Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Skogsrå
I Ofrenhöjden norr om Grundsjön har det funnits skogsrån. På ett ställe bryggde de dricka till julen. När de bryggde, måste de vara försiktiga, så att de inte spillde vört. Gjorde de det, så kom skogsråa och tog drickat. På kvällen gick gubben ut ett tag. När han kom in, så fråga han: "Vet ni, hur det ropar i skogen?" Nej det visste de inte. Då tala gubben om, att han hörde hur det skrek: "Tala om för Danter, att Donter ä död!" Så svara en annan, och det var råa: "Då har den faen dött av törst, när ja inte kom hem mä vörta."
Julbockar och Knutsgång
Det var brukligt på julafton att någon klädde ut sig till julbock med en päls och ett par horn och kom in i stugan. Var det flera stugor tillsam- mans kunde han gå in i dem också. Jag minns en gång på Knutsdagen på kvällen när jag hade varit med bror min sydåt Sundsvik så mötte jag här och där efter hela vägen folk som hade klätt ut sig på alla möjliga vis, en del till bockar och en del på andra sätt, för det var brukligt att de gjorde så, när de "gick Knut". De skulle köra ut julen då. Det har jag ju sett många gånger, och de håller nog på med det än, men jag har aldrig sett så många på en gång som då.
Julseder
Till julfirandet här har alltid hört en julbock av halm och en halmkrona både bocken och kronan hade en särskild typ för Ekshärad. Kronans mitt stycke kan vara antingen en enkel eller dubbel pyramid, mest är den dubbel. Om själva huvuddelen är en enkel pyramid så hänger det alltid en liten dubbelpyramid inuti den. Julbocken hade sin plats under julbordet. En julsed som jag aldrig har hört tals om på något annat ställe är det s.k. käringgillet på Knutsdagen. Då samlas alla gummorna i byn på något ställe och har kalas. Senaste julen vet jag att de hade käringgille i flera byar.
Inspelning med August Andersson
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Julafton
Om julaftons morgon gick inte an att ligga länge. Då skulle både fruntimmer å karlar vara i arbete, för att det skulle hinnas att stökas över till middagen. Det var så myc- ket att ställa med då, men inte något särskilt arbete. Dagen före julafton bars halmen in å ströddes på golvet. Det var för att golvet skulle hållas rent över julen. På annan- dag- el tredje dag jul togs den bort å bars till foderladan. Inget annat särskilt med halmen än att barnen hade ro- ligt i den. De låg å somnade på halmen, å då fick de ligga så hela natten. Julgran förekom i min barndom. Jag mins en liten gran- buske, som stod på ett bord. Det var inte mer än någ- ra ljus å papper i den. På julmorgonen tändes lju- sen vid den tid som folk skulle gå till kyrkan. Till julen bakades en "bock". Den lades i sädesbing- en. / för folket skulle äta upp den, när de började med vårarbetet i jorden. Den kallades för "julbock". Kreaturen fick var sin del av "lökteneka" om jul- kvällen. Det var ett band för varje krötter. Banden löstes upp, och så fick var och en sin lott. När de fick detta talade en till dem å sade: "Första kväll i jule, vår Herres kväll i kväll, ät väl å trivs väl". Julljus brann. Det skulle brinna, men det fick inte slockna själv. Någon i huset skulle gå ut med det å springa runt stugan med det tills det slock- nade. Om julljuset slocknade inne, så var det inte bra. "Julvarmen" bestod av torr ved. Det fick inte vara sådan ved som sprakade. Om julnatten kunde de döda komma. Allt som lämnades på bordet, när en hade ätit, skulle stå kvar. En skulle inte ta ifrån de döda. Om det hade varit en död i huset, så var det spår efter honom i spisen. / Det var allmänt bruk att en skulle bada i ladugår- den på julafton. Ett stort kar togs in i ladugården å så hade en varmt vatten i det. Vi fick inte ba- da på annat ställe. Först innan vi badade, hade mormor konster över ladugårdsdörren. Hon hade en kniv över dörren. Se'n tog hon en eldbrand å stack i badvattnet, så att det fräste, sedan var det fär- digt att bada. Eller ock släpptes ett stort eldkol i karet innan badningen fick börja. Varför detta skulle göras var för att inte något ont skulle kun- na överraska en.
Annandag jul
På annandag jul om morgonen fick ingen sova länge. Då gick flera karlar å sjöng "andesotta" i gårdarna. De gick till de stugorna, där de visste att de skulle bli trakterade på brännvin å mat. Det var inte alla som tyckte om att dem kom å sjöng, å dessa tände inte något ljus utan "ottesångarne" fick gå därifrån utan fägnad. Ett annat år gick de inte dit. Det var mest för supnigens skull som de gick så. När de hade blivit trakterade i den ena stugan, så gick de till en annan, å då kanske de fick en ny i sällskap från den sist besökta stu- gan. Men sjunga kunde de, för det var inte andra som gick än sådana som kunde sjunga. De sjöng "Staf- fansvisan", å julpsalmer. Så var det en särskild "julvise" som de brukade sjunga, men jag mins inte orden på den. Den var så lång. Ljusa stjärnan / mins jag ingenting till, men jag mins att de gamle talade på, att de hade varit med om det. Då voro de utklädda å hade en "stjärna" med sig. Men jag var med och "sang andesotte". Detta bruket blev också bor- ta för det blev så många "läsare" i sock- nen å de tålde inte den sången. Somliga smög sig till andras lagårdar å gjorde fint där. De "höfsa" ut allt gödsel å sopade å gjorde fint, tills pigan kom åt lagården. Om husbonden eller någon annan kom och fick se den som gjort fint, så togs han med in å fägnades. Fast de som gick så vil- le allt gärna bli osedda. Men på en del ställen hade de en hel gödselhög i lagården på morgonen. Det blev ett förfärligt arbete, innan de fick ut göd- seln. Det var "pojkkanaljer" som hade varit elaka. Men så gjorde de inte, om de inte unnade den pi- gan, drängen eller bonden det sprattet. Annandagen på aftonen brukade allt grannarna gå till varandra å #####, särskilt gubbarna. För då var det inte så skamligt att gå. Men på juldagen / var det skamligt att gå till en främmande stuga, för det var som att komma å "snike". Den kvällen hade drängar och pigor bal. På herrgården brukade de så ("andasbal"). Kalas var det i var enda stuga under julen. Men dessa kalas började inte gär- na förr än tredjedag jul på kvällen. Det var näs- tan "pocksak" att göra "julkalas" åt grannar å släk- tingar. Dessa kalas väntade allt alla på långt i för- väg.
Julafton
Mins, att det fanns gamla gubbar, som inte gav sig ro på morgonen utan di skulle opp å mäta säskasten som låg på logen. Det kunde hända att den fick ligga och vila där över julen, innan säden kom till magasinet. Eljest var det ju mycket att göra den morgo- nen. En skulle ställa så att en hade fullt upp med ved över julen. Det fick inte fattas julved. Halmen tog en i ladan eller på rännet så mycket en skulle ha. Den lades inte över he- la golvet, utan en gjorde som en bädd vid ena väggen. Där höll ungarna till och hade ro- ligt. När en hade den halmen inne så kunde Jesus komma in om natten och / se om det var några barn. "Julneka" skulle iordninglagas på morgonen. Se'n sattes den upp före middagen. Det kun- du ju bli litet olika. Men på middag skul- le den vara uppsatt. Brukade att ta en fin nek, som var väl matad. Den sattes på en stör eller en satte den på gaveländan av lagården, svinhuset eller fårhuset. Julgran mins jag inte förrän jag var en 10 el. 15 år gammal. Det var i en bondgård, som di hade klätt en gran. Det var gubbar, stjär- nor och runda kakor som di bakat av vete- deg. Pappersremsor av flera färger hängde på grenarna. Ljus fram i ändarna på kvis- tarna. Julbröd var flera slag: stomp el. limpa, grov och fin kaka, vörterlimpa, julkors, såka- ka. Om en titta under julbordet så kunde en få snålt med kaka i huset under året. På / morgonen så fick en titta under bordet, för då skulle en sopa och taga vara på, om det var något säskorn. Skulle vara så stor tur i att få tag på korn. Julaftons kväll så fick kreaturen bröd och en havernek eller hö. Korna skulle veta att det var jul så då prata en till dem och sa: "Ät väl. trivs väl, lägg hullet på ryggen och kött på reva, i kväll är det julkväl." När mormor regjorde, så stöptes ett ljus som sattes på bordet och tändes, innan di la sig om julkvällen. Julbrasan bestod av torr lövved. Julbordet fick inte dukas av. Tomten skulle ha. De döda var ute och gick om julnatten. En trodde att anhöriga satt vid bordet fast en inte såg dem. Di var "osynliga".
Slåtter, skörd och tröskning
Jag kan inte mins att några strån lämnades kvar med vett och vilja. Det var allt noga med att stråna skulle med. Men var det några strå kvar, så nändes en inte ta bort dem för di kunde stå till frö. När en sluta med havreskärningen eller råg- skärningen, så "tog en har'n". Det var den sista skåren. Det skulle finnas en hare i den. När en kom till ända på skåren, så skrek en och schasa bort haren. Detta var inte annat än att en skulle ha något att skämta med. Al- la var trötta och glada att komma till slut. Den sista neken kallades "löktenek". Den skulle en ha till fåglarna om julen. Om en fick udda nek vid hopsättningen av säden, så fick en en "horunge". Det var "horeneka." / Den som kom till byn först om julmorgen från kyrkan, skulle få skörden inbärgad först. När de första nekerna lades ned i labôtten så lades en flaska brännvin och en ost in bland dem. Den kallades för "tröskepôtta". Det blev kalas av det, när en hade tröskat de sista nekerna. "Lokatt å lâkatt" kallade en dem som var på logen och i ladan. Dubbelax betydde att en skulle få bra skörd näs- ta år. Tvillingax betydde att det skulle bli tvil- lingar i huset. I mina pojkår hade en inte annat än slaga att trös- ka med. Då fick en börja på hösten medan det var något kvar av dagen för att en skulle hinna med att få rågen avtröskad till jul. Det var stort om en kunde vara färdig med all trösk till jul. Det berodde ju på vad en var till karlhjälp. Med två tröskare tog det bra om en höll på dag efter dag. Först, när en kom till logen på morgonen, så / kasta en fram tre eller fyra stör ur ladan på logen och lade upp dem i bakre ändan av logen med rötterna mot väggen. Se'n börja en tröskningen och tog en eller två neker i sänder och lade på golvet och trös- kade. Halmen lades vid främre ändan av logen. När de tre el. fyra stören var tröskade så skaka (?) en upp halmen i ladan, tog en riva och raka å ax och stubb av säden och sköv den till bak- re änden på logen. Se'n var det att kasta upp an- dra kärvar ur ladan. En hade det roliga för sig att en skulle lära folk, som kom på logen, att sjunge "lovisa". En var kvick att sätta slagan om halsen och kläm- ma till.
Julfirande å julseder
Före jul synnerligast december månad var det mycket brått med kardning, spinning å vävning till tyg för kläder åt både män å kvinnor. Så kom skräddarn som förfärdigade allt sitt arbete för hand, ty symaskiner funnos ej. Tillockmed tråden var hemspunnen. Så kom beredelsen för den väntade julen, med grynmalning på hand- kvarn, brygd bak å grisslakt, ock ljussstöpning, mycket arbete utfördes om natten, då man lyste med furustickor å ibland s.k. "dankar". Allt skulle absolut vara färdigt till julaftons morgon. Allt måste skuras putsas å fejjas, ty om något glömdes å ej blev rengjort så grät det när julen kom. Om midag skulle julkärven vara uppsatt, å alla husets medlemmar högtidsklädda. Så doppning i grytan, Om julkvällen lutfisk å gröt, samt öl i ett krus, som först avsmakades av husfadern, sedan av alla vid bordet i tur och ordning, samt derefter en klunk brän- vin, sedan maten under en högtidlig tystnad. Var och en hade sin julhög, ett bröd av varje sorts bak, / julhögarna fick ej röras förr än tjugondedagen. När allt var ordnat med maten om julkvällen så skulle djuren ha en extra förplägning med en portion hö eller en kornkärve, med tillönskan om Guds frid under helgen, ett kors ritades över ladugårdsdörren av tjära, för troll- tyg mot kreaturen. Om julottan måste alla som kunde till kyrkan, var å en vuxen medförande ett talgljus att lysa sig med under sång å predikan och läsning. Vid hemkomst- en fick var å en smaka på en besk, sedan kött å korv samt kål. Inga besök, gjordes eller mottogos under juldagen Annandagen fingo alla smutta på bränvin, samt en limp- skiva med ost på som tilltugg, innan vi stego upp, far å mor serverade detta. Andagskvällen kom stjärngossarna å staffansvisan, samt lekafton för ungdomen, Männen arbetade ej för tjugonde dag Knut, men kvinfolken började med spånad o dyligt efter trettondehelgen. Ett bröd av julbaket, nerlades i korn- bingen i matboden, å uppåts av husets medlemmar om askonsdagen i Påskveckan, vilket skulle förhjälpa till ett gott år med mycken gröda. Ovanstående är, en något sammandragen avskrift, som jag fick af Maria Borgelin, och som hon uppteknat åt mig.
Intervju med Anders Svensson (f. 1876)
Intervju med Anders Svensson, född 1876 i Visnums-Kils socken, Värmland. Inspelningen gjordes år 1953 av Linus Brodin och Rickard Broberg.
Vårarbete
De gamle rättade sig mycket efter bondeprakti- kan, när det gällde sådden. De sådde olika sädesslag på de dagar som denna bok föreskrev. Vid vårarbetets bör- jan åt man av brödet som gömts från julen. Det skul- le bli så god skörd då. Det var en limpa man hade gömt. Dragarna fick havre att äta för att de skulle få märg i benen. Nordlig vind var inte bra, när en såd- de ärter. De blev hårdkokta. Sydlig el. västlig vind var bra. Man lämnade litet kvar i gödselstaden (d. v. s. att man inte fick skrapa botten) för att man skulle få myc- ket gödsel kommande år.
"Löckneka"
De ha varit mycket noga med "löckneka" (lyckone- ken) åt fåglarna vid jul. Det var hemma i mitt hem en julafton som vi totalt glömde bort att sätta upp någon. Fåglarna kom och satte sig där som den brukade sitta, de kom i skaror som bin. "Å, vi har glömt löckneka," sa' mor, "det blir aldrig väl." Vi satte ut en med samma, men då var det inte en enda fågel som gick dit. / Om de hängde ut "löckneka" så att fåglarna fick mat blev det tur med skörden under hela nästa år. I gamla tider om det var riktigt skulle alla strån som blev efter på åkern plockas upp och bindas ihop till "löcknek" för nästa jul.