Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
Julafton
Julgran tog de till att ha när jag var ung. De klädde upp en granbuske. Bakenes bröd hängdes i den. Så var det ljus å papper. Det var allt. De klippte stjärnor å grannlåt av papper. Kreaturen fick ”sleke” i munnen om julkvällen, å så talade en om för dem att det var julkväll. I kväll ä dä julkväll, brukade mor min säga. Det mins jag väl. Hästen fick hårt bröd, å så talade en om för honom att det var julkväll. Man hade granbarr på golvet, så att en fick frisk luft. Om julmorgonen såg en efter på bordet om det låg bygg, korn eller havre där. Det sädesslag man fann där skulle en så om våren. De hade inga andra ljus än de som stöptes till jul. Jag mins att vi hade ett ljus med tre vekar i på julbordet. Det brann medan vi åt om kvällen. Vi rätade spisen smock full med ved. Den brasan tändes, innan vi satte oss till kvällsbordet. Då var det ljust å fint i stugan. Det var ”julkvällsbrasa”. Om julkvällen badade alla. När en hade badat så gick en ut å rullade sig i snön, se’n tog en rent på sig för julen. En badade i bastun. När en tröskade så kastade en undan en eller ett par fina nekar som en skulle ha till fåglarna. Det skulle vara till mat åt dem för att det inte skulle bli fattigt för en. Den neken sattes på en husgavel eller på en stör vid uthusen. ”Julbockar” av halm brukades. Det hade de i mitt föräldrahem så långt jag mins tillbaka. Om dagen stod han uppe på bordet och om natten under bordet. Så hade en litet säd till honom som han skulle ha. Bocken gjordes av halm helt eller man gjorde stommen av trä å trillade [?] den med halm. Man flätade upp halmen till horn, en del fick stå ut till nos, å en del flätades ut till rompa. På bordet hade man en ”julbon”. Det var en stor kaka – en riktig rågkaka, tjock bakad. Ben under henne, så att hon stod upp från bordet. En ost – julosten – på den kakan. Den skulle stå på bordet medan julen varade. Till julkvällen fick vi lutfisk, potatis å gryngröt – av havergryn. På senere tid kokt av risgryn. Maten stod kvar på bordet hela julnatten. Det var den ordningen. Om någon av de döda kom, så skulle de se att en inte hade förbisett dem utan tänkte på dem. Mor lade ett par strå i kors vid dörren, innan vi lade oss, för att inte onda andar skulle komma in. Det var bara goda väsen som fick komma å de hade makt att gå över korset. På julmorgonen högg en ved eller tröskade, om en hade något kvar. Julaskan tog mor vara på. Den skulle vara nyttig att ge kreaturen. Om någon såg ut att inte ha huvud, när en satt vid julbordet om julkvällen, så skulle han dö innan nästa jul. Det kunde en få se om en gick ut på fönstret å tittade in.
Slåtter, skörd och tröskning.
De gamle hade mycket med "bondpraktikan" att göra. Det och det stod i den boken, sade det. Men jag kommer inte ihåg des- sa dagar och märken, som de hade för skörden. Haren skulle fångas i de sista stråna. Det var skrik å spring när en kom så långt. Det fanns ingen hare. Men det kallades så, när en tog slutet på en åker eller på hela skörden. Den som blev sist i byn räknades som sämst. Tröskningen skedde med slaga. Man tröskade säden på en loge. Tröskningen skulle avslutas till jul. Det var bäst, för se'n blev råttorna så svåra mot säden.
Vårarbete.
Jag mins väl att första dagen en sådde, så skulle en ställa så att en hade "rönnpinnar" i redskapet för att ingen skulle kunna trolla på det. Det var farfars bruk. Sedan gick det inte an än att kasta ut en näve havre tidigt på morgonen på den åker, som skulle sås. Ju tidigare ju bättre. Det var för att all säd skulle bli mogen. När det led fram på dagen, så kom mor med "såkaka" till gärdet. Det var bröd som gömts från jul. Det skulle ätas nu. Hästen fick av det. Men han fick så mycken havre, han orkade äta. Såden skulle bäras till åkern på morgonen.
Jättar
Det var en jul de skulle brygga i Rördalen. När de hade gjort färdigt om kvällen, så kom jätten och knackade på fönstret. Han bad, att han skulle få långa brygdkittel. "Det får du", svarade de. De ställde kittel ute på backen. Den blev borta. Några dagar efteråt så kom han och knackade på fönstret igen och sade. "Nu ska I ha tack för låna för kittel". När de skulle hämta den, så var hon full i dricka. Den var så stark å god så de hade aldrig känt maken till dricka. Denne jätten bodde i Hjul- dammsåsen. Det är mycket över hundra år sen det- ta hände.
Slåtter, skörd och tröskning
Tröskningen skulle vara avslu- tad till jul. När de tröska med slaga, så gick de ut klockan två eller tre. Sen fyra à fem var de inne o fick något till mat, o sen gick de ut o fortsatte. Om dagen sen hade de annat arbete. När de slagtröskade, la' de säden med topparna mot varann, o så tröska de från vägg till vägg. De tröska säden på båda sidor, o då vände de den med slagan om de var skickliga. När de la' in säden i ladan så la' de ner något i den på / botten, bröd har jag hört.
Annandag jul
På annandag jul var de ute o sjöng på morron. De sjöng utanför husen. "Finns dä more i dette hus så står ho opp o tänner i ljus. Å finns dä far i detta hus, så står han opp o slår i en sup." Jag var en 13 à 14 år när jag var med en gång i Brattfors. Det var både unga o gamla som var med, de var utkläd- da, en del var vitklädda o en del svartklädda. När de kom in på ställena, skulle bordet stå dukat.
Lucia
På "lussekväl" kokades en hel gryta med "sôggel" som en skulle äta av på morgonen. Det var "lussebeten". På morgonen var det att gå upp i otta och gå till vedskjulet och hugga ved. Men innan en gick ut så var det att ta sig en riktig brännvinssup och en brödbit. Vid femtiden så var det att äta ett bastant mål av det som fanns tillagat av fläsk, kött, korv, ost, bröd, dricka och brännvin. Lusse var som jul, och bränn- vin skulle det vara. Somliga gjorde "glögg" och drack. När allt var överstökat så var det att gå och lägga sig och sova en stund till dess en skulle upp och ställa med djuren.
Julen (julafton)
Jag mins hur de brukade ha hos morfar på julen. Han tog in en stor kopparkittel på julkvällen, så satte han ett ljus i den, som skulle brinna hela natten. Ett sådant ljus stöptes för vart år. Det kallades för 'julljus'. Fram på aftonen bar morfar in råghalm å bredde ut på golvet. Den fick ligga till tredjedag jul. Då bars den ut till strö åt kon. Barnen hade så roligt i den halmen. De lekte å slog kullerbyttor i den. I ett annat rum stod ett kar fullt med vatten. Där fick vi bada. Det karet och vattnet stod kvar till tredjedag jul. Då slogs vattnet ut. Jag mins att den överblivna kvällsmaten skulle stå på bordet över natten. Det gick inte an att ta bort den, för tom- tarna skulle ha av den. Morfar brukade slå fullt ett brännvinsglas å ställa på bordet. 'Jultomten' skulle / ha den supen. På förmiddagen satte han upp en 'speckenek'. Det skul- le vara granna fäxer (?) i den. Han slog litet juldricka på den å lade några smulor av julbrödet i den. Vid vars och ens fat skulle det ligga en 'julhög', en sak av vart och ett som var bakat till julen. Mins inte att de hade julgran i min barndom. Men mitt första hem fick julgran. Det var en liten granbuske med några ljus och pappersremsor på.
Annandag jul
En annandag jul var det en granngut i våran lagård och mocka ut dynga. Far kom och fick se honom. Och han släppte honom inte förrän han hade varit inne och fått en sup och fägnad av julmaten. Den guten blev min gubbe. Så han hade liksom ut för att han mocka fjuset. Pojkarna gick så där i fjusen. Där det bodde sådant folk som di unnade ett skälmstycke fick di fjuset halvt i dynga, så att korna stod till mitt på benet i dyngan, när pigan eller husmor kom dit. Det var ett pek, di gjorde. Om annandagen på morgonen kom det sångare och sjöng för dörr. De sjöng: "I dag, i dag är andag jul - - - ". Ibland stämde di med Staffansvisan. Dörren öppnades / och di fick komma in och få fägnad, innan de gick till nästa stuga. Innan de gick, eller när de kom till dörren, så sjöng di en strof och tac- ka för välfägnaden. "Julbocken" gick omkring och fick fägnad i stugor- na. Han gjorde sig lustig, när han kom in. Han hoppa, bôtta, skutta och sprang på fyrfötter. Han hade gjort ansikte av fårskinn och så hade han fårskinn kring kroppen. Han bräka. Då förstod en att han ville ha fägnad. Och det fick han vart han gick i stugorna. Barnen var så räd- da för "julbocken", så den var de räddare för än när en skrämde dem för tomten.
Julen
Till jul bakades vörtlimpa, surlimpa och vetebullar. Sen skulle var och en i huset ha en hög av julbrödet vid sin tallrik. Lutfisk och gröt var den vanliga maten på julkvällen. Jag har hört att på somliga ställen här skulle tomten ha mat under julnatten, det stod då alltid lite mat kvar på bordet. Varje ko skulle ha en havrenek till jul. Å så satte de opp en nek till fåglarna. De tog neckerna ur högen så dä va inte / nå't särskilt med dem. Det brukades inte julgranar i min barndom, men 73 (1873) kom ja hit till Käxsundet, å sen ha dä vare vanli't mä granar här. De var ungefär av samma storlek som nu. Man hängde i ljus och äpplen och karameller. Ljus stöpte man av talg. I mitt hem skulle det brinna ljus i vart fönster på julmorron, två i varje fönster. Inte var jag med om att åka efter bloss till julottan, men de som gick över skogen kunde ha det, de skulle kastas i en hög vid kyrkan. Efter julottan skulle de / skynde sig hem, för den som kom först hem fick först in skörden under året. Då skulle det stå mat i ordning när de kom hem, och en brasa skulle brinna i spisen. Till den tog de den bästa och torraste ved de hade. Kött, fläsk, korv och nå'n sorts soppa eller kål, det var julmat.
Julafton
Om julkvällen gjordes upp en stor varme i spi- sen. När den hade brunnit ned, så tog man av jul- brännvinet och julölet och kastade i spisen, så att det flammade till. Det var meningen att den varmen skulle gå ut genom dörren. Det bästa tecknet till gatt var, om det skrek utanför stugan i detsamma som var- men blossade upp. Om man gick ut på fönstret om julkvällen och tit- tade på de som satt vid bordet och åt och fick se någon utan huvud, så skulle den personen dö innan nästa jul. Havre lades under julbordet på julaf- ton, för den skulle hästen ha på julmorgonen, in- nan det bar iväg till kyrkan.
Slakt
"Julgrisen" blev slaktad, så att det blev lagom att få färskt till jul. Det var med de första stöken till jul. Bestämd dag för slakten kan jag inte erinra mig. En fick inte ha något blod liggande på backarna, så att kreaturen fick se. Om de fick se blod, kunde de bli vildsinta. En gick upp tidigt på morgonen o ville inte ha någon nyfiken med som stod och såg på. Om han var av dem som hade "one öge", så kunde han fördärva slaktet helt och hållet, så att det gick galet hela vägen. Korvskinnen gick sönder när korven skulle göras och så "aga" det sig hela vägen.