när en börja "anna". Det skulle vara av alla slag som var på julbor- det. Både folk och dragare skulle ha av det. Det var för att en skulle stå ut med arbe- tet. Hästen skulle ha av allt. Det var allt bäst om en gömde litet i göd- selstacken / så att en fick till underlag för den nya göd- seln. Gödseln skulle bli kraftigare då. En var noga med gödseln på den tiden. Alla gödselrukor som blev på backarna efter kreaturen frakta- des till gödselhögen. Om en hade glömt att så en bit på åkern så skulle en få sorg innan årets slut.
Påsk
Första veckan i fastan kallades "matveka". "Köttsöndan" började "veka", då skulle det vara kött. De kokte då gärna "sô", soppa, också. De slaktade alltid ett "kräk" på hösten, och det var detta de tog av och kokade både då och under vintern i övrigt. På måndag var "kôrvmåndan", de hade gjort grynkorv i ett magskinn till jul, och denna skulle ätas opp då. Sen kom "fläsketisdan", då skulle de ha stekt fläsk. Onsdag sen var "askonsdan", då kokte de risgryns- / välling. Och så var det "motta- torsdan", då koktes "motta" (nävgröt) av skrämjöl. Till denna stektes fläsk, och då ställde de pannan mitt på bordet och doppade i den. Därefter kom "pannkak- fredan", då gjordes pannkaka av skrämjöl, och så åt de "bärmos" (lingonmos) till denna. Det var tunna pannkakor som de gjorde. Sen kom "smörlördan", då skulle det vara smörgås. De hade de här rätterna till middags- eller kvällmål de här dagarna. "Motta" åt de allt mest om kvällen.
Annandag jul
"Ljuse stjärna" gick de med an- nandag jul på morron i min barndom. Jag minns en morron de kom o veva med stjärnan utanför fönstret o sjöng. Far skulle gå ut efter dem, men de hade stängt för dörren o sen sprang de, så han fick aldrig tag på dem. "De vise män och hedningar de kommo ifrån Median till Betlehem. Uppläto sina håvor och skänkte honom gåvor guld, myrra, rökelse." / Just det minns jag så väl att de sjöng. Bort på herrgårdarna särskilt tala' de om, att när de var ute o sjöng var det en som var Judas, han hade pungen, o den skulle han ha pengar i. Och far tala om att de var till Bjurbäcken o hade "Judas" med sig. Han hade en päls på sig, o så hade han något att ta brännvin i, o så skulle han ha pengar också.
Jul
När man kom från julottan, skulle man in bums o ha glögg, sen skulle man ut med samma o få in hästen o ge den en kanna havre. Då fick man först in skörden bland grannarna sedan under året, vi var fem stycken här i gården. Jag var med om att "sjunga för dörr" vid jul till jag var en 26, 27 år. Vi hade / ingen stjärna. Vi var både pojkar o töser, som sjöng, på många ställen fick de "ta oss", tog de en, var hela laget taget, då kom vi in. Ville vi ej gå in, så sprang vi. I en strof i visan som vi sjöng först, stod det: "Finns det någon flicka i detta hus, så går hon upp o tänder ljus." Sen sjöng vi alla mjöliga visor.
Julafton, Annandag jul
På 'julafta' gav en var ko en nek havre å likaså hästen. De kärvarna var undantagna särskilt vid haverns inbärgande på hösten. De lades att inte råttorna skulle komma åt dem. När en gav koa' el. hästen neken så sa' en: 'ät väl å trivs väl, dä ä julkväl i kväll'. 'Speckeneka' satte vi upp strax efter middagen. Det var den sista haverneken, som bands för året. Den skul- le fåglarna ha för att det var jul. Hon sattes vid uthusen. Det var gulsparver, som skulle ha mat. Strax efter middagen tog vi in ett kar å badade å bytte om underkläder, se'n var det helgen. Under julhelgen gick de omkr med ljusa stjärnan. Det var på kvällen å tidigt på morgonen. Det var en 'stjärna' gjord av papp som satt på en käpp. Det var 'striper' (uddar) som gick ut på den. Pappen var / oljad för att det skulle lysa genom den. Ett ljus inuti stjär- nan. Hon svängdes runt. En som hette 'Staffa' som bar den. Konung 'Herodis' å 'Mörkolands konung' var med, tre vise män, 'Judas' å 'bocken'. Dessa gick runt i stu- gorna å sjöng å tiggde. 'Bocken' var utklädd som en rik- tig bock. Judas hade en stor vid hatt på huvudet å bjällra i hatten. Så hade han en pung på bröstet. De tre vise männen var klädda i vitt med 'sockertoppsmös- sor' på huvudet. När konung Herodes kom in, satte man fram en stol åt honom. Så befallde han att Mörkolands konung skulle komma fram å tillbedja honom. Då skickade Mörkolands konung fram en av sina tjänare, men han blev bortvisad. Annandag jul på morgonen gick pojkarna å 'hövsa' å gjor- de fint i lagårdarna. Kom husbonden över dem så skulle de med in å ha fägnad.
Julafton
Det blev allt att gå upp något tidigare denna morgon än vanligt. Eljest brukade en ju vara uppe i god tid varje morgon före jul, för att en skulle hinna något på dagen. Halmen togs in när det var skurat, så fick den ligga över julnatten å juldagen. Den skul- le en allt ligga i en stund alla i huset på kvällen. Barnen lekte i den. När en tog ut den, så fick kreaturen den å äta, för en hade inte gott om halm, så att en kunde ha bort den. Julgranen kan jag inte så bestämt säga när det blev bruk med henne här men det var inte förrän på 1870-talet åtminstone. Det var pi- gor som tjänade på prästgården som fick lära sig ta efter. / Av julbrödet som skulle ligga på bordet hela ju- len mins jag en kaka som var naggad eller ur- nupen i kanterna, så var det ett hål i mitten på den. Så låg en "julbock" på den. Detta var bakat av siktat rågmjöl. Om julafton på kvällen fick kreaturen ett sär- skilt mål. Det var en särskilt god hötapp. För var å en ko som fick foder skulle en läsa: "Vår förste kväll i jule, vår Herras kväll i kväll! Ät väl å trivs väl dissbättre dag för dag." I ladugård å stall skulle en sopa å göra särskilt fint, för på juldagen skulle en inte ta ut gödseln. Det blev inte förrän på annandagen om morgonen. Om julkvällen fick en äta gröt å fisk. Om julkvällen så skulle en ta tydor. En la- de sig på golvet å sparkade av sig en sko / Den skulle en sparka så att han föll bakåt över huvudet. Om tårna föll mot dörren så blev det olycka i huset, men om den blev liggande med hälen mot dörren så blev det lycka. - Gick en ut å såg på fönstret me- dan de åt julkvällen, så kunde en få se att någon satt huvudlös vid bordet. Då skul- le den dö under kommande år. Fick en se sig själv huvudlös, så var det en själv som skulle dö. "Julbrasan" bestod av björkved.
Julafton
Det blev allt att gå upp något tidigare denn morgon än vanligt. Eljest brukade en få vara uppe i god tid varje morgon före jul, för att en skulle hinna något på dagen. Halmen togs in när det var skurat, så fick den ligga över julnatten å juldagen. Den skulle en allt ligga i en stund alla i huset på kvällen. Barnen lekte i den. När en tog ut den, så fick kreaturen den å äta, för en hade inte gott om halm, så att en kunde ha bort den. Julgranen kan jag inte så bestämt säga när det blev bruk med henne här, men det var inte förrän på 1870-talet åtminstone. Det var pigor som tjänade på prästgården som fick lära sig ta efter. Av julbrödet som skulle ligga på bordet hela julen mins jag en kaka som var naggad eller urnupen i kanterna, så var det ett hål i mitten på den. Så låg en ”julbock” på den. Detta var bakat av siktat rågmjöl. Om julafton på kvällen fick kreaturen ett särskilt mål. Det var en särskilt god hötapp. För var å en ko som fick foder skulle en läsa, ”Vår förste kväll i jule, vår Herres kväll i kväll! Ät väl å trivs väl dissbättre dag för dag.” I ladugård å stall skulle en sopa å göra särskilt fint, för på juldagen skulle en inte ta ut gödseln. Det blev inte förrän på annandagen om morgonen. Om julkvällen fick en äta gröt å fisk. Om julkvällen så skulle en ta tydor. En lade sig på golvet å sparkade av sig en sko. Den skulle en sparka så att den föll bakåt över huvudet. Om tårna föll mot dörren så blev det olycka i huset, men om den blev liggande med hälen mot dörren så blev det lycka. – Gick en ut å såg på fönstret medan de åt julkvällen, så kunde en få se att någon satt huvudlös vid bordet. Då skulle den dö under kommande år. Fick en se sig själv huvudlös, så var det en själv som skulle dö. ”Julbrasan” bestod av björkved.
Julafton
Här steg en upp tidigt, för en skulle till skjulet och hugga ved. Det var så brått med vedhuggningen den morgonen. En fick lysa sig med en liten varme. ”Julhalm” ströddes på golvet. Om julmorgonen så rep en ihop å tog den med till ladugården och gav den åt kreaturen. Om en fann sädeskorn under julbordet, så tog en dem. De bakades in i en kaka. Det skulle tyda på att en fick god skörd nästa år. På middagen så satte en upp en ”kornnek” åt fåglarna. Om de fick mat till julen så skulle en få bra skörd. Den neken sattes vid ladan eller logen eller fästes direkt vid hustaket. En ren vit duk lades på julbordet, och all slags mat sattes fram. Ett stort dreckstop av trä fylldes och sattes på bordet samt brännvinsflaskan. När en hade ätit julkvällen, så fick inte bordet dukas av. Det skulle stå som det stod. På morgonen, innan en gick till kyrkan, så skulle en äta av den maten och dricka ur stopet. Det skulle liksom vara bra.. En ”julhög” låg på bordet hela julen. Överst ett kors som kallades ”julkors”. Om julkvällen rörde man ihop av all slags mat från julbordet, samt malt, mjöl och bröd och gav kreaturen. Det kallades att de fick ”slek”. På samma vis gjorde en på julmorgonen. Var sin god hötapp fick kreaturen. Om en hade gott om havre, så fick den en halv nek var sig. Jag mins ingen Julgran från min barndom. Ett ljus brann hela natten. Det mins jag. En skulle vara rädd för vargen och slikt. Det var inte säkert för spöke om julnatten. Om en kom ut mellan 12–1 på natten, så kunde en bli sönderriven av döingar. Vi gjorde en stor ”julbras” i spisen, så att lågan stod högt uppe i skorstenen. Det var torr och fin björkved. Det var något gammalt med det, att en skulle ha det så.